Skoja inte med mig, copain. Pas aujour. Jag har det inte så roligt idag. Diverse tekniska problem. Eller också är det "bara" känsloproblem. Jag vet inte än. Kanske både ock, som det så ofta är. Svårt skilja dem åt, är det. Det enda säkra är att det inte är frågan om interpersonella problem. Typ såna har jag väl inte. Antingen är jag alldeles för ytlig eller alldeles för djup för sånt. Vilket skulle bevisas. (eller besvikas)
Det är väl loppans stolta gång på rullgardinen, det här. Varken mer eller mindre. Another big bag of bricks, baby. Dem bones, dem bones, dem dry bones. Det är blod på sadeln nu, pojkar. Blod på sadeln. Rid bara på. Det finns ingen vila att få. Om du hoppar av nu, kan du aldrig komma upp i sadeln igen. Det kostar för mycket. Jag har räknat efter. Det finns ett sadel-saldo. Ett enda. Allas vårt gemensamma saldo. Det är för närvarande inte balanserat. Den mörka sidan dominerar. Det är för mörkt i mörkret. För att hitta ljuspunkter måste vi vara lite galna o desperat gladlynta. Vi måste dela med oss. Dag för dag. Minne för minne. Tanke för tanke. Jag gör min del. Men jag är lika döende som förut. Som alla andra. Mitt material hämtar jag från andra sidan livet, den mörka sidan. Det självhäftande o billiga materalet. Men ändå.
Bibeln, toran, o koranen är skönlitteratur. No more and certainly no less.
Själv är jag redan komprometterad. Jag försökte o-kompromettera mig, men det var för sent. Men som tur är går det aldrig att bevisa.
Nie im leben, kumpel. Nie.Im.Leben. Hier bin Ich. Genau so wie du.
Genau so wie du, an einem nicht-ort. An einem nicht-welt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar