onsdag 16 juni 2021

Kramknarkare i abstinens...

Så där ja; hallå världen, jag har en titel!...
   Nu måste jag bara hämta min gamla yxa och, delvis ur tomma luften, försöka hugga fram ett begripligt innehåll till överskriften. Åh så jobbigt! Min hjärna är mos. Ute på älgvandring. I limbo-landet mellan överskrift och underskrift, så att säga. Vad där emellan är, är inte för mycket sagt.

   Och inte nog med det; Jag kan också, om än något sent, det medges, publicera ett vinnande bidrag i Mipo-klubbens tävling om bästa mikrodikt. Jag hittade den i arkivet häromnatten. Den e kort  men har ingress, egress, and regress.. Sort of..
Kan du inte se den? Ja, den är liten:

Jag då?
Nu du!

   Idag drabbades jag av rejäl yrsel på min motionsrunda. Det var längesen nu, men det händer ibland. Kanske var det bara lite eufori, grand mal. Men plötsliga yrsel anfall brukar ju i filmer betyda att personen ifråga kommer att dö snart i en allvarlig sjukdom. Det tänker jag alltid när jag blir yr. Så kom ihåg det här, du som (you who) läser den här konstiga berättelsen, en film av ord. Skulle detta vara mitt sista inlägg så vet du vad som har hänt. Jag har inte tröttnat, bara ... insjuknat o dött. Tjoo hoo! (Chew who?)  Says a glum chum, number one.

.
  Och förresten; när ska jag komma till det där med kramknarkare. Jag vet inte. Det ger sig. Det handlar kanske om att vårda sitt beroende. Nursing one's addiction, as it were. As one does. Sitt vårdberoende, kanske det går att säga.


"Jag vet att jag måste kasta av mig allt som väger för lätt"
Lars Winnerbäck, Khom loy.. 2016.












Successfully saved, thank You Jesus!


..

[insert backwalking video, music Sidney B.]




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar