
Knäproblem, så jag köpte en knästabilisator.
1200 kr. Lite skeptisk, men också lite desperat.
Något bättre har det blivit. Aj, aj, jippie, som Anders F Rönnblom skulle säga.
Tankar: Vara snäll mot sitt bästa jag.
Bråka med sitt sämsta jag. Lite mer.
Sig själv fjärmast.
Nytt år,semikolon, nya krämpor, nya sorger..
Och åren, kompis, åren dom bara forsar förbi, som efter en brusten fördämning. När brast den egentligen. Och vem byggde den. Var det verkligen jag själv..
Bild 1. [Saknas, under konstruktion]
Text 1, Bin Ich als bevegungen-artist am ende?
Vittnesmål 035:
Sedan jag fördes hit har jag varit övertygad om att jag är död, men att man i mitt särskilda fall har låtit mig stanna kvar i simuleringen. Jag är som en växt där allt har vissnat bort, förutom en ensam grön stickling som ännu lever, och denna stickling är min kropp och mitt medvetande, och mitt medvetande är som en hand, något som rör istället för att tänka.
(Olga Ravn, 2018, De anställda]
Text 2:
Förvisso är mitt öknamn.
Torrheten finns vid stranden, närmare gud - till dig.
Bild 2. Revelation: "Allerdings, bitte, Allerdings."
Text 3:
Who dat cat?
Is it I.
Who dat guy?
Is it I.
Who dat accordian?
Is it me cordial brother Jan.
Am I all this and more or less?
Is it I.
Is it I.
Is it really I.
Animation 3 (Den diggande dragspelskatten)
Hur svårt kan det va->