Belästige die Ärzte nicht mit unklaren Symptomen und allgemeinen Beschwerden. Akzeptiere deine typischen altersbedingten Wehwehchen, Genosse. Wie ein Soldat. Halt den Mund und kämpf weiter, Kumpel. Mit oder ohne sorgen...
Ord att leva efter. Ord från en filosofi-polis, ej från mig. Från mig kommer det bara nakna banaliteter, om än så nakna att di äro ogenomskinliga för det trötta o totalitära ögat.
Ja, o detta här som du tittar på nu, främling, är blott ett dammkorn på ditt öga. Blinka så försvinner det. Det har jag redan gjort. Detta är en repris, inte en reprimand. I min verktygslåda har reprimand-facket varit tomt i många år. Jag blev nödd o tvungen att kasta bort det verktyget. Det var både verkningslöst o självskadligt. (O svårt att rengöra efter användning, vill jag tillägga.)
"You know who I am. You've stared at the sun. Well, I am the one, who loves changing from nothing to one." It all may come down to just the ones and the nothings. Digital diggings, baby. No feelings attached.
Om du eller jag nu är på väg in i mål, på slutsträckan, är det då bättre att spurta för allt vad tygen håller, eller gå i mål sakta avstannande, med viss värdighet. Jag röstar på det sistnämnda. Det är ofta en bra princip, det sade åtminstone min första terapeut, Stenström. Hen med byxorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar