fredag 14 augusti 2020

Som sommaren kan det aldrig bli


Loneliness is such a drag.




Efter 40 år i tjänst packade dumkraften ihop till sist, pissade olja och vägrade arbeta. Jag försökte ta isär för att kolla om packningarna gick att ersätta, men så stora verktyg har jag inte. Köpte en ny, som knappast kommer att funka i 40 år och inte jag heller. 

Jag letade ledtrådar till ett mystiskt relä under baksätet. Resultat osäkert. Relät kanske behövs på en annan plats, men får sitta kvar tills vidare. Och jag med.

Tänkte byta bensinpump, men den passade inte och förresten var den gamla i bättre skick och knappast en skurk i mitt pålitlighetsdrama. 

Vi fick uppleva en fantastisk kvälls-regnbåge den 30 juli. Den största jag sett. Nånsin. Fick inte ens plats på bild. Inte jag heller.


 På morronpromenaden fick folk gå omvägar runt en trio änder som tyckte att detta var en bra plats att kvarta på. Mitt på en gång o cykelvägs-bro. Jag häpnade lite i huvudet och skakade misstroget på det. Vilka nerver!


 
Och i förrigåri hittade jag en döder mås på toppen av en ås. Den såg urblekt gammal ut och jag tänkte kompis, kompis, du är långt bort från havet nu, kompis, kompis. Precis som jag. Livet rinner mellan fingrarna. Det är svårt att leva. Ödets nio hundar, du vet. Varför växer hundarnas makt o självförtroende när jag är svag?  Fattar dom inte att vad som är bra för mig är bra för dom?
I slutändan. Nä, dom e kortsynta, självupptagna skitar allesammans. Och drevet driver mig mot stupet.. Klen tröst att dom nog följer med mig över kanten. Typ; Pieni Mukavuus.
Nä, som-som, som-som, som sommaren kan det aldrig bli. Och inte jag heller. Vintern kan inte komma fort nog. Men det kan ...både jag och du.

The morning is dead
And the day is, too
There's nothing left here to meet me
But the velvet moon
All my loneliness I have felt today
It's like a little more than enough
To make a man throw himself away
And I continue
To burn the midnight lamp
Alone
Now the smiling portrait of you
Is still hangin' on my frowning wall
It really doesn't, really doesn't bother me too much at all
It's just the ever falling dust
That makes it so hard for me to see
That forgotten earring layin' on the floor
Facing coldly towards the door
I continue
To burn the midnight lamp
Lord, alone
Loneliness is such a drag
So here I sit to face
That same old fire place
Gettin' ready for the same old explosion
Goin' through my mind
And soon enough time will tell,
About the circus in the wishing well
And someone who will buy and sell for me
Someone to toll my bell
And I continue
To burn this old lamp
Lord, alone
Darlin' can't ya hear me callin' you?
So lonely
Gonna have to blow my mind
Lonely
(Ellas McDaniel)


..


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar