April kom, och den kom hårt, som nazi-Ryssland.
Skrev jag ironiskt. Och visserligen blev världen en ännu hemskare plats den förra månaden, men tänk vilken tur att Putins beundrare Trump inte längre är president. Alltid nåt. Trump skulle ha sagt: "Jag har talat med Putin och han har försäkrat mig att det inte pågår ett krig i Ukraina."
Och själen är lika tung som kroppen. Närhelst jag vänder mig om, metaforiskt, ser jag Den Stora Dvalan stå där och vänta, med sin cape o sitt svärd. Är man på väg att dö om man har en liktornstå? Är det så invasionen från Dödsland börjar. Småskaligt. Och när jag tittar ut över globen ser man mest fascismen på uppmarsch. Framförallt i Kina o Ryssland. Men även i Polen, Ungern, Frankrike. Och fascisterna gillar Trump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar