Orosord/Jokainen/Slyken

---  
   Ja, och vi ser oss omkring i tillvarons mörker. Vi har bara en enkel ficklampa. (Eh, eller kanske är det bara jag.)  Helheten undgår oss därmed. Och batteriet räcker... sin egen livstid ut. Inte mer. En upplysning gör ingen nirvana, inte ens en satori, inte ens en aha-upplevelse. Den tillfälliga skönheten i varje dyrbart ögonblick.
  Som jag så skämtsamt och finstämt brukar säga:
Icke desto mindre, till yttermera visso. 
  Åh, nej det blev en splashback! Bry dig Britta, snyt dig Per. Men ibland, ibland är du själv någon annans. Oder sind Sie immer die Arschenlampe eines anderen? Fokusera. Temperera.
  Vissa (saker) kommer du aldrig över, men du kanske kan komma igenom (det). Och älska inte din nästa, älska den du har nu. Den här. Eller säg till dig själv, din mesta; 
Åh vilken tur jag har! Tänk att jag, som trivs så med ensamheten, nu är så ensam. It's a fucking win-win. It's an itsemurha-slam-dunk-baby.

                        Vaxholmsettan:

2000 man...Rollin Stones anno 1967!...
Hör.
Har dagens populärmusik lika lång hållbarhet?
Och det här:

  Well, I serve my biddings with this humble pie of "do or die". Och jag har hela tiden lefvt over mina tillgångar. Inte bara ekonomiskt, även infantilt, socialt, intellektuellt, emotionellt, sexuellt. (Nä, förresten; inte sexuellt, där har jag hela tiden haft goood marginal. Om jag skulle räkna alla mina fullbordade samlag skulle jag bara behöva hjälp av 2 händer och en fot. Gör matematiken. Sorry, spouses!)

Eventuellt., konstnärligt, imaginellt. Marginellt.

Samfällt, (all together now:) 
Kan skulden återkrävas efter min död?  
Åh nej!, jag blir Aldrig fri. 
Inte ens när helvetet fryser till is. 

...::.. 

Und alle Moleküle werden still und unbeweglich sein.

Well, my name is a number

A piece of plastic film

And I'm growin' funny flowers

In my little window sill

Dont you know I'm a 2000-man

And my kids, they just don't understand me at all

Well my wife still respects me

I really misused her

I am having an affair

With the random computer

Inbillningen krafsar på dörren: del 3.

   Jag föll på min egen orimlighet, och vrickade foten.

Ibland springer jag nerför trapporna, mycket väl medveten om att jag är för gammal och för skör för att göra det. Trappsteg av billig marmor med vassa kanter. Ledstång av järn. Inga halkskydd. Faller jag kan det vara slutet. En elak fraktur som jag aldrig hämtar mig från.

   Men å andra sidan. Vilket sorts liv har jag att förlora dårå? Livet är ändå skört och bräckligt. Döden finns bara i bestämd form, den.
   Jag träffade Slyken, hon gav mig melatonin. Men det kostar 750 kr burken!
"- För du förstår det, August, att även sjömannen längtar hemåt när natten blir lång."
 (Och du saknar en viss essentiell aminosyra.)

Och natten, den är svart, den. Och inte så förfärligt adverbial som den synes.
 Åh, alla i min familj är starka och modiga. 
 Utom pappa och jag.

Vad är du rädd för, mitt lilla barn?

Allting, pappa, allting...

Välkommen till klubben.
Vi har ...kakor.

..