Tango-hästarna rantar runt i ringen (Update)

  Försökte bry mig om valet till EU-parlamentet, men, nedrans; jag misslyckades kapitalt. Det finns bara två vinnare; kapitalismen och dess halmgubbar. De rika blir ännu rikare på att klyftorna ökar. Det var inget ödesval mellan demokrati och högerpopulism. Det är som amerikansk wrestling. Allt är i princip givet. Alla kort redan utdelade. Vi är tvungna att spela spelet till slut, trots att vi innerst inne vet att given alltid vinner till slut. Och vi vill liksom inte skåda given häst. I munnen. Det kan ju visa sig att den är gammal och utsliten, min kamp. Macron eller Orban. Den oheliga duon. Den ene skapar utrymme för den andre. En tango till dödens rand. They shoot horses, don’t they?

  Deras ekonomiska politik och ideal är i stort sett desamma. Deras politiska politik och ideal skiljer sig dock åt. Men om ekonomin för vanligt folk blir likadan och ännu värre än nu, vad spelar idealen för roll om folk inte får mat på bordet? Ack, de forna öststaterna visade sig bli trojanska hästar för reaktionära och fascistiska och religiösa ideal, inne i Europas hjärta. Vi inbillade oss att befolkningarna, i de från Sovjet-kommunismens förtryck befriade folken, skulle längta efter vår västerländska frihet och "riktiga" demokrati. Vi antog att de skulle vara immuniserade mot diktatorernas simpla propaganda. Icke så. De verkar istället vara immuniserade mot liberala och socialistiska frihets- och jämlikhetsideal. Så kan det också gå. Istället längtar man åter efter starka ledare typ Hitler och hans elev Stalin o-o-och hans mediokra elev Putin, nationell stolthet och isolationism. "Gör landet stort igen." Those were the days, my friend, we thought they'd never end, haha. It's nigh now, that end, friend. Dat black thang at the horizon. Dat just keeps comin'...
  Till den som har skall varda givet och så vidare.

Mehen, hur mycket är demokratin värd om folk röstar bort den? Röstar bort sitt eget inflytande över hur samhällets resurser ska fördelas så rättvist som det bara går? Inte bara lokalt o regionalt utan globalt. Kanske analt. Om vi pratar Trump.

  Folk verkar resonera som om dom bara ser en enda möjlighet att bli av med korrupta, aningslösa, idealistiska politiker-maffiosos och det är att rösta in ännu mer korrupta, ännu mer köpta och ännu mer köpta-och-betalda-för-politiker som bara säger vad folk vill höra. Som folk är mest. Vi väljare vinner aldrig, vi får bara vad vi förtjänar. Vad spelar det för roll att de vi väljer in är ännu mer suspekta och korrupta och misogyna och rasistiska och homofoba och våldsamma och hatiska. Über alles. Huvudsaken är att vi tydligen äntligen ser en chans att ge det förhatliga "etablissemanget", pk-eliten etc, en näsbränna. Det blir i alla fall varmt i byxorna en liten stund. Innan urinen fryser till is. Och vi dör i snön. Ensamma, utfattiga, hjälplösa, kalla och hungriga.
  Mänsklighetens alla fantastiska kollektiva resurser och tekniska landvinningar slösas bort av dom rikaste 5 procenten, samtidigt som planeten förstörs, sakta men säkert. Vi som lever här kommer inte ens att märka när det händer, tror jag. Vi kommer bara att tyna bort som en parentes i planetens historia. Precis som den här bloggen kommer att tyna bort. Som självförtjänt lort. Nedrans, kompis, nedrans.

...
  This is Ripley, last survivor of the Nostromo, signing off.

"Oh, daddy, proud of your planet?"
Rolling Stones, 1967, 2000 man.