Typ: Kan världen räddas, bääändas tillbaka tillbaka mot jämvikt, eller har vi redan passerad tippnings-punkten o måste o.bön.hörligen passera ner genom botten o ut på undersidan. Utrotningens tid har kanske börjat. Eller kanske är det här bara det sorgesamt långsamma ofrånkomliga utdöendets tid. Är det där jag har bott de senaste 50 åren eller så. Intet nytt under solen, det. Jag håller mest på med att sortera min känslor nuförtiden, kumpel. Känns det som. Jag lever i ett långsamt sammelsurium av lappri. Dörrar stängs. Landsbygder dör. Städer brutaliseras o förtätas in i absurdum. Bara de allra brutalaste orkar utöka sina revir (på di tröttas o fattigas bekostnad o liv.)
[Inserted]
Vänta, jag är inte död, jag sover bara. Väck mig inte än. Kanske är det bara jag, som känner så, men ändå. Dagdröm eller mardröm. More of the latter.
Jag rensar ständigt bort mina kakor, men dom kommer lika ständigt tillbaka så fort jag öppnar fönster. Är det en slags kaos-teori lika bra som någon av alla de andra.
Hör nu;
Clownernas klädsel är helt annorlunda nu än när jag var cirkusbarn. Men vi känner igen dom, gör vi inte. Sminket, tok-frisyren etc. Du vet den här känslan av att det här ska vara "roligt", men skrattet liksom fastnar i halsen. Vill inte ut. Aye, aye, diese hier ist nichts zum lachen, liebe kumpel. Vi känner gott igen dom, mobbar-mobben, sadisterna. Nu styr dom världen igen. Tillsammans. The true axis of evil, generation 5.
The.funky.western."civilisation."
...
Typ hjälp mig hem, pojkar, jag är lite döende idag.
Där hemma väntar en slags slampig Siddharta.
Och: My spirit's broke, my mind's a joke. And getting up's real hard...
Typ: "Har du ko? Har du get?"
(Kommande attraktion:)
Och hur punkt punk punkt.
No punkt intended. Utropstecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar