Alltid nåt. Immer etwas.Tojours quelque chose, et comment!

Kan ju betyda: Alltid är det nånting som går galet. 
Typ; Åh nej! Min smörgås föll ner på golvet!

Eller: Alltid finns det nånting positivt.
Typ: Åh vicken tur! Mackan landade med smöret uppåt!

Ta hotet om permanent pandemi. Skulle det bli verklighet;
Åh vicken tur! När det kommer till social distansering är ju vårt folk väl rustat. Social-fobi-folket. Tjohoo. Immer etwas, leute, sehr immer...

Musik-tips: Death and Hell, Johnny Cash 1995, Highwayman.

She stepped down from her carriage,
At Ten Vermillon Street.
I took off my roustabout,
And slung it at her feet.
We went into her parlor,
And she cooled me with her fan,
But said, "I'll go no further,
With a fantasy-makin' man." 

I said, "I'd walk on the Ponchatrain,
For what you have today."
Just a drink from your deep well,
And I'll be on my way.
She laughed and heaven filled the room.
Said, "This I give to you,
This body's wisdom is the flesh,
But here's a thing or two.

"Death and hell are never full.
And neither is the eye of man.
Cats can fly from nine stories high.
And pigs can see the wind."

She let me make my pallet,
In the moonlight on the floor.
Just outside of paradise,
But right in hell's back door.
The image of her nibbled,
At the eye of my soul.
My dreams were a hurricane,
And quite out of control. 

Then her voice came through the storm,
It's more than flesh I deal.
And you will have to pay,
For any wisdom that you steal
I woke to tinted windows,
In lavender and red.

The first station of the cross,
Is just above my head.
I awoke to gargoyles,
And a hard bench for my bed
Jesus Christ and Pontias Pilate,
Were just above my head.

Death and hell are never full.
And neither is the eye of man.
Cats can fly from nine stories high.
And pigs can see the wind.

 (Writers): Johnny Cash, June Carter Cash.
Tung text, kompis.

**///~

Och eh; Återinför dödsstraffet med hela familjen? Man har inte roligare än man gör sig, uppenbarligen. Och om så är fallet, är jag då illa ute eller bra? Åh, det borde vara bra, men jag tror att jag är ganska illa ute. Och nu kommer årets värsta ångest-helg; Nyårsafton! Aldrig är ensamheten så tydlig som då. Aldrig är det så svårt att hitta positiva utsikter att haka sig fast vid och svinga sig vidare framåt över nattens avgrund. När jag väl skrattar, skrattar jag blod. Och tänker sisomså:
Döden och helvetet blir aldrig fyllda. Och inte heller människans öga.

Vi ser aldrig nog...av sånt här. Eller av sånt dånt dära; ett pollollollogammalammalo..

BTW: And who amongst us would not like to take off our roustabouts and sling them at somebody's feet?...
I know I would. If I could.
(If I knew what a "roustabout" is, that is. I'm guessing some kind of workmans clothing...) 

 

Oh, no! Got a humdinger of smolk in me beaker of joy.

 God jul, copain. Skrev jag ironiskt. Det här ser inte bra ut. Dock passerade jag Styx när isen låg tjock där ett tag. Först upptäckte jag inte att jag var i Hades, för det såg inte så farligt illa ut där på andra sidan, men sen såg jag människor, varelser, och då vände jag om och följde mina gamla fotspår tillbaka över en förrädiskt snöbelagd is och vips var jag tyvärr tillbaka i di levandes o lidandes värld igen. Allt är som vanligt. Smärtor o nedstämdheter. 

"För vem som helst kan väl bli gammal och sliten. 
Men inte hur som helst; om man hör till eliten 
blir ålderdomen ofta livets gyllene final. 
Men värk och ensamhet; sånt botas bäst... med Hibernal."

Oder so was. Schmolk oder nicht.

No rest for the righteous.

 ..

No work for the wicked.

Espacio disponible

Nytt inlägg

 eller rättare sagt; en ny inläggelse. åh, fråga inte vem klockan klämtar för. den klämtar för... mig. ingen människa är en ö. men en bit av kusten har spolats bort av det förklämtade förvarslade vreda havet. och alltså är europa mindre nu. men det märks inte. mina tankar spelar teater med mig. i huvudrollen ett fult jävla missfoster, oälskbart, särskilt naket. i mina tankars... teatersalong. just här. 

aska och damm, anders f rönnblom, från 1991, (samma år som min gamla bil lämnade produktionsbandet i trollhättan. jag är ett troll, och aldrig har väl det epitetet passat så bra som nu) 
 "Varje kväll när jag ska sova
Ber jag om en vacker fru
Varje morgon när jag vaknar
Har jag glömt hur hon såg ut"
Danielsson o Pekkanini (1983)
"Hur längesen är inte det nu" (Ulf Lundell, 2018)

Oh, me of little faith...

Ici, avec moi: 
Så gör man bäst i att dra jämnt. Med sina kval...
Se där vars min ambitionsnivå måhända ligger.

[Insert walking dead video]

[Insertion failed]

La desaparición de los desesperados. (Avec moi)

The desperate (ones) dissappear into diasporian dispair.
Displaced. 

Aporna dansar calypso

 

Om du är normalviktig bör ditt vadmått vara större än 31 centimeter. Om du är överviktig bör ditt vadmått vara större än 34 centimeter. Om du lider av fetma bör du ha ett vadomfång på över 36 centimeter. Om du är över dessa gränsvärden har du sunt med muskelmassa. Värdena kommer från en studie publicerad i The American Journal of Clinical Nutrition där man utgått från 18 000 amerikaner. Jag har 36 cm. Jag har alltså sunt mycket muskelmassa. Jag kan göra 35 armhävningar på raken. Enligt vissa uppgifter gör det mig superstark. Men jag känner mig supersvag, så det kan inte stämma. Men jag tar ändå till mig av dessa uppgifter. Lite desperat. En epok håller på att gå i graven. Pöbelpartier växer. Och aporna dansar calypso på Internet. Hundarna har aldrig tappat mina spår.

Here, with me.

- Where have you been, Stanley?!

- I've been here, with me.

Übrigens: Min värld krymper, eller också är det jag som sväller upp, jag vet inte. Att jag sväller är kanske en metaforisk kompensation. Kanske är det både och, kompis. Jag har förstått, sent omsider, att jag inte lider av generaliserad ångest. Mitt tillstånd kan bättre beskrivas som förtvivlan. Jag lider inte av social fobi, jag lider av social förtvivlan. Om Förtvivlan är generalen så är jag kronvrak. Varför är det så? Ja, hösten är här. Livets höst i alla fall. Och mot förtvivlan hjälper ingen sobril i världen. Där har jag förklaringen. Jag har aldrig hittat nån tröst nånstans. Redan som barn förstod jag att ingen hjälp finns att få. Vare sig mänsklig eller kemisk.  Man måste klara sig själv. Här i livet. Det är svårt. Bra karl reder sig själv. Dålig karl dör. Kanske föddes jag helt enkelt oälskbar. Men jag har överlevt på nåt torftigt sätt, ända fram till idag, den dag som idag är. Tips mottages tacksamt. Tack för din.... tjänstgöring, kära Förtvivlan. Du gör ditt jobb bra. Typ hatten av för gamle herr Koé. Jag gör i stort sett inget annat än att bocka för dagarna som passerar. Där fixade jag en dag till, check!, tjohoo...