Necromancing and a pair of pants.

The nekros. 

  Hej, mitt skållsår på låret såg ut så här ett tag. Svartheten indikerar nekros, vilket är livsfarligt. Vävnadsdöd, som kan SPRIDA sig. Ångest. Have I been necromanced!? think; not. det mörka var nog bara koagulerat blod. Hoppas jag. (Ånej, när jag skrev det där om necromance-ing fick jag en yrselattack, just som jag trodde att den mardrömmen var över..  Jag tar en paus o försöker trycka ner ångesten med ett par piller)..
   Men häromdagen dårå, (försök att distrahera mig):
  I lost a pair of pants the other day. How can you lose a pair o pants, just like that? A pair of pants is a pretty big object, that. Pair of pants; if you read this; please come back. I'm not mad at you anymore. And why is it called "a pair", when it's only a question of one. single. piece. of clothing? Yes it has two legs, but they are not separate, they are attached to each other. A shirt has two sleeves, but you don't say "a pair of shirts".. A piece of shit, yes, can be. Like me and my shadow; a pair of.... something else.

"Sometimes living, only not to die"
Lacy J Dalton.

Filmen leder direkt till denna bok:

I nedstigande led.

And the boogie blogger bought book:

Elis Monteverde Burrau: Ironi för änglar.

  Jag slog upp en sida på måfå. Ordet "jag" fanns 30 gånger på den sidan. Boken är nästan 400 sidor lång. 400 x 30  är 12 000. Så det är i så fall en ganska självcentrerad litania. (så kallad lit-lit)
  Men jag vet inte; jag spekulerar ju bara på mitt fördomsfulla vanliga sätt. Kanske är han en necromancer, vilket vore mycket romantiskt om det inte vore för att han nog stal ett par byxor av mig. Men om så vore ville jag inte ha dem tillbaka. Om dom är stulna är dom förstörda för mig, för evig tid. Om dom har promenerat iväg av sig själva, är det en helt annan sak. Ifall dom (paret) ringer på dörren o vill komma tillbaka ska jag välkomna dom. Båda benen. Nota bene. Om byxorna sitter på nån, till exempel Elis Monteverde Burrau, då får det bli en förhandlingssak. Maybe we can settle, out of court..
  OBS, det här är inte en recension. Kanske är det inte "inte en recension." Eller inte inte inte en recension. Då skulle två "inte" ta ut varann, men jag vet ju inte vilka två. Och om två av dem skulle vara ett par byxor så skulle det bli fyra ben. Som en hund. en långsam, upphunnen hund. Med en ironisk hulling fortfarande kvar i läppen. Klapprande mot ena huggtanden, när hunden försöker skratta åt sina egna skämt. Vilket gör ont.
  Eh, en kunde trott att ironin dog med killing-gänget, vilket hade varit höjden av ironi. Killed by the killing-gang, så att säga. Get it? Goat it. Nä men; ironin lever, i skuggan av sarkasmen. I ett obskyrt tv-pogrom kallat Cyklopernas Land.  Dagens ungdom och medelålders verkar tro att ironi är att säga precis vad man tycker, fast överdriva. In absurdum. Nä, ironi är en skön konst för känsliga andar, eller en känslig konst för skön-andar. Det är ingenting för flåbusar. Vissa av dom kan inte skilja på dearre och ejukalation. That's a dead give-away. (Note to anti-self)
 I am like a dead give-away, anyway, the whole of me.