Zen and the art of toiletgoing.(revised 3)

Captains log: Supplemental.
Part 1: Leaving well enough alone.
           Hem är bara en plats.
           För sopsamling.

Heterocephalus glaber

Homocephalus glaber

34,0! (Det går upp och ner här i livet, kompis)

Du känner väl igen Brunte, min gamla pojkvän?
(Han arbetar på SVT numera, den jäveln)

(Insert Toa-text här. Verdana stor.
Hemirojdi. Krysta. Lars Norén. Blod i bassängen.
Obekväm osamhet. Filosofiska försök.)

Part tou:
"I don't trust no man that slick back his hair
Though he may be a millionaire.
He got sticky hands and too much time"
Carson Mchone. Dram shop girl.


Teile Drei: Keine Hilfe immer jedenfalls.
Slutsatser: Det finns ingen hjälp för Hypotyreos, bara
         långsam dödsprocess.
         Det finns ingen hjälp för Spondylos, bara stillaliggning, avlastning och utsiktslös väntan på befriaren.
Det finns ingen hjälp för Depression, bara... ingenting.
Bara utländska stafett-läkare på timer. Eh,Eleftherios.
Ingen vill veta var jag köpt min "tröja". Inte ens mitt alter ego står ut med min röst. (Sayeth; shut ye up)
Nie Rettung, nie im Lebens.
Men (bild på) axelkatti finns:

Och du kommer väl ihåg korvkatten?
..

Immer etwas, liebe freunde, immer etwas.

Captains log: Supplemental.(Between the brackets, as it were).
Dexterity galore.

Eh. Det hära inlägget, var det ett sånt dånt dära inlägg som var så tungt att det föll direkt till marken utan att passera gå, så fort jag kastade upp det i cyberrymden?
Eller var det så lätt att det omärkligt svävade bort från min hand? Och löstes upp i vinden, som röken från en färdigrökt cigarett?
Eller var det precis så lagom tungt att det stannade kvar inom syn-, läs-, och berörings-avstånd?
Eller lämnade det aldrig min darrande hand utan stannade helt enkelt kvar inom mig, här, där di härliga dagrarna grott igen?

Vår käre Ergeb-Nisse har tagit time-out, men jag gissar att han (Med viss bestämdhet) skulle ha sagt:

Diese rückschlussen sind eigenbeschtimmt!

Oder so was...