... men det är väl ändå bättre att vara en liten lort än en stor skit?
Åtminstone i ett par byxor.
Månn ädlare att lida och fördraga såsom varande blott ett pillekvitt i världen.
måndag 28 mars 2022
En liten lort.
fredag 18 mars 2022
Djävulen som haver
De covidiots running wild.
Förträng för fan; förträng, förträng, förträng!
För; De e en da imorron me. Gentile progressi, mama mia. Put(t)in on the blitz, eh? Not so much. Hitler was no genious, neither is Putin. Putin is no cretin, but Trump is a dumb dump..
I wasn’t born, as much as I fell out (words to live by)
Clash: Lost in the supermarket – 1979 – London calling..
Mitä
pystynyt issä pässää? Ej mitään. En minäkään. Itsemurha. Uudelleen. Sanoja elää, maanmieheni!
I hopplöshetens boning. Hallå mörker. Gamle vän. Hjälp mig nu.
Autremant dit;
Et tout cela que vous regardez;
Ce n'est pas mon mérite, monsieur.
C'est de ma faute!
about a lonely man,
walking away in the night.
Going nowhere.
..
torsdag 10 mars 2022
Gud som haver
Ja, ungar...
Life just goes on and on
Getting harder and harder.
(Rolling Stones)
You're just a poor girl
in a rich man's house.
(Rolling Stones)
fredag 25 februari 2022
Hem är inte bara en plats, Tony. Del 5.
Ukraina är det europeiska jordbrukets ursprung. Man kan se Ukraina som Europas hjärta. Därifrån spreds kanske jordbrukskonsten och kanske hjulet. Och därmed själva civilisationen. Idag är vi alla Ukrainare. Det är Ryssland som är ett hitte-på-land. Ett brutalt primitivt land, vars ledare alltid har varit diktatorer, först tsarer, sen kom Stalin som bevisat beundrade Hitlers sätt att få befolkningen att böja sig för nazismens ideer. Nu har vi den gamla KGB-officeren Putin som går i samma fotspår. Putin går ännu längre än Stalin i personkulten o nationalismen o rasismen. Det är ju bara det att Putin inte är närheten av Josef Stalins karisma. Putin är trots sin grymhet bara en bleksiktig tjänsteman, det kan inga lagar ändra på. Och i Sovjetunionen hade man ändå en ideologisk startpunkt o överbyggnad, en tanke om jämlikhet o rättvisa. När väl andra världskriget var över hade kärleken till makten tagit över helt o hållet. Storhetsvansinnet efter att ha besegrat det dopade Nazityskland har tydligen dominerat Ryssland sen dess. Tyskland lärde sig sin auktoritära läxa, nu är det dags för sovjet-romantikerna att äntligen lära sig sin. Att välja en SS-officer som statsledare hade ju varit omöjligt i efterkrigstidens Tyskland. Men att aktivt välja, eller passivt tillåta, en KGB-officer till Rysslands ledare var tydligen möjligt.
I Sverige har vi ett parti som grundades av en gammal SS-officer. Och andra nazist-romantiker. Det partiet lyckades samla cirka 20% av svenska röster. Det är en skam för det svenska folket. Närmast en idiotförklaring.
Men i en sann demokrati vinner 80% över 20. I Ryssland är det förhoppningsvis samma styrkeförhållande. Att det endast är max 20% som naivt stödjer Sovjet-romantiken, nu uppblandat med flaggnationalism o rysk elitism och rasism, understött av extremt reaktionär religion.
Vi får hoppas att det här krigsvansinnet en gång för alla krossar den ryska fascismen o ger plats för en riktig demokrati, vars ledare kan ta plats i den internationella civilisationens finrum. Visst, EU är långt ifrån perfekt, men det är det bästa verktyg vi har just nu för att komma tillrätta med dagens stora problem. Ekonomin o klimatet o rättvisa. Typ så.
söndag 6 februari 2022
Poor everybody
.
Och Putin börjar alltmer likna scandiamannen eller Robert Gustavssons version av densamme. Covid börjar alltmer likna den hemska mördaren/monstret som verkar besegrat flera gånger i filmen, men alltid kommer tillbaka på ett övernaturligt sätt, ännu hemskare än förut. För om en film blir succe vill produktionsbolaget ha möjlighet att att använda monstret i en uppföljare. Och sen en uppföljare på uppföljaren. Men min solida solitäritet är osund i sin osynlighet. Aber bitter bin Ich nicht. Noch nicht, jedemfalls. Men ibland äter jag ofta mellanmål mellan mellanmålen. as it were. Poor everybody...and me.
..
Den här sången ger mig rysningar. Det är så vackert.
(Jan Hammarlund: Jag vill leva i Europa. 1981)
tisdag 25 januari 2022
Slutplanen (Au-delá moi)
Är jag på ett sluttande plan. Ner i mörkret. Finns det verkligen ingen hjälp i hela världen. Gud hjälpe den hjälte som ändå kan hjälpa sig själv. Men det är inte jag. Suis-je sur un plan incliné vers décès. Aucune aide disponible. Aucun etre humain dans toutes les années de ma vie n'a été capable de aidez-moi avec ma solitude et mes peurs. Personne dans la famille, aucun ami, aucun professeur, personne psychologue ou psychiatre, personne n'avraiment pu m'aider un peu. Personne du tout. Je suis aussi effrayé et seul que quand J'étais un enfant. Un enfant solitaire au-dela du confort. Au-dela mots. Au-dela tout. Tout-tout-tootsie goodbye.
Ja, och varför skriver jag på tafflig franska, kan man/jag fråga sig/mig. Kanske är jag bara fånigt pretentiös. Kanske tycker jag att det jag skriver är så hemskt/sorgesamt att jag bara kan skriva det genom en språklig dimridå.
onsdag 12 januari 2022
Framsteg eller framfall
Så smockades vi iväg in i 2022, baklänges,
helt utan egen förskyllan.
Det var ett tungt ljus som föll över den dagen.
Till och med skuggorna vände sig bort.
Hur går tankarna?
Dom haltar illa och faller hårt.
Som jag själv.
Jag pratar pratet, men går inte gången.