Back in business, Part 5. Question mark.

 Praise the lord, here comes the tax-return. Som wir Schwensken bruken skojen. Tack vare Disney. Typ; nu vänder det. Roll the goddamned fucking device.
The netherlands are certainly no downers, but uppers. The wheels are soon in motion. In more ways than one, trusted scout. kimo saabe. Look for me, buddy, here I will be coming. Just behind me headlights. Tank me up. Me thank-tank will never run out. I can run on fumes alone for a long and lonely time. As proven.

HPA: Men; klicka vidare kompis, här finns ingenting att se och ingenting att förstå. Det är inte The Story of Me Life. Men å andra sidan, som bigamister brukar säga, så är tiden i sig inte dyrbar. Det går bra att slösa med den. Ett tips.
Jag dillar en gång i veckan, är det min lott här i livet. En fråga.
Mystery girl. En sång av Roy Orbison.

Det här är blommor på ensam planet. Cry softly, lonely one. Mänskligheten är en solitär. Det finns ingen annan. Det var ett unikt skott i mörkret. Och vad gjorde vi med gåvan. Om detta är allt liv som finns, är det väl lika bra livet i universum slutar med oss. Black matter matters. Cry softly, lonely one, cry softly.

Dumskallarnas internationella sammansvärjning verkar lyckas.
 

Omtyckeslagen 2.0

 Kom ihåg var du läste det först.
Ponzi-bedrägeri eller fermi-paradox. 
Än jag då, jag har i alla fall metod i min galenskap. 
(Som om det skulle vara en bra sak.)
Vem pratar jag till.
Är jag verkligen inte den enda här.

 
(Eh, jag gillar inte vart det här inlägget är på väg. Och rubriken stämmer ju inte alls. Jag hade en idé, men den gick o gömde sig. Bland all smolk på hypofysen.)

Och om jag nu hade en bättre text, varför skrev jag då den här texten.
Jag tror jag fastnade i loop. Förhoppningsvis går den loopen i en spiral så att en förflyttning sker och jag kan komma tillbaka till vad rubriken handlar om. (Att man måste tycka om).

Kanske heter det, i en alternativ värld, fermi-bedrägeri och Ponzi-paradox.
Vilket passar bättre rent språkligt.
Aber: Warum kann ich nicht so leicht Texte schreiben, das/wie ich atmen kann? (Das Kaspar Hauser narratif.)
Och vips var jag tillbaka i das loop. Help me out please. It's sunny out there, me thinks. Ja, das ist gut, das.

Jag menar: vem är bäst, Fermi eller Ponzi.. Vem får man tycka om. Fermi sprider inte direkt hopp omkring sig. Ponzi är den som uppmanar folk att pissa i byxorna på vintern, för att värma sig. Kortvarig glädje.
Säg hovmästarn, den här primordiala soppan, den smakar inte bra! Om nu livet på den här planeten, det så kallade intelligenta livet, är det enda liv som finns i hela universum, där död materia är regel och livet ett paradoxalt undantag, vad är det då som är så fantastiskt med detta livet. Det vi har, det måste vi mista, förr hellre än senare. I know I will.

Din barndom kan aldrig dö

  M, din barndom kan aldrig dö. Och om den kan det så är den ändå kedjad till din fotled. Så om den dör är du för evigt dömd till att släpa omkring med liket, överallt. Så håll den levande, åtminstone så pass att den kan gå själv. Och håll den på gott humör så att den inte bromsar dig alltför mycket. i vardagen. dårå. Ett tips. Och hindra barndomen från att stjäla dina vuxenbyxor i nuet. 
  K, mitt vuxenliv försöker strypa mig. Jag vet inte varför. Kanske är jag nollad. Men jag har flera konton. Jag använder dom som årstider. Det finns tider för varje säsong. Kanske är dom bara lånade, allesammans. Inlånade statister, med låga löner. Utan repliker, precis som jag själv. Det är en svår föreställning. Liknar mer en uppställning inför ett kommande krig, if you ask me. Which you really should..
  N, men nämn inte kriget, använd andra namn på det som händer. Och på vad vi måste göra. Det finns bara en mänsklighet. Och den går inte omkring i byxor. Ett annat tips.

Incel from hell?

 ...

Cry softly, lonely one.

Tonight and forever, lonely one....
Cry softly...

Det här kan inte vara allt...

 

Punkt.
This can't be everything. At all.

.

Or can it.
I'm guessing...it can be. But there is no blessing in a disguise. In these days it's more like a conscience in disguise. A masked marauder in the driver's seat. I found an old notebook of mine, cirka 1998. I wrote:

"semi-dispairings, a bullet-burst of those."  Wat dat mean?
I can feel it, but can't make any sense of it. Often is that the case.
My old me was such an idiot, most of the time. Disguised as wild mystery. And now my cover is blown. Not a pretty sight. I know not of any good gods. They're all pretentious pricks, secular to none.

En oändlig horisont, böse oder nicht.

 Alla andra i min personkrets är så handlingskraftiga. Tanke o handling är ett. Kosmiska self-propellers. Själ(v) har jag svårt att bestämma mig när jag ska stiga upp på morgonen. Zo bald? 
(TEXT 1)
Jorden, en oändlig horisont som sakta sveper över oss, som en sista smekning på kinden på en nyss avliden patient utan anhöriga.
Ångesthavet häver sig o rullar. Och jag: reste mig upp i båten. För mina sorger kan simma, har jag hört. Mina sorger är mina barndomskamrater. Dom hjälper mig nog. De bästa kamrater jag haft, eller dom enda, jag vet inte. Immer etwas, kumpel. Immer kumpeln, nicht wahr, böse oder nicht.

(Zeuna 2C)
*.*

Försök, strategier; gamla o nygamla.

förenkla mina beslutsprocesser?

Tärning?

Slutar aldrig bra. Och efteråt kan jag inte besluta mig för om jag gjort ett bra beslut. Och bevisen saknas. Och det är en sak som vi verkar få vänja oss vid på alla våra områden. Mer och mer. Allting blir bara ogrundade anklagelser. Ingen sanning synes än. Och stjärnorna på himlen som blänka, di äro blott drönare utan ägare. Mycket rök men ingen eld. 

Eh; flashback; jag uppgraderade mig en gång till Jag 2.0. 

Kan jag göra det igen;
dvs har jag bränsle till det. Tanken läcker ju. det märks på lukten om inte annat. Reservdunk. Lukten, kompis, lukten.

Aj, aj, jippie, detta e bara ett utkast.
(Zu bald? So bald? Warum nicht..)

insert (helan o halvan) strömmer o krister

(Men å andra sidan, slutkläm, enligt min sorgliga erfarenhet; om en väntar tillräckligt länge så fattas besluten utan ens egen medverkan eller förskyllan. Och det inte bara bildligt utan även bokstavligt. Om en nu kan blanda metaforer på det viset. )
Lite för mycket Fata Morgana, så här i början på vadå. Oh no, it isn't the russian ghost ships, it is Occam that's cutting the communication cables. As it were.
Och var det inte gamle Occam som jag såg skära av den gordiska slips- knuten. Och sen kom ingenting. Inget blod, ingenting.
Förutom en kula genom en galnings öra, som förvärrade alltihop.
Helt enligt manuskriptet. You can't make this shit up? Turns out you can.
It's the Alexandrian way. Chop, chop, queen of hearts. Chop.Chop.
The Death Clock is ticking, tik tok, tik tok. 
Tik tok, agent Starling. Tik..tok.

 

Nytt år, nya byxor.

 Men samma person. Samma wooly booly. Fast lite sämre. Jag köpte en ny en. Men den var ännu sämre än den gamla. Hur som helst; ALLTING kräver mer ansträngning när en blir typ äldre. I takt med tiden. Och eventuella belöningar blir torftigare o torftigare. Det vill säga don efter person. Tillvänjning måste alltid följa av avvänjning. Även när det gäller människor. Så kallad av-väning. Den vägen leder käpprätt. Ja, som om jag visste nånting om det.
  Idag är jag ledig. Från terapi, men även från socialitet. Det ena kanske tar ut det andra, men är det inte ofta så, kumpel.
Sofies val? Nicht so viel.
  Säg hej till publiken och tacka nej till Putifars hustru. So soon?
Toxic moron, det.

Jag förvarar mina jeans så här. För att dom ska bli skrynkliga på rätt sätt. Dvs korviga.
4 liters dunkarna använder jag till styrketräning. Dessutom är dom en vattenreserv så här i kris-tider. Smakar kanske lite spolarvätska, men hej; det smakar också sprit.