Amidst all me woes..

 Walking on ice with unknown thickness.
Me own thickness I know very well. 

,

Hoppets stråle.

  NTS: Och det är inte hoppets stråle som går igenom världen och skimrar över land och hav, det är nordkoreanska och ryska missiler och iranska självmordsdrönare.
Folk fall nu neder o hälsa glatt er frihet.
lite typ så.
God jul.

The comb over bros, Luka and Puta.

Storebror och lillebror, axelmakterna paktar desperat.

        Avdelning: With your little hand in mine...aaw.

Det är inte rock and roll längre.

 

Och de borgerliga banditerna bussades till ett smutsigt litet slott och gick till sängs med odjuret. Tidelaget. Helg seger. Är allting sönderknullat nu. Är det inte rock and roll längre. En toxisk dekokt. Those deaf, dumb and blind kids, sure play a mean pinball…

Säg heil då till publiken. En blå/brun sörja stinker ner landet. Det är inte rätt att skjuta apor. Vi lever i en helt annan djurpark.

This isn't my world.

Disappointed!

Och som författaren Kurt Vonnegut uttryckte det, att ”vi går till historien som det första samhälle som vägrade rädda sig självt eftersom det inte var kostnadseffektivt.”

Mutta, is this an itsemurha, teenie weenie, jumalauta, dot bikini, if ever there was such A-thing.

Noch ein Tag und noch nicht umgebracht 1B

Nedanstående är väl Lars Norens sista skrivna ord, den 20 december 2020, en månad senare dör han på sjukhuset..

Det lyser blekt över vattnet och fasaderna på motsatta stranden

... (Där döden väntar.)

Det lider allt mot december

 Det lider allt mot december eller som jag brukar säga dö-cember, eftersom det är den månad då flest dör, här,  i den svenska så kallade jämmerdalen. Men för all del; jag kan ha fel. Banne mig.
  Något är galet i världen och det är inte jag. Eller är det tvärt om? I den euroasiska världen, utanför sundbyberg där jag bor (i symbolisk mening) pågår nu ett konstigt väderfenomen. Vi har ett grått ljummet fuktigt väder samtidigt med ett jättehögt lufttryck, dä kan inte vara normalt. Vi har typ 1035 hPa här just nu. Och ökande? Vilket borde innebära solsken och kyla vid den här tiden på året. Men för all del. Jag kan minnas fel. Jag kan ha skolkat den dagen då vid hade lektion om högtrycket.
  Och eh; jag läser just nu Lars Noréns sista dagbok. Vila i frid. Han skriver att när man begraver en människokropp så bildas det efter en tid en liten fördjupning i marken när kroppen har förmultnat och skelettet fallit samman. Lite så kan det väl vara med minnen. Vi ser en liten fördjupning i vår minnes-värld och anar att något har funnits där en dag, men vi vet inte inte vad. Bara att det försvunnit.
  Och apropå dagboken; det är hemskt att läsa en så levande och närvarande dagbok och samtidigt veta att skrivaren redan är två år död. Vad händer när jag kommer till slutet? Kommer det att stå "idag dog jag"? 
  Efter Lars Noréns död blir det en litterär krater kvar. Svår att fylla. Efter min död och förmultning blir det inte den minsta fördjupning kvar, och det beror inte på att jag blir kremerad. Fast kanske den här bloggen bildar en slags sänka i hyper/cyberspace? Som säger att något åtminstone semi-levande fanns en gång. Här, i en grund fördjupning i den svenska jämmerdalen. Oj vej, kompis. Oj vej. 

Sänk you, and höj me.

what we are

" What we are never changes. Who we are never stops changing."

Gil Grissom.

Neonazis en Suede (l'hiver arrive dur cette année)

Saluons la victoire?

 

Pravitel-Putain, Tampon Putain

 Ja, och oktober kom. Och den kom hårt. Inte sedan Kuba-krisen 1962 har världen varit så nära kärnvapenkrig. Putin vill inte längre ha titeln president, vilket anses vara en mjäkig västerländsk titel. Han vill nu kallas pravitel, härskare av stormakten Russia.

 

Det är inte hoppet (176-173) - Graisse abdominale

Hoppet är inte det sista som överger människan.
Det är bukfettet.

(L'espoir n'est pas la derniere chose qui laisse tomber une personne, c'est sa graisse abdominale.)

Oder so was. Säg helg seger till publiken.

Det Ukrainska Dilemmat: Del 1

 Jag har haft dåligt samvete över att det står i blogg-beskrivningen här till höger,-->
att det är "en blogg om livet i Ukraina".  Visserligen metaforiskt, och visserligen skrev jag texten 2016, men ändå. Föga anade jag att de inre konflikterna i detta land skulle resultera i en regelrätt och mycket brutal invasion, med ett icke otydligt mål att utplåna den självständiga staten Ukraina och kidnappa hela befolkningen in i en stor-rysk ultra-reaktionär identitet. Mina inre stridigheter blev ju plötsligt småpotatis i jämförelse. Men ändå. Jag låter det stå. Jag står för det jag skrev för 7 år sen. Och Ukraina är ett stort och intressant land, som sträcker sig från hjärtat i Europa ända bort mot gränsen till Ryssland, med tentakler in i Kaukasien och den Asiatiska världsdelen. Ukraina skulle kunna vara en demokratisk, frihetlig och fredlig länk mellan Europa och Asien. Men det verkar långt dit, kompis. Just nu. Det skadar inte att hoppas. Vi säger "Välkommen över till den goda sidan av Europa, ukrainare, vi har eu-kakor." 

Rysslands "utveckling" är en mycket sorglig historia. Problemet kan väl delvis vara att ryssarna historiskt helt saknar positiv erfarenhet av demokrati. Landet gick från den tsaristiska diktaturen direkt till den kommunistiska. Och sen, i princip, nästan direkt till den fascistiska Putinistiska...För oss i väst är det till exempel obegripligt att ryssarna  kunde låta en KGB-officer bli ledare o diktator för hela skiten.  Det är som om tyskarna skulle ha valt en fanatisk SS/Gestapo-officer till president i Tyskland direkt efter andra världskrigets nazi-fasor. Det hade väl aldrig kunnat ske, hade det? I alla fall inte direkt efter Nazi-tysklands krossande. 

Men å andra sidan, i Sverige har vi ett parti i riksdagen som bildades av gamla svenska nazister varav en f.d. medlem i tyska SS. Dom har lyckats lura, hata och skrämma åt sig cirka 18 procent av svenska väljare. Och kan om några månader sitta med i en svensk regering. Så kan det gå. Trevlig hell.



[INSERT PUTIN POWER SPEECH]

De Post Op Rapport

 

De Post-Op Rapport.

  Såret läkte snabbare o bättre än jag hade hoppats. Det blödde i flera dar förstås. Men det slutade snällt. Ingen inflammation, ingen egentlig smärta förutom just när jag snittade. Ärret ser ut att blir ganska diskret.

Innan jag vågade mig på operationen försökte jag ju googla efter hur man ska gå till väga på bästa sätt. Trodde nog att att det skulle finnas många youtube-filmer i ämnet. Men jag hittade ingen. Alls. Bara en massa förmaningar om att man absolut inte får skära i sig själv, för det leder bara till en massa elände med inflammationer o blödningar o smärtor o hemska ärr. Att skära bort ett födelsemärke är INTE ett Do-it-yourself-project, det verkade alla vara eniga om. Så jag tvekade länge. I onödan. Det enda svåra var att operera via en spegel eftersom man inte kan se sig själv i halsgropen. Kände mig lite som Rambo, faktiskt. No big deal.

Fast just direkt efter snittet, när jag såg mig själv i spegeln o blodet rann i en liten ström ut ur det skotthålsliknande hålet, ner över bröst o mage; då kanske jag undrade lite grann om jag verkligen borde ha gjort detta.
Slutsats; jag rekommenderar detta till alla som vågar. Snitt snabbt snut, så var sagan slut.

Puthn singeth

 

.....

Ack käre vän, du kämpar med repliken.

Ryssland,Rusland,Roslagen,Ruotsi. (nostra culpa)

Kärt barn har många... namn. 

Forskare tror alltså att namnet Ryssland kan härledas till det urgamla kustområdet i mellan-sverige; Roslagen. Som har med ordet roddare att göra. Typ vikingskepp. Och även det finska namnet på Sverige, Ruotsi, har troligen med roddarna från Roslagen att göra..

Med facit i hand, varför i all världen rodde svenskar i stor mängd till Ryssland och grundade samhällen i ett glesbefolkat primitivt land.
Som sen blev till brutala kejsardömen som sen sömlöst blev kommunistisk diktatur som sen blev till dagens ärkereaktionära fascistiska land. Hela västvärldens värsta krigsbuse. Sveriges sorgebarn.
No, no, nostra culpa! 

Addendum, även det finska ordet för (sjö-)rövare,bandit "rosvo" kan nog också syfta på di pursvenska roddarna.

'

Apropå att bloggen verkar få ett ökande antal läsare från Ryssland; vill jag rekommendera en av mina litteräriska favoriter; Michail Bulgakov. Han var ju inte populär i sovjetunionen, av förklarliga skäl.

I den här romanen arbetar han med det han kallade "Det Ukrainska Dilemmat".  Som huxflux blev aktuellt i början av detta år, i och med det nu ganska öppet fascistiska nyemperialistiska Rysslands invasion. I vilket tyvärr vi svenskar har en arvssynd, eftersom det verkar som om det var svenska vikingar (roddare från roslagen) som skapade grunden till det ryska riket.  Så Ryssland är ett vanartigt barn till Sverige. Men den skit-ungen har aldrig visat den minsta respekt för sitt ursprung. Skäms på dig, Skit-Ryssland! 

 

Ja, och augusti kom idag.

Men den kom inte lika hårt som nazityskland. Kanske så halvhjärtat halvhårt som spetsnaz-ryssland. 

Jag tog en lång, varm o ensam promenad o tänkte på självmord och levaxin. Gruset knastrade dystert. Skorna är utslitna, men det är väl snart dags för vinterkängor. Igår åt jag en hel påse ostbollar o drack en halvflaska mjöd från en vacker flaska. Det kunde jag låtit bli, tänker jag.
  Men såret i halsen verkar läka. Inga tecken på inflammation. Jag misslyckades med att tejpa ihop sårkanterna, så det kommer att bli ett rejält ärr där. Det kan jag leva med, kompis. Självskadebeteende much.

Insikt: Det perfekta kaffet finns inte.

A good ridness or the start of me demise?

 Opererade bort en åldersvårta som satt i halsgropen. Kvar blev ett runt, blödande hål. Ser ut som om jag blivit skjuten. Och kände mig som om jag förtjänat det. Will it be a good ridness or the start of me demise?

Eh; kylspray, rödsprit, eltejp, björntråd, snabbförband o rakblad.

Mycket skrik för lite....(bom)ull. But; me demise started at birth. Or at conception, or even earlier. From birth it's all downhill.

Modern forskning

 Modern forskning ger visst vid handen att det inte finns en "kärna" inuti oss som är vårt egentliga inre riktiga jag. Det finns flera. Så; när vi, t.ex., gör ett fel, ett dåligt beslut, ett omoraliskt, då kan vi inte säga: "Det var inte mitt rätta jag som gjorde detta." "Jag är inte sån, egentligen.." Men det är vi visst det. Ett av våra olika jag är bevisligen just precis så hemskt. De skizzofrena har mer rätt än vad vi/de vill tro.
Ett av mina jag (inte Irene) växte aldrig upp, utan åldrades bara.
Har jag skrivit det här förut. Börjar jag bli glömsk. Glömska kan väl vara en välsignelse. (Fråga - kolon)

Sexhundraettan

 Måste väl till slut spräcka den smått förargliga siffran av 600 inlägg på denna, vad man nu ska kalla det, blogg. Hur står det till med mig. Läget är hopplöst; men inte förtvivlat, som jag så skämtsamt och fyndigt brukar uttrycka mig i min stappliga konversation med min själ. Och jag. Och för mig själv. DVS med mitt själv. Fullt av vätska. Som. sakta. sipprar. ut.

Letade efter tecken på att golfströmmen är på väg att kollapsa. Och fann det.:

Gulf stream continues to slow down

..

Och hur det nu kunde bli så här är svårt få grepp om. Mina verktyg är alldeles för små. Och min vagina är en återvändsgränd. Ingen golfström där, så att säga. Den har redan kollapsat. Istiden har börjat. Den här bloggen är min sista vers. Men jag slutade ju sjunga för längesen. Säg hej till publiken.

Åh Sveriges bästa spelevinksfasoner.. The AFR

 Åh, hej. Här kommer inlägg nr 600. Nu har jag baxat det/mig ända hit. Utan löntagarfonder.

Och hur.

Eh; Anders F Rönnblom, officiell video..

       Tilltalar endast utvald skara upplysta entusiaster.

           Varning; lyssna ej noga!

                Du kan bli beroende.

Avdelning 2B:

Men.jag.är.inte.glad.alls.
Vägen svängde och inte åt ett bra håll.

Går det mig bara emot.
What evils does not lurk in the minds of man.

Hurra vad det är roligt i Moskva (edit 2)

Låt oss istället gå med i NJATO.

[Insert musicvideo #44   (Karl Gerhard)]

Moi adres, part 5.

Insert text (Nej to Nato?)

Avartade avbildningar

 Jag vänder medvetet ryggen till ljuset och stirrar in mörkret av min egen skugga. Där hittar jag ju ingenting som jag kan göra nånting med numera. Förr kunde jag hitta.. anekdoter därinne.. och animerade självkänslor. Som jag modigt drog ut ur svärtan och modellerade till figurer. Kanske mina egna avartade avbilder. Thank you. Lever jag utan min skapare. Eller är det skapelserna, påhitten, inbillningarna, som har skapat mig och är det dom som blir kvar när jag försvinner. Dom som står kvar på scenen och bugar för applåderna. Som ett slags teatersoldater i min egen armé. Men det kommer. Inga nya vindar. Från soldater. Varken förr eller nu. Varken före eller efter att hoppet försvann. Arvet bestod av själva mörkret i min fars kista. Det mörkret flyttade jag in mitt hjärta, jag hade inget annat hålrum. En rapport från en ruin i rörelse. En gruvlig ruelse, kamrat. Mais; ce n'est pas mon mérite, monsieur.

Nej, inga nya vindar kommer från soldater.

 

Ack käre vän, du verkar så besviken
Men det leder många vägar bort från fantasin
Och den solglasögonsprydda romantiken
är sedan många långa år förbi
Det kom ett brev från andra sidan horisonten
att både öst och väst har stängt igen
Och det dog en Jenny Lind där borta häromåret
Och det är tyst på bron vid regnbågen

Ack käre vän, du sörjer romantiken
Men missar tidens hela elegans
Det måste vara svårt, mitt i trafiken
att söka fantasi från ingenstans
Du ser den nya scenen som förstenad
där ingen önskar leva som man lär
Du skriker ut att dagarna är sena
men klassas som en grå reaktionär

Ack käre vän, du kämpar med repliken
Men vinden motar bort ditt tal
Nej, käre vän, ingen fattar piken
om sabotören på en piedestal
Du verkar trött på nonstopens teater
Fast nya tider säges vara här
Nej, inga nya vindar kommer från soldater
Ty de bara är som alla andra är..

 

Tengil-Putin, le grande merde.

 

April säger än är det vinter kvar, säger mor.

 April kom, och den kom hårt, som nazi-Ryssland. 

Skrev jag ironiskt. Och visserligen blev världen en ännu hemskare plats den förra månaden, men tänk vilken tur att Putins beundrare Trump inte längre är president. Alltid nåt. Trump skulle ha sagt: "Jag har talat med Putin och han har försäkrat mig att det inte pågår ett krig i Ukraina."

Och själen är lika tung som kroppen. Närhelst jag vänder mig om, metaforiskt, ser jag Den Stora Dvalan stå där och vänta, med sin cape o sitt svärd. Är man på väg att dö om man har en liktornstå?  Är det så invasionen från Dödsland börjar. Småskaligt. Och när jag tittar ut över globen ser man mest fascismen på uppmarsch. Framförallt i Kina o Ryssland. Men även i Polen, Ungern, Frankrike. Och fascisterna gillar Trump. 

En liten lort.

 ... men det är väl ändå bättre att vara en liten lort än en stor skit?
Åtminstone i ett par byxor.
Månn ädlare att lida och fördraga såsom varande blott ett pillekvitt i världen.

Djävulen som haver

De covidiots running wild.
Förträng för fan; förträng, förträng, förträng! 
För; De e en da imorron me. Gentile progressi, mama mia. Put(t)in on the blitz, eh? Not so much. Hitler was no genious, neither is Putin. Putin is no cretin, but Trump is a dumb dump..

I wasn’t born, as much as I fell out (words to live by)
Clash:  Lost in the supermarket – 1979 – London calling..

Mitä pystynyt issä pässää? Ej mitään. En minäkään. Itsemurha. Uudelleen. Sanoja elää, maanmieheni!

Det här är Ord som jag inte kan. Mina hushållspapperscigarrer överallt.
I hopplöshetens boning. Hallå mörker. Gamle vän. Hjälp mig nu.

Autremant dit;
Et tout cela que vous regardez; 
Ce n'est pas mon mérite, monsieur.
C'est de ma faute!

This piece has no name. 
Let’s just say that it tells a sadly story
about a lonely man, walking away in the night.
Going nowhere.

.

..

 Tout, tout, tootsie.

  

Gud som haver

 Ja, ungar...

Life just goes on and on
Getting harder and harder.
(Rolling Stones)
You're just a poor girl
in a rich man's house.
(Rolling Stones)

Hem är inte bara en plats, Tony. Del 5.

Ukraina är det europeiska jordbrukets ursprung. Man kan se Ukraina som Europas hjärta. Därifrån spreds kanske jordbrukskonsten och kanske hjulet. Och därmed själva civilisationen.  Idag är vi alla Ukrainare. Det är Ryssland som är ett hitte-på-land. Ett brutalt primitivt land, vars ledare alltid har varit diktatorer, först tsarer, sen kom Stalin som bevisat beundrade Hitlers sätt att få befolkningen att böja sig för nazismens ideer. Nu har vi den gamla KGB-officeren Putin som går i samma fotspår. Putin går ännu längre än Stalin i personkulten o nationalismen o rasismen. Det är ju bara det att Putin inte är närheten av Josef Stalins karisma. Putin är trots sin grymhet bara en bleksiktig tjänsteman, det kan inga lagar ändra på. Och i Sovjetunionen hade man ändå en ideologisk startpunkt o överbyggnad, en tanke om jämlikhet o rättvisa. När väl andra världskriget var över hade kärleken till makten tagit över helt o hållet. Storhetsvansinnet efter att ha besegrat det dopade Nazityskland har tydligen dominerat Ryssland sen dess. Tyskland lärde sig sin auktoritära läxa, nu är det dags för sovjet-romantikerna att äntligen lära sig sin. Att välja en SS-officer som statsledare hade ju varit omöjligt i efterkrigstidens Tyskland. Men att aktivt välja, eller passivt tillåta, en KGB-officer till Rysslands ledare var tydligen möjligt.

I Sverige har vi ett parti som grundades av en gammal SS-officer. Och andra nazist-romantiker. Det partiet lyckades samla cirka 20% av svenska röster. Det är en skam för det svenska folket. Närmast en idiotförklaring.

Men i en sann demokrati vinner 80% över 20. I Ryssland är det förhoppningsvis samma styrkeförhållande. Att det endast är max 20% som naivt stödjer Sovjet-romantiken, nu uppblandat med flaggnationalism o rysk elitism och rasism, understött av extremt reaktionär religion.

Vi får hoppas att det här krigsvansinnet en gång för alla krossar den ryska fascismen o ger plats för en riktig demokrati, vars ledare kan ta plats i den internationella civilisationens finrum. Visst, EU är långt ifrån perfekt, men det är det bästa verktyg vi har just nu för att komma tillrätta med dagens stora problem. Ekonomin o klimatet o rättvisa. Typ så.

**///~ 

Poor everybody

 

.

Och Putin börjar alltmer likna scandiamannen eller Robert Gustavssons version av densamme. Covid börjar alltmer likna den hemska mördaren/monstret som verkar besegrat flera gånger i filmen, men alltid kommer tillbaka på ett övernaturligt sätt, ännu hemskare än förut. För om en film blir succe vill produktionsbolaget ha möjlighet att att använda monstret i en uppföljare. Och sen en uppföljare på uppföljaren. Men min solida solitäritet är osund i sin osynlighet. Aber bitter bin Ich nicht. Noch nicht, jedemfalls. Men ibland äter jag ofta mellanmål mellan mellanmålen. as it were. Poor everybody...and me.

..

Den här sången ger mig rysningar. Det är så vackert.

(Jan Hammarlund: Jag vill leva i Europa. 1981)

Och stackars Ukrainarna som ju bara vill leva och skratta och älska i Europa. Men Putins befolkning minskar, därför vill han ha Ukraina, som påfyllning. Hans egna ryssar är så deppiga inför Rysslands trista framtid att dom slutar föda barn. Eller också, när det gäller välutbildade personer t.ex., emigrerar till friheten i USA o väst-Europa. Putins rike ska växa, både i befolkning o till ytan, men vem vill bo där?

Poor everybody in Russia, typ.

Feared by the bad.

Loved by the good.

Robin Hood!

Poor everybody, indeeeeeeed. 

Nä Compadres.

Mot Sherwood-skogen!

Slutplanen (Au-delá moi)

 Är jag på ett sluttande plan. Ner i mörkret. Finns det verkligen ingen hjälp i hela världen. Gud hjälpe den hjälte som ändå kan hjälpa sig själv. Men det är inte jag. Suis-je sur un plan incliné vers décès. Aucune aide disponible. Aucun etre humain dans toutes les années de ma vie n'a été capable de aidez-moi avec ma solitude et mes peurs. Personne dans la famille, aucun ami, aucun professeur, personne psychologue ou psychiatre, personne n'avraiment pu m'aider un peu. Personne du tout. Je suis aussi effrayé et seul que quand J'étais un enfant. Un enfant solitaire au-dela du confort. Au-dela mots. Au-dela tout. Tout-tout-tootsie goodbye.

Ja, och varför skriver jag på tafflig franska, kan man/jag fråga sig/mig. Kanske är jag bara fånigt pretentiös. Kanske tycker jag att det jag skriver är så hemskt/sorgesamt att jag bara kan skriva det genom en språklig dimridå. 

Framsteg eller framfall

 Så smockades vi iväg in i 2022, baklänges, 
helt utan egen förskyllan.
Det var ett tungt ljus som föll över den dagen.

 Till och med skuggorna vände sig bort.
Hur går tankarna?
Dom haltar illa och faller hårt.
Som jag själv.

Jag pratar pratet, men går inte gången.