De Post-Op Rapport.
Såret läkte snabbare o bättre än jag hade hoppats. Det blödde i flera dar förstås. Men det slutade snällt. Ingen inflammation, ingen egentlig smärta förutom just när jag snittade. Ärret ser ut att blir ganska diskret.
Innan jag vågade mig på operationen försökte jag ju googla efter hur man ska gå till väga på bästa sätt. Trodde nog att att det skulle finnas många youtube-filmer i ämnet. Men jag hittade ingen. Alls. Bara en massa förmaningar om att man absolut inte får skära i sig själv, för det leder bara till en massa elände med inflammationer o blödningar o smärtor o hemska ärr. Att skära bort ett födelsemärke är INTE ett Do-it-yourself-project, det verkade alla vara eniga om. Så jag tvekade länge. I onödan. Det enda svåra var att operera via en spegel eftersom man inte kan se sig själv i halsgropen. Kände mig lite som Rambo, faktiskt. No big deal.
Fast just direkt efter snittet, när jag såg mig
själv i spegeln o blodet rann i en liten ström ut ur det skotthålsliknande
hålet, ner över bröst o mage; då kanske jag undrade lite grann om jag verkligen
borde ha gjort detta.
Slutsats; jag rekommenderar detta till alla som vågar. Snitt snabbt snut, så
var sagan slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar