Zen and the art of toiletgoing.(revised 3)

Captains log: Supplemental.
Part 1: Leaving well enough alone.
           Hem är bara en plats.
           För sopsamling.

Heterocephalus glaber

Homocephalus glaber

34,0! (Det går upp och ner här i livet, kompis)

Du känner väl igen Brunte, min gamla pojkvän?
(Han arbetar på SVT numera, den jäveln)

(Insert Toa-text här. Verdana stor.
Hemirojdi. Krysta. Lars Norén. Blod i bassängen.
Obekväm osamhet. Filosofiska försök.)

Part tou:
"I don't trust no man that slick back his hair
Though he may be a millionaire.
He got sticky hands and too much time"
Carson Mchone. Dram shop girl.


Teile Drei: Keine Hilfe immer jedenfalls.
Slutsatser: Det finns ingen hjälp för Hypotyreos, bara
         långsam dödsprocess.
         Det finns ingen hjälp för Spondylos, bara stillaliggning, avlastning och utsiktslös väntan på befriaren.
Det finns ingen hjälp för Depression, bara... ingenting.
Bara utländska stafett-läkare på timer. Eh,Eleftherios.
Ingen vill veta var jag köpt min "tröja". Inte ens mitt alter ego står ut med min röst. (Sayeth; shut ye up)
Nie Rettung, nie im Lebens.
Men (bild på) axelkatti finns:

Och du kommer väl ihåg korvkatten?
..

Immer etwas, liebe freunde, immer etwas.

Captains log: Supplemental.(Between the brackets, as it were).
Dexterity galore.

Eh. Det hära inlägget, var det ett sånt dånt dära inlägg som var så tungt att det föll direkt till marken utan att passera gå, så fort jag kastade upp det i cyberrymden?
Eller var det så lätt att det omärkligt svävade bort från min hand? Och löstes upp i vinden, som röken från en färdigrökt cigarett?
Eller var det precis så lagom tungt att det stannade kvar inom syn-, läs-, och berörings-avstånd?
Eller lämnade det aldrig min darrande hand utan stannade helt enkelt kvar inom mig, här, där di härliga dagrarna grott igen?

Vår käre Ergeb-Nisse har tagit time-out, men jag gissar att han (Med viss bestämdhet) skulle ha sagt:

Diese rückschlussen sind eigenbeschtimmt!

Oder so was...

Hem är inte bara en plats, Tony (3)

  Ja, och så kom November, månaden med dödsvarsel. Jag är dödstrött hela tiden, sköldkörteln är inte det skydd som namnet tycks antyda, utan tvärtom ett förstadium till den långa sömnen.

  Och vad prästen sa till rymdkaptenen, åh nej, det ger mig ingen ro.
   Jag kämpar mot frestelsen, men jag vill egentligen inte vinna. Människor som jag, vi, eh... tycker inte om att se frestelsen besegras. Den är ju vårt hopp.
,,

Rolling Stones: Laugh I nearly died.

That's rock and roll, people. None of that monotonous gabble-hiphopcrap. 

Julien Baptiste : Hem är inte bara en plats, Tony.

Leonard Cohen, On the level.

..
(men i så fall har jag aldrig haft något hem)

Daagens dikt om verkligheten

Typ; Vart e vi på väg?
Allting dör. Skogsmaffian skövlar rumänsk urskog.
Typ; Oh, daddy, proud of your planet?
Eh; Servus schwartzenheit,
Du alte sauerheite freund.
Ich habe mit dir zu reden kommen.
Noch einmal.

(...moi?!)

Prine:

If you lie like a rug

And don’t give a damn

You’re never gonna be

As happy as a clam.

(The similes song)

::

Intim uppdatering (tvåare än tre)

   Eh; 25B; Det här går inte uppåt precis. Nytt rekord.
  Den här sjunkande temperaturen sänker mig. Som ett skepp som långsamt går under. Ja, kompis, det här oroar mig mer än jag låtsas om. Det borde vara prio ett på min åtgärdslista; stoppa detta. Det enda jag har kommit mig för att göra är att byta batteri i termometern. Det gjorde ingen skillnad. Det är det inte mycket som gör, i och för sig. I dagens samhälle, där en bara är en liten lort, oavsett hur mycket en vågar. 
  Men varför har jag ingen att tala med om detta? Vill jag dö nu eller om några år? Var är doktor House's expert-team när vi behöver ett sådant?
  Är det jag som är Schrödingers katt? 
  Inlåst i låda.
  Är jag både död och levande på en och samma gång? Måste lådan öppnas för att det ska kunna fastställas? 
Är det helt enkelt så att jag påverkar min egen temperatur genom att... försöka mäta den?
  Eh, eh, e de en s.k. sympatikoppling som ställer till det så till den milda grad? Eller är jag blott en retrograd? På väg till ingen stad.
  Aja, det kunde vara värre; jag kunde ha ont, under tiden, på andra ställen än i själen.
  Aja; The Pole Warrior soldiers on, for now.

...

**///~

Provisoriskt inlägg: Skiss 1D:

Inbillningen bände upp dörren och sprang ut i verkligheten.
That sucker!
My, my.
Privet-privet!

Nobody knows what waits ahead

Beyond the earth and sky

Lie-d Lie-d Lie

I'm not afraid to die

And there the work of my own hand

Be broken by and by

Lie-d Lie-d Lie

I'm not afraid to die

Sometimes it finds me fast asleep

And wakes me where I lie

Lie-d Lie-d Lie

I'm not afraid to die

Forget my sins upon the wind

My hobo soul will rise

Lie-d Lie-d Lie

I'm not afraid to die

Lie-d Lie-d Lie

I'm not afraid to die

Gilian Welch: Hell among the yearlings: 1998

Ja, och.
Till mitt försvar vill jag säga........

Niinistö fends off pawing Trump

(And how!)

Exhaustings II:De collaps-pics 3

Ja, och det här hände. Plötsligt. 3 dagar efter en godkänd besiktning. Katalysatorn ramlade i backen.

Fö-fö-för att komma hem utan att avgasröret släpade i marken, vilket ger ett fruktansvärt oljud, särskilt ihop med brölet från odämpade avgaser, så krööp jag in under bilen, iförd bästa ut-å-handla-outfiten,

och fäste upp röret med gamla packremmar..

 Jag kom ända hem utan att remmarna brann upp av di heta avegaserna. Anxiety Ave Maria, typ.

Eh, efter några dagar i kollaps, jag tål inte mycket numera, med hypotyreosen o en kroppstemperatur på runt 35 grader och alltihopa inklusive det andra, så monterade jag ihop de två delarna med en kraftig muff som jag råkade ha på lager. Kanske inte vackert, men det blev tätt. I still got it. Men nog är jag väl alldeles för gammal för att ligga och krypa på asfalten och jämka ihop rostiga avgasrör. Eller så uppenbarligen inte. Vilket skulle bevisas av sig/mig själv via ett halvcirkelresonemang. Jag har ju ingen att skryta för, IRL, så jag skryter oförblommerat här på den här obskyra bloggen i stället. Typ:

Har ni sett vad jag har gjort? 

Det var inte länge sedan Halises katter sov i tvilling-fåtöljer i mitt studentrum. Dom är döda nu. Allihop.

Här satt jag och stressades och pressades i alldeles för många år. Mats måste ju vara kvar i skolan.
Jag var redan död inuti. Vem är jag nu?
The one that got away with ill gotten gains.
Uh, an unloveable character. 
My evil twin's shedded skin.
The Butchered Bitch.
{___]
Work in progress...
Hengähdystauko!
Eh, répit...
Finska nyheter; snart föds det fler hundvalpar i Finland än människobarn. Just nu är det ungefär lika.
Typ 50 - 60 tusen valpar/barn...per år. 
 Märkligt, eller hur?
  Konstigt och absurt.

Och kolla på naglarna; halvmånarna knappt synliga. Det är ett (brist)sjukdomssymptom.