söndag 28 februari 2021

Dirty Goggling

 





Note to self:

Men vad är det för mening att fortsätta skriva och bilda, att fortsätta kasta ut saker i den här smutsiga floden, en virtuell vintergatelatrin. Drunknar det här inte i meningslösskiten? Allt är sönderrunkat för länge sen. Är det inte? Men jag säger inte att det här är pärlor för svin, för vilka äro svinen egentligen? Åh, svinen vet mycket väl vilka de äro. Läppstift eller ej. Och nu har di lierat sig med delar av eliten, vilket är otäckt, för då kan verkligen de verkligt sviniga sakerna hända. Men alltså, hallå mörker, gamle vän..
Vi flyter hjälplöst hjärtlöst med i flödet. Flödet är ingen naturlag som vissa säger, vi skapar det själva, måhända omedvetet, men vi är ändå skyldiga hur liten del vi än själva har i det som flödet förstör. Och dem oss skyldiga äro. Avståndet mellan Dunder-Karlsson/Blom och Kling/Klang är mindre än jag tror. Klart mindre.









Honda-mekaniker. Not as happy as it looks. More like desperately lonely as marriage crumbles and dies.  Failed before fullfilment.


Tiden går fort. Rädslan är konstant. Snart väger jag 120 kg. Om jag tappar taget. Som social-fobiker har jag inte rätt att klaga över brist på kontakt. Som vissa andra. Jag vet inte, det här inlägget blev inte alls bra. Rörigt o deprimerande. 

Antimationen blev konstig o lite ryckig o flimrig. Men så är det väl i mitt huvud numera. Döden lurar bakom hörnet, känner jag. Kanske döden för hela det civiliserade samhället. Mobbar med våldskapital står redo att ta över, när samhällsordningen spricker i sömmarna. Och jag tror jag har hjärtproblem, så jag är inte hjärtlös, som vissa väl vill tycka. Mina smalben och fötter känns varmare än magen. Så ska det väl inte vara? Det borde väl vara tvärtom. Det kan vara ett symptom på cirkulationsproblem, tror jag, tra-la-la. Tror jag, tra-la-LAAAA!
Jag undkom covid, men dör i hjärtproblem. Så kan det gå som Kurt Vonnegut skrev i nån bok som jag inte kommer ihåg längre. Och inte nog med det. Det är mycket nu, som Stefan Sauk sa. Du vet; den Stefan Sauk om vilken Lars Noren skrev att han spelade teater stelt som en spänd muskel, hela han, vilket dock hade sina poänger i en viss pjäs.
FOTNOT till själv: Jag ska ta bort animationen från det här inlägget. Det borde kunna göras bättre. Kanske en mp4 istället. Med ljud.


fredag 19 februari 2021

Silent child




________________________________________

Det var blod i bassängen igen. Häromdan.
Blod i vatten ser dock alltid värre ut. Vid en första anblick. Särskilt ens eget.


Till-Till-Tillvarons lätta.. olidlighet.


Stats-deprimeologen säger hej. Jag är inte ensam, jag umgås mycket. (med mina tankar) om både det ena och det andra. Etwas anders, meistens.

 

"Då tänkte man i tysthet, nja det kommer nog en tid

När man får ligga kvar i bingen utan stress och strid

Och allt har sin finess och allt som sker har sin säsong

Men vem kan säga: "Jag är fri från allt som hänt en gång"?"

(Ola Magnell, Vällingklockan, 1977)


...



måndag 8 februari 2021

Olen siellä en tällä

 Polarvirveln har kollapsat, kall luft strömmar ner från nordpolen. AND the day of all the hearts is coming, to a 2-bit town near our reckless loneliness.
Blir lite sentimentell här i min öronlappsfåtölj. Jag vet inte, kanske mina synder hinner ikapp mig till slut. Hundarna hugger efter mina hälar. Det droppar blod i snön. Alltihop får plats i min plastiska hjärna, utom tolkningen. Den ligger fortfarande på en extern enhet, ogripbar utan verktyg. Jag hackade fram min infrusna bil. Annars riskerar man gliringar från grannarna. Det musta varaa sant. 



,

,
Musiktips:
Whistles the wind (Flogging Molly, 2004)
The Beast in me (Johnny Cash, 1994)
´



 


torsdag 4 februari 2021

Alta Vista, baby, har ni sett vad jag är slut?

 (Test-text 1B) Provisional Army Extracts:




Test-text 2: Pojken själv, spridd i tingen.























 

Test-text 3:

Blogger krånglar, därav kanske uppehållet. Kanske är det Blogger, kanske Chrome, kanske windows, kanske min dator (Acer Aspire 5750) kanske jag själv som gammlare o tröttare o humligare o dumligare i huvet än vanligt. Jag vet inte. Kanske har jag covid-19. NÅNTING HAR I ALLA FALL HÄNT som gör det här mödosammare o krångeligare - ÄN de va förr. Innan hypotyreos o pandemi o missnöjets långa vinter i lealös-land. 
Men:
  -Hallå, här är jag och jag skriver till dig, vem-helst du är. Ingen av oss vet vem den andre är. Jag kastar ord och diverse uttryck på dig och det mesta missar. Kanske grovt - kanske bara kant ut. Det är omöjligt för mig att bedöma den saken. Hållet är för långt.
Lars Norén är för död nu för att hjälpa oss mer.
Fa-Fa-Fail of a wreckless recruit, no less.
Min egen Lars är också död. En del säger mördad, 
En del säger att han bara gått i förväg. 
Kanske var han bara ett fragment av min egen inbillning.
TYP:
ANDERS F RÖNNBLOM:
Kom och se, förvåning lyser i mitt ansikte
När det nu kommer fram en och annan pajas
Dom som klättrar högst på stegen
Tills dom hittar sina rätta jag
Dom får applåder och beröm
Och blir hjältar för en dag

Men ingenting är tillåtet
Ingenting sånt är tillåtet,
det blir förbud
Om en munvig pajas stiger fram och börjar spela gud

Kom och se, förvåning lyser i mitt ansikte
När jag lägger en mask och låtsas spela maskerad
Jag sätter krokben på mig själv, och säger:
"Har ni sett vad jag är slut?
Jag springer vilse i en labyrint
Desorienterad, men jag hittar ut"

Men ingenting är tillåtet
Ingenting sånt är tillåtet,
det blir förbud
Om en munvig pajas ger ifrån sig små absurda ljud

Kom och se, förvåning lyser i mitt ansikte
När jag märker vad det fordras för att bli en erkänd pajas
Jag räcker inte riktigt till
Jag tror jag lever för abstrakt
Blir jag tvingad att agera
Håller jag min egen takt

Men ingenting är tillåtet
Ingenting sånt är tillåtet,
det blir förbud
Om en pajas säger "Nu vill jag va' pajas, nu vill jag va' gud"







onsdag 13 januari 2021

Nytt inlägg - Tysta ensamhet - Del 1.Bland tusen finns knappt en.

 Time to turn the tide. 

But, the way time turns, it turns again:


Jag knäar substantiellt av tyngden av ett nytt långt år.. ska jag erkänna. Inte mycket Joie de vie för vi. (Me, myself and the third one.)

Jamen; Åh nej, fick en kallelse till sjukhuset, där smitta finns.

Ska jag gå eller ej? Jag försökte avboka via 1177, men se det gick inte.

Jag får väl bara….. strunta i att gå. Och betala för… ingenting. Och försöka se glad ut. Jamen; det är ok. Det är varken första eller sista gången DET händer.

Om du kan läsa det här: Tänk på mig nån enstaka gång.
Och kom och se; förvåning lyser i mitt ansikte.

I natt drömde jag om att alla fönster o speglar i lägenheten var helt igenimmade. Ett mistery ångande ångest. Vad symboliserar det? Och vad skulle det betyda om det hände i verkligheten? Some like it hot, which is not suitable for….children.


Olof von Dalin (1708-1763)

O tysta ensamhet,
var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet,
skall mina dar försvinna.
En börda tung som sten
mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg
som jorden månde bära
att man skall mista bort
sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
som solen övergår
att man skall älska den
man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn,
en dygd som ensamt blänker,
en mun som talar ett
med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
är mer än mycket rar.
Var skall jag finna den
som dessa dygder har?

Emellan dig och mig
där tändes upp en låga
där tändes upp en eld
som är en daglig plåga.
Hur skall jag dämpa den
vet jag alls ingen rå´,
jag sörjer till min död
om jag dig ej kan få.

söndag 3 januari 2021

Ensamma vetenskapsvänner säger hej

 

Jaha, och när förra året tog slut och jag vänt mig om och tittat efter vart det tog vägen, då fick jag ju bara ett nytt år kastat på mig direkt, i nacken, haha. Vad väntar nu? Man spanar fram och tillbaka längs händelsehorisonten och kanske tänker att värre kan det ju inte bli, för fan. Men det kan det kanske visst det. För vissa.
Igår ramlade jag på en isfläck och fick mej en rejäl smäll i bakhuvudet och i armbågarna.
Idag ramlade jag när jag klev över ett isigt dike i reservatet och sträckte mig i axeln när jag tog emot mig. Bra början på det nya året. För alla ensamma vänner av vetenskapen..

Eh; min ensamhetsliknande nyårsdags menyyy.


..


..
I live down deep inside my head.

..
And how.
.. 
Vilket skulle, eh... motbevisas.