Pole Warrior IV: The Ambush

The saga continues.

,,

Kurt Vonnegut: Burfågel.

..

Pole Warrior III

                   Magic forrest escape.

..

Men det är lite jobbigt att sitta i klipprummet i dessa dagar. 34 grader idag. Men det är en torr värme.
Luftfuktighet under 40 på eftermiddagarna.
Men, som alltid, gör man bäst i att dra jämnt med sina kval. "Vill man vara gla - så gå're!" som
n Axel Berglund sjöng.

Deppit värre, hörrö

2018 07 22

   Det sschwenska folket plågas av den hetaste sommaren på minst 260 år, dvs så länge som termometern funnits, i princip, sägs det..

  Och min mage krånglar, men jag vet inte om det är på grund av värmen eller på grund av att levaxin-dosen höjts. Läget är i alla fall ansträngt, hörrö. Både fysiskt och psykiskt, fast det ena kanske är en konsekvens av det andra, det kan man aldrig så gott veta. Det finns insikter som man både kan ha och mista.

  Ett positiv är i alla fall att en slipper jobba. Och slipper tvingas med till sol och bad och därtill hörande vidrigheter. Åldern tar till slut ut sin rätt.

  Här associerade jag till en gammal låt, yngre än jag, framförd av den gamla impopulära estradorkestern Blå Tåget; ”Titta tussilago”. Låt nummer 11 på albumet ”Moderna material” från 1999.

Citatet: ”Skönt att slippa jobba, pank och fågelfri.”

(Me old spouse hated them, haha)

.. 

  Och i samband med det associerade jag till den klassiska kultrullen Easy Rider från 1969.

 

..Wanna be a bird, Holy Modal Rounders.

**///~

 

..Wasn’t born to follow, The Byrds.

Peter Fonda, Dennis Hopper, Jack Nicholson.

--------------

  Typ; Åh nej; tandkrämen slut.

..

  Typ; Ånej, ett spöke flimrar till i rutan. Spooky.

……..

  Typ; hej och hå; Lördagsmiddag:

..

..

                                                                                   

  .

Ous et-tu, mon petit oiseau?

..

Hopalong Cassidy.

**///~

Dagens reducering #1: Toalettsittare med köttiga utväxter.

Dagens reducering #2: Stängsel runt bassänger hindrar balansträning.

Dagens Zen-visdom #1: Delarna är större än summan.

Dagens Zen-visdom #2: Du vet att du har bakat det perfekta brödet först när du förstår att det inte är du som bakat brödet, det är brödet som bakat dig, alltså finns aldrig nåt annat bröd att jämföra med, alltså.

.. 

Föröverikt; Jag stirrade för länge ner i avgrunden. Nu bakas jag av avgrunden i min tur. Det är mitt privata nollsummespel.

Avslutning: 

Gåtan glömd, svaret kvar, 

sig själv skyldigt.

.

                                           

.

Jag ser ut som kapten Värme-Bölja, som får dras med Tott och Knoll.

Urban kampanj del 2

Eh, äntligen kommer Pole Warrior 2, The Urban Campaign.
(Ganska spännande faktiskt)

**///~

Mon petit copain

2018 06 30 Mon petit copain.

Jag har fått en liten vän. En gång är ingen gång, men nu har jag träffat hen 3 gånger. Det är en liten fågelvän som jag mötte på kullens topp för några dagar sen.

...
En liten kaja med vacker fjäderdräkt i gråsvarta nyanser. De blå ögonen är nyfikna och intelligenta. Hen är orädd och djärv, men skärpt och vaksam. Jag gick förbi den på nån meters avstånd och väntade mig att den skulle flyga upp och iväg, men den fortsatte obekymrat med att peta omkring i det torra gräset. Kroppsspråket sa mig att det inte var en sjuk eller ”tam” varelse. När jag satte mig ner blev hen intresserad och spatserade närmare. Inte för att tigga mat, vad det verkade, utan bara nyfiket. Jag sträckte fram fötterna och då hoppade den upp på min sko. Sen satt den där en stund och liksom bara såg sig omkring.

Försiktigt lirkade jag fram min mobil ur fickan och tog den första bilden på fågeln. 

..

Här sitter den på min fot och verkar inspektera mina stavar.

Jag sörjde att jag inte hade något att bjuda på, men njöt av ett sällsynt ögonblick. En kontakt med en ensam fågel som normalt är en flockvarelse, men också en individ som klarar sig själv. Om det kniper. Precis som ja, jag.

  Nästa dag besökte jag samma ställe, försedd med lite bröd i en blå plastpåse. Först syntes den inte till, och jag gick besviket vidare. Men jag tog en liten runda och återvände sen till samma plats där uppe på kullens topp. Och där gick minsann min lilla kaja omkring i gräset och pickade och letade. Inte planlöst och opportunistiskt utan metodiskt och avslappnat.

  Jag närmade mig försiktigt och satte mig lugnt på marken i närheten. Och även idag blev den nyfiken och spatserade närmare mig. Försiktigt lät jag några brödbitar falla på marken. Och genast klev hen fram och provsmakade. Mitt hjärta tog ett skutt.

Jag lyckades till och med filma hur den plockade bröd direkt ur min hand.

I början åt den upp allt jag bjöd på, men sen verkade hen tröttna och fortsatte att leta i på marken efter andra saker, kanske var hen mera sugen på en fet larv eller nåt sånt. Och att den på det viset demonstrerade sin självständighet som om den ville visa att den minsann inte behövde tigga för att få mat, utan klarade sig själv, var för mig ett magiskt ögonblick.

Jag fick några bilder till när den rörde sig runt mig och inspekterade hela min varelse från alla håll, nyfiket, men fortfarande vaksamt. Jag kände verkligen att jag hade att göra med en intelligent varelse som försökte lista ut vem jag var.

En fick lust att sjunga som mors lilla Olle:

”Åh en kamrat, det var bra, se god dag!”

Yet is dead

Yet is dead
”… I knew naively that I was your man

I followed after with heavy heart of lead

Just like a man who walks, yet is dead”

 (Donovan, I Like you, 1973)
..

But hey; here we are again, me old lovely.

Mina ord singlar till marken som de sista löven om hösten.

Lägger sig platta, redo för förmultning.

Och här nere gör jag bäst i att dra jämnt;

Med mina kval.
Wie dumme sind wir heute noch erlaubt zu werden? (Sollen, können)

Es muss es noch herausgefunden werden, oder? (Sollen, können)

Noch einmal.

Me-me-men hur kom det sig att jag blev skurken?

Inte ett offer för biologiska omständigheter och

skyldig endast till fullt ut befogad rädsla.

Mina synder enbart underlåtenhetssynder.

Så hur blev jag en feg skurk, en svikare, en desertör, en förrädare?

Av allt jag kunde välja att bli, valde jag att blott bli en liten lort.

Ett litet ensamt självförvållat äckel.

Hur kommer det sig… att

jag ännu går här, just like a man who walks, yet is dead?