Alltid nåt. Immer etwas.Tojours quelque chose, et comment!

Kan ju betyda: Alltid är det nånting som går galet. 
Typ; Åh nej! Min smörgås föll ner på golvet!

Eller: Alltid finns det nånting positivt.
Typ: Åh vicken tur! Mackan landade med smöret uppåt!

Ta hotet om permanent pandemi. Skulle det bli verklighet;
Åh vicken tur! När det kommer till social distansering är ju vårt folk väl rustat. Social-fobi-folket. Tjohoo. Immer etwas, leute, sehr immer...

Musik-tips: Death and Hell, Johnny Cash 1995, Highwayman.

She stepped down from her carriage,
At Ten Vermillon Street.
I took off my roustabout,
And slung it at her feet.
We went into her parlor,
And she cooled me with her fan,
But said, "I'll go no further,
With a fantasy-makin' man." 

I said, "I'd walk on the Ponchatrain,
For what you have today."
Just a drink from your deep well,
And I'll be on my way.
She laughed and heaven filled the room.
Said, "This I give to you,
This body's wisdom is the flesh,
But here's a thing or two.

"Death and hell are never full.
And neither is the eye of man.
Cats can fly from nine stories high.
And pigs can see the wind."

She let me make my pallet,
In the moonlight on the floor.
Just outside of paradise,
But right in hell's back door.
The image of her nibbled,
At the eye of my soul.
My dreams were a hurricane,
And quite out of control. 

Then her voice came through the storm,
It's more than flesh I deal.
And you will have to pay,
For any wisdom that you steal
I woke to tinted windows,
In lavender and red.

The first station of the cross,
Is just above my head.
I awoke to gargoyles,
And a hard bench for my bed
Jesus Christ and Pontias Pilate,
Were just above my head.

Death and hell are never full.
And neither is the eye of man.
Cats can fly from nine stories high.
And pigs can see the wind.

 (Writers): Johnny Cash, June Carter Cash.
Tung text, kompis.

**///~

Och eh; Återinför dödsstraffet med hela familjen? Man har inte roligare än man gör sig, uppenbarligen. Och om så är fallet, är jag då illa ute eller bra? Åh, det borde vara bra, men jag tror att jag är ganska illa ute. Och nu kommer årets värsta ångest-helg; Nyårsafton! Aldrig är ensamheten så tydlig som då. Aldrig är det så svårt att hitta positiva utsikter att haka sig fast vid och svinga sig vidare framåt över nattens avgrund. När jag väl skrattar, skrattar jag blod. Och tänker sisomså:
Döden och helvetet blir aldrig fyllda. Och inte heller människans öga.

Vi ser aldrig nog...av sånt här. Eller av sånt dånt dära; ett pollollollogammalammalo..

BTW: And who amongst us would not like to take off our roustabouts and sling them at somebody's feet?...
I know I would. If I could.
(If I knew what a "roustabout" is, that is. I'm guessing some kind of workmans clothing...)