Leere Fässer rasselt am meisten.

2018 03 12  ((((*

Hu-hu-hur kan tomma människor som jag, skapa sådan resonans, i litet utrymme? Är det ett sista eko från en kollapsande tillvaro? En pyspunka mitt i frånvaron? 
Leere Fässer, poika, leere fässer.

Mitt tarmsystem bullrar i alla fall, efter gårdagens deppfrossa. Det lever sitt eget liv och det tycker inte om min nuvarande jojo-diet. Es rasselt und schrumpft. Anteeksi. Ich bin geschrumpen.

Men yxa kaxa dolme, som finnarna så skämtsamt brukar hota.
Vintern fortsätter. Den gav oss en snösmocka till. Kanske en naturens nyck, på tvärs emot den globala trenden med ökade temperaturer, kanske ett tecken på att golf-strömmen håller på tappa fart. 

Hallå Hallå Hallå Hallå Hallå  åååååååh ....

Bild på den brutala vandal-rivningen av min gamla skola på 70-talet. Man tar inte ens vara på fönster och dörrar, utan river respektlöst sönder alltihop med grävskopa. Inte för att jag var lycklig i den skolan (heller), men byggnaden var fin, utvändigt och invändigt, vackra trappor t.ex. Den tysta tomheten som tittar fram är talande. 

Leere Fässer, jungen, leere fässer.

Trafiknytt: (Löda ette-midda)

Det syns inte så tydligt på denna bild från min bilkamera, men föraren i bilen till vänster vinkade energiskt åt mig och jag vinkade tillbaka, modell-kamrater emellan.. Antog jag. Detta kunde jag icke ana komma för 30 år sedan. Jag var aningslös på många sätt. Jag var inte lika tom då som nu. Men nog kunde jag väl skramla något lite. Leere fässer, liksom.

Monsieur Baptiste, som ska få sin hjärntumör opererad, skräms av tomheten som han själv skapat i världen genom sina misstag under jakten på ondskan. (Le plus)
Lesser rattle in the world.