Halmstrån och tandskinn

2016 06 07

*

Här lägger jag ut in-lägg nr 80. Öh.

En milsten, 100 inlägg, är nästan inom synhåll. 100 sidor, det är nästan en liten bok det. Börjar känna mig utsliten. Pseudosomatisk.

För att citera profeten Skojten:

”Undra sen på att det blir hängnäsor och påsar under ögonen”

**

Fan också, jag har fortfarande ont i halsen. Nu har den svullnat så att det är svårt att svälja. Det kan inte vara normalt. Jag tror att det är strupcancer. Jag är rädd att det ska svullna igen helt och kväva mig i sömnen. Det vore hemskt. Kanske är det psykosomatiskt, vilket nästan vore ännu värre. Fast bättre än pseudosomatiskt förstås. Det är ju helt obehandlingsbart.

***
Vandringen idag blev lång och varm och seg. En närbelägen skola hade nån slags friluftsdag och barnen stod i klungor här och där. Kanske var dom mentala. Jag skruvade upp mp3-spelaren och kryssade igenom och förbi. Uppe på kullen träffade jag Pyrenéern, som höll på att prata skallen av mig. Han red på en av sina käpphästar, dom pållarna tröttnar ju aldrig. I motsats till dom gamla apostlahästarna. Men till slut blev jag fri. I backen ner från kullen fick jag syn på en vacker guldkatt i gräset. Tyvärr var den skygg, så jag sköt bara en flyktig skymt av den med min mobilkamera. Jag önskade att den kunde förstått att jag var en själsfrände. Att även jag är ensam och skygg.

****

Igår var det ju den så kallade nationaldagen, det kändes inte som om det berörde mig. Det enda sätt att fira den verkar ju vara att hylla monarkin och dess representanter, en av allra de främsta symbolerna för ojämlikhet. Att födas in lyxliv och privilegier.

Nä, fy för den lede, sicket fölk! Sickna undersååååtar. Sjukt liksom.

Eller med Profeten Skojtens ord:

”Då är det bättre med kompassen. Bara man följer pilen.
Man kan också följa John. Eller ta bussen.”

Pass auf! Ich spritze! Som tysken brukar säga.

*****

Nä nu skriver jag inte mer, för hälften kan vara nog.

Jag får runda av med en rolig kommentar jag fick av en av alla mina ….. öh, dussintals läsare, med anledning av Ulf Lundell och Kjell Höglund som jag nämnde igår. Kommentaren var att Kjell Höglund är de intellekt'ellas Ulf Lundell. Now, that is a one-liner, class A.I.

Eller som vår kära profet Skojten uttryckte det:

”Vi i våran patrull var specialister på att imitera fåglar.

Jag härmade en skata. -Och stal nio kronor av mina kamrater!”

Love Lynx.

PS:addendum, ä den dum? 

Här är mitt halvlyckade lingon bröd. 

Fin struktur i alla fall, lagom stora lufbubblor. Guck mal na!
******
Slutligen en hyllning till FW, jag beställde idag hans sista skiva.

Rapport från Jämmerdalen

(Här är resultatet från nattens svettiga fribrottning med verklighetsbeskrivningens undflyende hen-jävel.)

*

Det hände sig på den tiden, (Ett altarskåp berättar)

Sverige har fått ett nytt helgon. Det är ju kanon.

I samma anda rekommenderar jag (utifall att någon skulle…)

Inte för att jag för ett ögonblick inbillar mig, jo kanske för ett ögonblick, men inte längre, att en rekommendation från undertecknad skulle ha något som helst värde. Men låtom oss för sakens skull anta att så vore fallet, då skulle jag rekommendera Kjell Höglunds sånger Domens dag och Kvinnorna vid Jesus grav. Men i en bra värld, i en hygglig alternativ dimension, där skulle alla älska Kjell Höglund och alla hans sånger.

Lyssna bara, för fan. Skulle jag säga och hytta med min stav, haha.

(Om jag hade en plattform)

Eh, men ja, ursäkta mig för att påpeka det uppenbara. Men det retar mig lite, eller ja, inte retar-retar kanske, men det är i alla fall sorgesamt att så många tokhyllar en låttjuv och posör som Håkan Hellström. Medan ett geni som Kjell Höglund går obemärkt förbi.

Ja hej och hå,

som dom går på,

det e ju ren förförande.

Sommarsol och sommarhav

Höga tankar, låga krav…

(Ulf Lundell, Posörerna, Längre inåt landet, 1980)

Den gamle grånade grävlingen som ännu driftar omkring mellan sina slutna rum och öppna landskap. (Sic!)

Men det är väl ett (så-så-så-sorgesamt) tecken på tidens banalisering att Kjell Höglunds sista album, det fullkomligt geniala mästerverket Pandoras Ask, inte ens går att köpa på denna så kallade öppna och fria marknad.

Och jag grät en liten pöl när jag fick reda på att Freddie Wadling dött. Mina favoriter dör en efter en numera. Tungt. Freddie hade en sällsynt berörande röst, det var som om den sträckte sig rakt in och rörde vid min själs kärna.

Fundamental things apply, as tears go by.

**
Igår sysslade jag med datorerna mina och lärde mig en hel. Det är juväl positivt att det ännu i hög ålder (och inte så lite ironiskt; så nära döden) fortfarande går att lära sig saker, trots att hjärnan inte alls fungerar så bra längre. Tur att det finns kryckor så hen kan ta sig runt i alla fall.
Men det är gamla omoderna ting och ibland får en helt enkelt pensionera föråldrade artefakter när dom inte fungerar så bra. Putta dem över ättestupet liksom. Men när hen kommer så nära avgrunden så får en se upp så att en inte själv ramlar med ner dårå.

Fast, kamrat; sorgesamt nog är både människa och ting utbytbara över tid, i långt långt längre utsträckning än vad vi vill och vågar erkänna, ens mellan skål och vägg. Snacka om profetens skägg, om du vill.

***

Igår kväll sen, efter att ha ha hack-hack-hackat i Windows Vista Ultimate, och slutligen gett upp, så gjorde jag ett tokryck och bakade bröd. Jag prövade en ny variant och ersatte rivna äpplen med lingon. Visst blev det gott, men jag skulle kanske ha använt mer än 2 dl lingon. Det dubbla skulle inte ha varit för mycket. Men kanske förmodligen blev det gott och  saftigt mest på grund av att jag vårdslöst använde 150 gr smör (istället för det rekommenderade 50 snåla grammen)

Men ibland, kompis, ibland är alldeles för mycket precis lagom. Det är en av min värdelösa livserfarenheter. Var så god, är du snäll...

Fundamental things apply

Vaknade tidigt med tinningshuvudvärk. Men iggade den. Det är väl ett bevis på nån slags hjärnfunktion. Eller tecken på hjärnblödning. Tunn frukost och tunga steg. Det känns fortfarande som om det ligger en förkylning i kroppen och bidar sin tid. Jag tror att infiltratörerna håller sig gömda i halsen och gör sig redo för att i ett plötsligt anfall slå ut immunförsvaret

innan dom hinner samla styrkorna liksom.

Jag dissade detta, stoppade mitt vapen i fickan i alla fall och gack åstad för att inspektera reviret.
 

Åh, där fann jag stenraden nästan orörd. Och ovanstående vackra stapling, utförd av en okänd stenkamrat. Kolla bara, perfekt harmoni. Tre färgnyanser. En mörkgrå, en ljusgrå och en rödtonad i botten. Jag kände mig tvungen att föreviga en tillfällig kombination. Av stenar i rörelse.

Frusen förgänglighet.

Ibland hamnar saker (i detta fall stenar) i bättre harmoni än aldrig inte.

I natt kom det ner svalare luft från norr. Det var Fader Frost som blåste. Det var ju fortfarande solit, men alldeles lagom temp för en rask prolle i t-shirt. Cirka 10 grader..

Jag.

Mig.

Själv.
Arbetade sen på en animering i fyra timmar men insåg att det inte skulle funka och gav upp. Man ska inte tvinga delar att uppföra sig på ett sätt som strider mot deras natur. Det vore våld. Det gäller att hitta sakernas inre natur, arbeta med den, i samma riktning mot ett gemensamt mål, en förhandling med omgivningen så att säga. Inte en diktatorisk handling.
***

Aja, snart har halva året redan gått också. Och jag har inte lyckats bli älskad än. Jag siktar på att åtminstone bli lite mindre persona non grata, om inte annat. I know you must hate me, but can you hate me less?

(Leonard Cohen)

Men; Fundamental things apply  -  as years go by,

A sigh is just a sigh.

Kom söndag--->

Jubileumsjobbigt

2016 06 02/03

Till slut kom även denna fredag inklampande. Lite som en brand på tapeten. Igår hade jag ju 3 månaders blogg jubileum. Det firade jag genom att…….inte blogga alls.

Det skulle ju ha varit en fastedag, men på kvällen bröt jag den. Jag deppade till där. Ibland är den bara för svår att bära..
Jag deppar idag också. Tog min prolle men den var superseg.

En man tilltalade mig.

Här är en bild på guldkulor i en tall som jag satt upp där 2012 och dom sitter kvar än!

   

Sen en bild på en fin Saab, en 9-5 från 2011. Den sista nya bilmodellen som Saab tillverkade. Min första bil var också typ malmgrå. En Saab V4 av 68 års modell.

Toki doki.

2016 06 01
Så korsade vi gränsen över till Juni. Som flyktingar med vildhundar i hälarna. Men vi hade ju hellre stannat i Maj. Maj o maj.

En varm dag här på mentalsjukhuset. Patienterna är rastlösa. Vissa blottar sig. Många sover dåligt; jag, mig och själv inräknade. Men vi förstod att vi delvis fick skylla oss skälvande själva, för att vi inte skötte om oss så som ordinerat.

Jag är en sad eyed lady on the loooow land. I dubbel mening.

Själva landet ligger lågt. Horisonten bara ett streck.

Folk står i klungor, kanske är dom mentala.

Aldrig har en fastedag gått som bra som idag, skulle jag vilja kunna skriva, men det är som vanligt. Jag kan äta och jag kan låta bli, det är ingen stor prestation, varken det förra eller det senare.

(Jag märker till min förvåning att jag letar efter rim och rytm när jag skriver det här. Varför i allsinadar gör jag dät. Får kämpa emot.)

Och apropå rim o rytm; Här en annan av Emmylou Harris sånger som jag skrivit svenskt text till. Originalet heter Can you hear me now. Från albumet Stumble into grace  (2003).

Den passar särskilt bra just nu,

eller hur, vad tycker du?.

http://youtu.be/dijFXYqsqrA

Kan ni höra mig
Lyrics

Åh, väggarna i mitt rum

kryper närmre tum för tum

Snart vattnet stigit upp till min hals 

en lång natt till, i ensam vals.

Visst kan jag väl ta mig ut

En sista gång, innan allt tar slut

Om jag nu ändå sjunker ner

Kanske någon ändå ser

Kan ni höra mig?

Kan ni höra mig?

Som i en och annan sång

Ibland man verkar ha sånt flyt
Vårt lyckokast kan bli vår undergång

Försöker jämt att ta mig upp, men

varje dag får samma slut

Ett steg upp och två steg ner..
Som gammal stumfilm tonar ut
och sen ser man inget mer

Kan ni höra mig,

kan ni höra mig nu

Åh, när blev minnena så tunga att bära     
För ålderdomen finns ju ingen bot
Sammanbrottet är nu väldigt nära

Jag behöver lite hjälp att hålla mot

Men jag sjunker, tungt som bly

Långt långt ner i svarta dyn

Den kallaste plats som finns för oss 
Utan minsta chans att ta sig loss
Jag skickat ut mitt s.o.s.

Ett kort brev i en flaska  långt ut till sjöss 
”Själ i nöd”  är allt som står

 Men inget svar har jag nånsin får 
(En nåd att stilla bedja om)

Get a life, unsuspended.

2016 05 31
This blogg has become self aware.

How do I know this?  

Basic psychology is among my sub-routines.

Sista majdagen i år. Sista majdagen nånsin, ifall jag dör inom ett år. Intellektell och pretentiöös associations-referens :

Last mayday ever, if I, being a clod, be washed away by the see. Don’t ask for whom (which clod) the sea washes away, it washes me.

Eh, ok, bäst att korpa diem dårå.

Det var en varm solig sista majdag. Uppemot 25 grader mitt på dan. Somrigt behagligt, men ångestfyllt. Jag suckade tungt. Life in a box. Jag hade i alla fall inga hälsmärtor idag. Bara själsmärtor. Särskilt över att ha plågat mig igenom ett 50 tal sidor av Ulf Lundells Friheten. Gubbsjukt.

Det pågick arbete på   t e l e c o m – m a s t e n  på kullen. Efter den senaste tiden uppmärksamhet på  m a s t e r  efter ett sabotage som fällde en 130 meter hög  a n t e n n, så kände jag mig tvungen att skjuta upp mitt klätringsprojekt , en vill ju inte bli arresterad (i utvecklingen, eller av polisen, eller både och)

Träffade Pyreneérn däruppe på kullen. Han gillade läget.

Men idag stötte jag inte på den där skumme gubben. Såg honom i går, då stod han och klädde av sig inne bland buskarna. En mager likblek man i 60 års-åldern. Han ser inte ut som en predator, men vad vet man.

En får väl hålla ögonen öppna. Jag bär i alla fall alltid kniv efter två ”överfall” på 90-talet. Då beslöt jag mig att sälja mig dyrt ifall jag blir överfallen igen. Det är väl mer som en mental förberedelse.

Jag ägnade 4 – 5 timmar idag åt datorerna och kom en bit på väg, inte praktiskt men informationsmässigt. Nu tror jag mig veta hur jag skall gå till väga.

Det som hände på min shoppingexpedition igår var att dörrlåset pajade igen. Jag fixade det ju för en månad sen, så nåt fel måste jag ha gjort. Nu är det dessutom värre, för nu går dörren inte öppna vare sig inifrån eller utifrån. Det gör det ju svårare att komma åt insidan av dörren liksom.

Men det ska nog gå. Tillsvidare får jag klättra in på förarsätet från högersidan.. Mycket tröttsamt.

Jag skyller på besiktningskillen, för handtaget kändes konstigt efter besiktningen. Kanske var han för våldsam.

Men allt jag vill ha

Är ett halsband av korall

Ingenting annat, det kostar för mycket.

Taube.

                                 

Mera bruk i baljan, boys.

2016 05 30 Mera bruk i baljan boys,
Åh, idag blir det bara ett symboliskt inlägg.

Skynet has become selfaware!

Här en bild på mitt kylskåp, innan jag handlade idag.

Här är en bild på en jättegammal liten tavla från 1971

 

Här en bild på himlen.

Här en bild från min shopping-expedition:

Föga anade jag vad som sedan skulle hända (cliffhanger)