Men den kom inte lika hårt som nazityskland. Kanske så halvhjärtat halvhårt som spetsnaz-ryssland.
Jag tog en lång, varm o ensam promenad o tänkte på självmord och levaxin. Gruset knastrade dystert. Skorna är utslitna, men det är väl snart dags för vinterkängor. Igår åt jag en hel påse ostbollar o drack en halvflaska mjöd från en vacker flaska. Det kunde jag låtit bli, tänker jag.
Men såret i halsen verkar läka. Inga tecken på inflammation. Jag misslyckades med att tejpa ihop sårkanterna, så det kommer att bli ett rejält ärr där. Det kan jag leva med, kompis. Självskadebeteende much.
Insikt: Det perfekta kaffet finns inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar