Sånger från en undergångsutopi. Del 4 av 3.

April, baby, april.

Vädret instabilt. Snön är borta men det är inte vår. Det känns som om det inte är nån årstid alls. Världen har fastnat i nåt slags limbo. Kriget går dåligt för Ukraina. Mellanöstern går åt helvete för alla parter. Det finns bara ett spår och det leder... ingen vart bra.  Islamfascisterna o Nettanyahus reaktionära fascister bara eldar på. Och USA verkar maktlöst o handlingsförlamat, i väntan på att Trumpsituationen ska lösas.

Typ aj,aj jippie.
Jag känner mig lite som hippien i Bellamy Brothers sång från 92. Old hippie.

”Now, the world may change around him, but he just can’t change nomore”.
Typ aj, aj, hippie. dårå. 

Jag är tung, trött, tårfylld. Igår åt jag för mycket, så idag mår jag illa.
Jag skulle behöva implementera, men det känns meningslöst.
Ingenting verkar hjälpa. Baby. Serves mig right to suffer.
Det regnar som i Taxi Driver. ”Well, I’m the only one here.”

Typ no es posible, José.