Viel.
Jag hade visst svårt att komma över månadsgränsen, men här är jag nu, för bättre eller för sämre.Tillägg nr 2: Typ så kan det gå, om inte haspen är på. Min hasp var inte på. Min perception var så att säga ofiltrerad. Jag såg allt o ingenting. Händer inte det alltför ofta. Nä, det gör det inte. Det är så att guld kan finnas överallt. Som i den här bloggen, kanske en opartisk bedömare skulle ha tyckt. Men även om så vore: Jag köpte en ny termometer. Av samma fabrikat, vilket antyder mental lättja. Vilket jag bestämt förnekar. Det var ett mentalt trick av mig. Ett av många. Denna gång fungerade det. Dagen efter, nej veckan efter, så fann jag den gamla termometern. Gömmande sig i allmän åsyn, precis som jag själv. Jag blev inte arg alls. Nu har jag ju två termometrar. Jag kunde ju inte låta bli att jämföra mät-värdena. 4 mätningar vid 4 olika tidpunkter.... Alla visade exakt samma värde. Det blev jag oförklarligt besviken över, kompis. Är det för bra för att vara sant. Är jag en konstgjord intelligens, ett resultat av en bristfällig programmering, som inte tar hänsyn till precis allting, utan väljer ut det som passar min ursprungliga uppfattning. Reponse: Je doute, mon pote, je doute....
Ju längre tiden går desto mer älskar jag min pappa. Samt föraktar mig själv för att jag inte visade det tillräckligt mycket medan han ännu levde. Men jag hade inte den egenskapen i min torftiga repertoar då. Inte nu heller tyvärr. Jag är alltför subtil. Det mesta hamnar i min potta. Väl gömt i den bajs jag producerar. Vilket skulle bevisas, som man så skämtsamt brukar säga. Aj, aj, jippie. Jag lever över mina själsliga tillgångar, tror jag. Fasande för den dag dessa skulder kunna komma krävas in. Har jag saldo för detta. Ja; i min potta. Är det den du tittar i just nu, mon pote. Sluta nu, för guds skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar