Ett besök hos en hoppkvinna.

 Skiss 1B: 

Trött på alla omskrivningar.
Och om jag är en proverbial Don Quijote, var är min Sancho Pancha.
Om min Sancho läser det här; Förlåt mig. Mutta anteeksi.

...
Hoppsan va hände med resten av inlägget? Putz weg! Mutta nytt!

... Detta är ett försök till rekonstruktion..
That's just the way that world goes round.
I was up one day and the next I was;  down.
Och jag minns inte vad allt jag skrev. Vad allt jag skrev var skit. Frågetecknen hoppar sig. Och skymmer sikten.
  Jag besökte i alla fall denna hoppkvinna på måndagen den åttonde denna månad. Och inte har jag mycket att hoppas på vad det verkar. Som. Men för all del, jag kan ha fel.(Det börjar värka .. banne mig, typ.) Kanske PFSS, kanske en form av fibromyalgi, kanske nånting obestämbart, obehandlingsbart. Det kan vara rättvisan som nu hunnit ifatt mig, efter alla dessa år på flykt. Det som hände var att jag vände mig om och det fanns ingen där. Och när jag vände mig om en gång till stod döden där och pekade finger. Och hen sa: "Du känner väl mig?"  eller kanske var det: "Du känner mig väl!". Och jag sa: "Say; what?"
NTS: PFSS låter som en föraktfull fnysning. Ont i knäna? PFSS! din jävla simulant. Ryck upp dig för fan.. Du är ju bara lat.