@___

2018 03 15  @___

Återhämtar mig i snigelfart från The G. Incursion,.

Jag blev attackeeerad, förolämpad och utskälld, men jag fick som jag ville, dvs ett nytt recept på Levaxin 50 mkg. Så det var väl en "strid" som jag ”vann”, även om det inte känns så. Såna där människor gör att ens sociala fobi känns fullständigt sund och berättigad. Sicket fölk. Det finns illvilliga människor, även inom vården. Beware, people. Det ironiska var att il dottore bombastico kallade mig ”aggressiv”.
 Ja ba: ”agressif, moi!?”

Och jag parafraserar min hus-profet Skojten (Rad 47 o rad 48) och säger:

”Tänk på att goda människor växer inte på träd. Och om dom gör det, så är det i alla fall sällsynt.”
***

Annars sörjer jag att Stephen Hawkins dog innan han hann formulera sin teori om allting. Gåtan om den ”skenbara” motsättningen mellan mikro och makro-kosmos. 

*** 

Annars sörjer jag också försvinnandet av min snigel som kröp in genom fönstret och tillbringade vintern på väggen ovanför mitt vardagsrums-fönster. Plötsligt en dag var den bara borta. Putzweg.  Eftersom det fortfarande är full vinter utomhus, så var min första tanke att snigeln, med sin fina lilla snäcka, fallit till golvet och rullat undan i nåt hörn. Snäckan var i alla fall cirka 4 cm i diameter. Men jag hittar den inte nånstans. Jag fruktar att den blev lurad av mildvädret förra veckan och helt enkelt kröp ut genom ett fönster på glänt när solen värmde upp söderväggen som mest.

Hoppas du klarar dig, käre vän och tillfälliga husdjur. Välkommen tillbaka till hösten dårå. Om du har dött; vila i frid. @__

Not lost, but gone before.

..
Å från å-isen å-vinkar mitt slöa kära tjocka gamla alter ego tillbaka till mig, den ende som förstååår mig. Så där pass mycket vinter är det just nu, 10 minus. Kärvt för små sniglar som nog inte alltid har så välisolerade hus. Och inte så mycket i skafferiet, kan en ju gissa.

Lite social fobi humor dårå: