Visit-statistiken (börjar se puts-lustig ut)

 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Obegripligt.
Är pärleporten öppen redan?

Drottning Frida!

Drottning Frida December 2025.

 

Det pur-svenska sättet.

..  O det hände sig på den här tiden, att min internet-anslutning slutade fungera. För en månad sen. Kanske var det en nyttig påminnelse om något som ej är uppenbart. Ej ens för mig. Nog för att det alltid är nyttigt att reflektera över vad en lägger en massa tid på, och varför, men i alla fall, det kom lite plötsligt, typ cold turkey. Dock; efter ett dygn var jag ansluten till skiten igen. (ett nytt modem gjorde susen). Men jag drabbades av en slags hopplöshet. O ifrågasatte alla mina göranden o låtanden. Min gamla fiende o vän, Apatia, kom på besök o ville sen inte gå, den apan,  när jag tyckte att vi hade pratat klart. (För den här gången.) Ja, inte så mycket "pratat", som upprepat gamla fraser om o om igen, som i en tråkig tennismatch. Jag försökte tänka något nytt o friskt, men du vet, copain; Detta sållas oftast bort i filtret såsom varande opassande o galet. Jag kan inte tänka utanför den Schrödingerska lådan, kan jag. Kanske är det min lilla trygghet att jag både är levande o död samtidigt, så länge ingen tittar efter. Vilket ingen gör. O inte har gjort på en herrans massa år. Men som ofta: Själv är bäste dräng. Om den drängen vore mer lojal o arbetsam, skulle det vara bra. Jag har inte hjärta att ge drängen sparken heller. Drängen o jag är en dynamisk duo, som tillsammans har uträttat smärre underverk. Beviset ligger i denna hära puddingen, som kallas blogg. I våningen ovanför kanske Gud bor. Men han är hörselskadad o hör ej bön numera. I våningen under bor Långa Farbrorn. Vad hans problem är, vill jag inte säga. För jag hörde att han sagt positiva saker om mig. Bakom min rygg. På det pur-svenska sättet. I guds grannskap.
Men du vet;  It's all just stuff and fluff. And huff and puff. And some evil and pee-will amidst all our christmas woes. Hur hamnade vi här, på detta sluttande plan rakt ner i fascist-mörkret. Medlöparnas tyranni. 
Men det medlöparna inte vet ännu, är att dom redan nu äro utsedda till syndabockarna i det här dramat. Av dom riktiga skurkarna, i lönndom.
Dom som redan har börjat två sina händer från ansvaret.

Mätning av trepolig vevaxel-hall-givare.

 Mätning av trepolig vevaxel-hallgivare:

1. Ta om möjligt reda på vilken av de tre kablarna som är den externa strömförsörjningen. Går det inte att avgöra är det möjligt att utföra operationen i punkt 3 och 4 för samtliga tre kablar.

2. Ställ in multimetern på likspänning (DC) och anslut den svarta mätproben till någon jordpunkt på bilen, exempelvis någon punkt på karossen.

3. Slå till tändningen på bilen utan att starta motorn. Anslut den andra mätproben på multimetern till kabeln för den externa strömförsörjningen. Uppmätt spänning bör vara ca 12 V för att utesluta att felet inte är relaterat till strömförsörjningen fram till givaren (batteri, kablage eller kontakter).

4. Anslut nu istället mätproben på multimetern till givarens signalkabel. Starta bilen (eller låt startmotorn gå runt). Multimetern bör nu visa en spänning som växlar mellan 0 V och givarens signalspänning som vanligtvis är 5 V. En spänning som inte växlar eller en väldigt låg växlande spänning indikerar en defekt kamaxelgivare. Observera att denna punkt måste göras med kontakten till givaren inkopplad så att denna har en separat strömförsörjning.

Betlehems stjärna Del 1 av 3

Ingeborg Nyberg anno 1956

 Commente ca, copain. My video will appear here when finished.

Misty for me

 

Play

There's someone in my bed

 

There's someone in my bed and it's not me. Is it, baby...

  Vin, honungsrostade nötter, bounty. Förmiddagssolen skiner in på det. Dinner, that. Pas mal. Pas bon. Tres vieux.
   There is someone in me head. Is that me. Where have I been all me life. Sifting thru de rubble. Is dat u... u alter ego, u. Or u; old ego, coming back from the living. The prerequisit-it-it-it living. Ibland fastnar jag i mina sätt. Ingen märker skillnaden mellan mina sätt o mitt verkliga jag. Är det synd eller tur för både dig o mig samtidigt punkt punkt punkt.
   Post notae: Jag läser ovanstående stycke i efterhand o undrar vad jag menade. Ibland blir det så. Det är som om jag läser något som skrivits av någon annan. Något annat själv. Äh, än mig. Har vi ett problem. Eller är det bara utflykter i semantiken. Tja, jag menar som så här att om man tar alla (mina) semantiska utflykter o lägger dem i en enda lång rad, så skulle man väl komma ... sanningen närmast. Men aldrig så nära att di växer ihop till en enda enhet. Typ mänskligheten. Efter det blir allt suddigt. Suddigare. Som min persona, där som den stiger frem. 

It's all just stuff

 

Innit, baby, innit...

Vi lever alla i Ryssland redan nu

 

Ryssland har sedan länge vandrat vid vår sida. Reglerna har anpassats. Det är inte politik som händer, det är en danslektion i transgression. Brytpunkterna knakar. Kålsoppan kokar. Punkt punkt punkt - >
Låt oss inte sätta upp oss på höga hästar själva. För minns att de som startade nationen Ryssland, på vikingatiden, var vikingar från Sverige. Från Roslagen, Sverige, de så kallade ruserna, som på gammal-gammal svenska betyder roddarna. Aja: vårt vanartiga barn som nu springer omkring o avundsjukt irriterar alla grannarna. Kanske.
Ändå finns det fortfarande svenskar som idoliserar vikingarna. Skumpåsar så det bubblar ur öronen.
Moj adress, typ:

Till de redan frälsta

       

Här en bild på min klocka, köpt på Clas Olsson. Den är död nu. Efter 5 år. Inte så illa pinkat av en trähäst.
Jag saknar denna klockan o skulle gärna köpt en till likadan. Men man kan inte gärna få allt man vill här i livet. Man måst bjuda till för att få det man vill. På mer sätt än ett.
(Notera att klockan heter "prologue". Om man ville skulle man kunna skämta om att den nu borde heta "epilogue", men så lågt kan jag inte förmå mig själv att sjunka. Jag har helt enkelt inte den tyngden..)

  Jag köpte Elis Monteverde Burrau:s senaste, den ropade ju på mig, för titeln är "Till de redan frälsta". O det är jag väl lite grann dårå. Mot min egen vilja. Jag kan inte hjälpa det. Kan, kan jag väl. Men kan jag välja vilket..
 Oklart, det här. Men EMB gör ju grov poesi-porr. Mycket finstämd. Hur kan jag skämta om det. "Porresi, poerr, pooestetiks, poo-exit.. nää. hittar ingen ordvits där. I alla fall ingen tillräckligt billig."
Åh, oemotståhndligt. Jag kan inte blåhsa ut ljuset som brinner dhär. Jag bläddrar o onanerar samtidigt. Dhaskar min proverbiala dhosa, huff o puff som vi brukar säga här på skrivkontoret, dvs jag o mina gamla egos, Det ena tokigare än det andra. Tyvärr är det den som styr skutan. O är den av oss som är ohjälpsam. Den andre är ohjälpbar. Tillsammans är vi en dynamisk duo som aspirerar på en trio. Allting går på halvfart. O lite utspätt. Det är mitt livs historia. Skoja. Det är inte den. Det är ju den som går på gatorna i staden, som en vanlig persona. Med förklädnaden på insidan. En påverkansperson. En otillbörlig. En röd fisk med mustasch sitter i fåtöljen mittemot. Skulle egentligen tagit diktamen. Men det är svårt att förstå en fisk som försöker prata på torra land, utanför sitt habitat. Fiskaren o fisken tar ut varandra. Vi saknar inte den jag var förut. Men vi saknar dom som förgäves försökte hjälpa. Dom är det väl mer synd om än mig. Inte om alla. Inte om den som köpte min oljemålning. Den fick den billigt. Jag fick ett par byxor. Eller rättare sagt; jag stal dom, rätt o slätt. På så vis vann vi båda på affären. Om jag kunde skulle jag ångra mig. Men eftersom jag inte kan det. Längre. Ha sex frågar sig någon. Nej det kan jag. Men affären är ju oavslutbar nu. Har jag kvar skisserna till målningen. IBS. Peut. Etre, copain, peut-etre.
Ähr jag redan frählst. I så fall, behöver jag då ursäkta mig här i bloggen min. Alltid o då o då. Fast kanske mer hur-säkta än ur-säkta.
Ausmale diese hier:

Det negativa med "Till de redan frälsta", är ju att en irriteras av ett ohämmat ordbajseri med ytterst lättköpta, billiga ordvitsar. Det drar ner intrycket, kompis. Ibland mycket, ibland lite, men ständigt.
  Typ, någon Lars Norén blir han aldrig, kanske. Kanske när han blir gammal o trött o besviken på sig själv. Eller arg på riktigt. Ett nytt kapitel. Ett kapitalt kapitel. Se där en billig ordvits, var så god, kompis..
*.*  EMB är väl så att säga mera av en drönarsvärmpoet än en krypskyttepoet.
  Som synes äro jag icke mycket bättre själv. Eh; mer en kryptopoet, önskar jag hejvilt. Jag, med mina egna billiga o vulgära ordlekar. En kryp-diktare ligger närmare sanningen. Örat mot marken. Huka er i bänkarna, gubbar o kärringar, nu laddar hen om!

Knappast nobelpris-material, mitt material heller. Egentligen skulle jag väl tacka för uppmärksamheten. Men det vore lite väl pretentiöst, även för mig.      Men bättre pretentiöst än tendensiöst som jag så ironiskt brukar säga till mig själv när jag klagar på bristen på uppskattning. Här kan du nicka instämmande, föreställer jag mig. 

. 

 

Igår ingenting, idag ingenting, imorron das dos dårå

   

Typ: Kan världen räddas, bääändas tillbaka tillbaka mot jämvikt, eller har vi redan passerad tippnings-punkten o måste o.bön.hörligen passera ner genom botten o ut på undersidan. Utrotningens tid har kanske börjat. Eller kanske är det här bara det sorgesamt långsamma ofrånkomliga utdöendets tid. Är det där jag har bott de senaste 50 åren eller så. Intet nytt under solen, det. Jag håller mest på med att sortera min känslor nuförtiden, kumpel. Känns det som. Jag lever i ett långsamt sammelsurium av lappri. Dörrar stängs. Landsbygder dör. Städer brutaliseras o förtätas in i absurdum. Bara de allra brutalaste orkar utöka sina revir (på di tröttas o fattigas bekostnad o liv.)

[Inserted]

   Vänta, jag är inte död, jag sover bara. Väck mig inte än. Kanske är det bara jag, som känner så, men ändå. Dagdröm eller mardröm. More of the latter.
   Jag rensar ständigt bort mina kakor, men dom kommer lika ständigt tillbaka så fort jag öppnar fönster. Är det en slags kaos-teori lika bra som någon av alla de andra. 

    Hör nu;
  Clownernas klädsel är helt annorlunda nu än när jag var cirkusbarn. Men vi känner igen dom, gör vi inte. Sminket, tok-frisyren etc. Du vet den här känslan av att det här ska vara "roligt", men skrattet liksom fastnar i halsen. Vill inte ut. Aye, aye, diese hier ist nichts zum lachen, liebe kumpel. Vi känner gott igen dom, mobbar-mobben, sadisterna. Nu styr dom världen igen. Tillsammans. The true axis of evil, generation 5.
The.funky.western."civilisation."
...

Typ hjälp mig hem, pojkar, jag är lite döende idag.
Där hemma väntar en slags slampig Siddharta. 
Och: My spirit's broke, my mind's a joke. And getting up's real hard...
Typ: "Har du ko? Har du get?"

    (Kommande attraktion:)

Och hur punkt punk punkt.
No punkt intended. Utropstecken.

Försvunnen i översättningen (övergivet inlägg)

Detta här är ett öppet blogginlägg på väg mot ingenstans. Eller mot misslyckandets stup. 

Jag såg en lucka i trafiken o gick för det. Denna gång lyckades det. Hårfint.*
 Insert crashvideo "cc09.mp4"

(tre lundellismer)

..
Köpte en ide på kredit, osedd.  quo vadis.  och kom undan med det.

B12-bomb.

Fan tro't.

Domens dag (video, text)  transfer oddjob 56..

insert animation "Putz"

Om jag sprider ordet så spricker illusionen eller sambandet..

Till de redan frälsta, och hur?

Trump dumps.

Någon såg det komma redan för 10 år sen. En man i blåjacka och hatt..
Elon Musk. Fascism becoming mainstream...Who knew?

typ arse spangled banner..

Wach und adekvat

 Viel.

Etwas böse kommt hier.

  Jag hade visst svåårt att komma över månadsgränsen, men här är jag nu, för bättre eller för sämre. Det svartnar ibland.
Tillägg nr 2: Typ så kan det gå, om inte haspen är på. Min hasp var inte på. Min perception var så att säga ofiltrerad. Jag såg allt o ingenting. Händer inte det alltför ofta. Nä, det gör det inte. Det är så att guld kan finnas överallt. Som i den här bloggen, kanske en opartisk bedömare skulle ha tyckt. Men även om så vore: Jag köpte en ny termometer. Av samma fabrikat, vilket antyder mental lättja. Vilket jag bestämt förnekar. Det var ett mentalt trick av mig. Ett av många. Jag är ju lite av mentalist. Lite mer än du tror, fucktist o denna gång fungerade det. Dagen efter, nej; veckan efter, så fann jag den gaaamla termometern. Gömmande sig i allmän åsyn, precis som jag själv. Jag blev inte arg alls. Nu har jag ju två termometrar.  Jag kunde ju inte låta bli att jämföra mät-värdena. 4 mätningar vid 4 olika tidpunkter.... Alla visade exakt samma värde. Det blev jag oförklarligt besviken över, kompis. Är det för bra för att vara sant. Är jag en konstgjord kopia av en intelligens, ett resultat av en bristfällig programmering, som inte tar hänsyn till precis allting, utan väljer ut, akter ifrån,  det som passar min ursprungliga uppfattning. Reponse: Je doute, mon pote, je doute....
Ju längre tiden går desto mer älskar jag min pappa. Samt föraktar mig själv för att jag inte visade det tillräckligt mycket medan han ännu levde. Men jag hade inte den egenskapen i min torftiga mentalist-repertoar då. Inte nu heller tyvärr. Jag är alltför subtil. Det mesta hamnar i min potta. Väl gömt i den bajs jag producerar. Vilket skulle bevisas, som man så skämtsamt brukar säga. Aj, aj, jippie. Jag lever över mina själsliga tillgångar, tror jag, fasande för den dag dessa skulder kunna komma krävas in. Har jag saldo för detta. Ja; i min potta. Är det den du tittar i just nu, mon pote. Sluta nu, för guds skull.
Something wicked this way comes.  Danger, Will Robinson, danger. It's already here. The inhuman entities. Lockerroom banterers grabbing power.

Nånting sjunker här (ballong 1G)

kanske min kroppsvikt, kanske bara mitt kroppsshumör. Kan det vara min kroppstemperatur. Det vet jag inte, jag har förlagt min termometer. Lustigt det, hur saker kan försvinna på ett så begränsat utrymme som min lilla lägenhet, eller för den delen; min lilla hjärna. För ett par månader sen besökte jag den lokala polisstationen för att hämta ut mitt nya ID-kort. Polisbetjänten sa åt mig att ta av kepsen. Det kan jag inte, sa jag, då ramlar hjärnan ut. När jag med något upprörda steg gick ut, frågade jag mig vem av oss som skulle få bära hundhuvudet denna gång. Jag fick inget svar, men det ledde liksom till att jag funderade över var det här med att "bära hundhuvudet" egentligen kommer från. Ingenstans bra, gissade jag. Kanske från Tanakh, som så mycket annat konstigt. Det ledde till att detta, som det mesta, är rent hitte-på, o ingenting mer. Ord från gud? skulle inte tro det. Den här bloggen är dock full av ord av rent guld. Som jag stulit. Eller hyrt.

Varje inlägg är som ett agn på en dinglande fiskekrok i ett ytterst grumligt vatten. Jag har bara fått ett handfull hugg dock. På hela den här tiden. Det säger nånting. Oklart vad. Är jag vaken och adekvat. Antwort: Zweifelhaft, kumpel, zweifelhaft.

Addendum: Nånting har dock hänt. Oklart vad. En skiftning. En övergång. Jag känner det i hela mig.

 

 Hundratals pensionärer firar in pensionen.

Captain's logg, supplemental. (777)

 . (förhandsgranskning pågår.)  nichts noch bekannt.
Yin o yang. Fulkultur. Nederlag. Äro vi alla lika goda kålsupare. 
Dom dåliga, Putin, Trump, Kim Jong Un, Netanyahu, etc, skämmer ut mänskligheten. Kanske behövs ondskan för att få balans i världen, det vore en otäck sanning.
Jag vet inte vart det här inlägget är på väg. Om det är på väg. Knappast till ett happy end. Jag hade ett happy end petite förra veckan. Kvoten fylld. Jag sliter med frågor. (Eller är det frågorna som sliter i mig). (Har jag spruckit)
Till exempel frågan om kålsupare:
Mein Glücksgefühl nimmt ab. Bin ich ein genau so guter kohltrinker wie alle anderen?
Antwort: Zweifelhaft, kumpel. Och jag pratar ingen tyska, bara svenska med tårar. Som detta här. 
Min tema-sång idag  "What to do" Rolling stones  1966..
Insert video..

Är jag en supplementalist nu... Svar: tveksamt, kompis, tveksamt.
Insert: dealdo.

Kapten Kirk, come back. Or send us David Marcus.

Upptäckte just att det här inlägget är nummer 777...
(Vilket liknar de olycksbådande skuggorna av tre lutande staplar.
Tre höghus på väg falla.)

Känns nästan lite synd att det blev så himla trist. Men ännu mer synd är det väl att spräcka en sån vacker samling siffror. Ku-ku-kunde en tycka.
Är det så här tafflit min blogg ska sluta. 

Unwissenschaft (version 2C)

AI svarar:

"Wissenschaft" ist das deutsche Wort für Wissenschaft. Es bezieht sich
 auf ein System der Erkenntnisgewinnung, das durch methodische
Forschung und  systematische Beobachtung neue Erkenntnisse über die
 Welt gewinnt und bereits vorhandenes Wissen erweitert und überprüft. 

Det tyckte jag var lustigt skrivet av AI-google. Att wissenschaft är det tyska
ordet för...(håll i hatten!:) wissenschaft!

Ja, och ordet "unwissenschaft" finns inte. Nu när jag skrivit ordet som den
första människan någonsin, betyder det att nästa person som söker efter
ordet kommer att hänvisas till den här bloggen.. Tillåt mig tvivla, kumpel.
Det var bättre förr, när google inte direkt försökte tillrättavisa mig för min
"felaktiga" stavning. Jag tycker om att det finns fel o brister. Typ: det är bara
den som vågar gå vilse som kan hitta nya vägar. Eh, kanske inte så vilse
som jag, det unnar jag ingen, men om vi aldrig blundar hittar vi ingenting.
Inte ens ett par försvunna byxor. (Di lederhosen)

Jaja, allt detta är historia. Vi med. Själva sitter vi så här, med wissenlosen
augen, stirrande på ett ingenting som döljer mera ingenting som döljer ännu
mera ingenting.
This is not the droids you are looking for, is it?    -->
Punkt punkt punkt pappa punkt punkt punkt.

Circumflex-häxerier

 

^
De fördömdas legion. Un chapeau tres mignon, celui-la...
  Dom. (Dem dära)
   Det kom ännu en dag till mig. Men den kom inte frivilligt, den blev dömd i domstol att komma till mig.  Men natten lämnade mig sen. Precis som jag ville. I samförstånd. Nästan som en hemlig älskare.
Åh, här är jag, sen, tillbaka igen. Kommer jag ihåg mig. Jag mötte mig i den hårfina frakturen mellan dag o natt. Alldeles nyss.
Där min dumstol ännu står. 
På armstödet hänger min dumstrut. 
Mon circumflex, ha ha. (I walked right into that one! Head first!) Men jag ska inte ta på mig den idag. Om jag inte måste. Alla som läser den här bloggen tillhör eliten, enligt en undersökning som ju gjorde sig själv. Myself excluded, for obvious reasons. Fast egentligen är allt ett påhitt av en desperat själ i sjönöd på ett vilt, vilt hav, långt bort från trygga land.
Anhedonia. Hello.

Från mig till dig...

Pourquoi pour moi. (Et comment.)

 Jag lever i förnekelse. Känner mig hemma här. Det är ju här jag bor. Jag ser mig om, där hänger ju min jacka, där står ju mina skor. Hur mycket mer bevis behövs. (Det var ingen fråga. De va punkt punkt punkt)

 Jag har varit på besök i bejakelse, men har aldrig trivts där. Där är alldeles för glatt o glättigt. Pour mois. För min självpåtagna roll i detta hullabaloo. Orka porka putifar. Epic fail.

Video: The Gedan Barai TV: En tricyklisk revelation. Flera oegentligheter. 

   Men du; jag tror att själ och hjärta är på väg bort. Men vart då, då. Till världens kant, strax utom synhåll från fotfolket nere i mörkret bland gräsrötterna. Jag följer klumpigt efter på min skraltiga gamla trehjuling.  Förbi en lille kulle kallad Gallilee. Jag frågar (med darrande röst) om han där hatar mänskligheten för vad dom gjorde med honom. Han svarar ansträngt o stillsamt: "Tala inte om hat, tala om kärlek. Det finns så mycket att göra och det börjar bli sent. Jag har så lite tid. Jag är bara på genomresa."

    Jag tänker: Är vi inte alla bara på genomresa, både egentligen och oegentligen. Hela tiden. I know I am. I en stulen chevrolet med en springsteen-kassett i. Hjärtat i handskfacket. Hatet på hatthyllan. Så där nånting. dårå.

Det här är inte guldet du söker efter.

Ett ironiskt-skt-skt utkast till ett inlägg in spe.. Hordes of swedish beauties... eller hur. Jag minns inte längre hur det var. Men det var inte roligt. Eller hur. Jag menar TV-program. Kringkasting och fjärrsyn, du vet. Frihet o fördom är ju ett udda o omaka par. Skilsmässan var oundviklig. Om man inte skilde sig från sig själv först. Vilket jag inte gjorde förrän 2009. Och kolla hur bra det gick, kumpel. Blev jag både Miss och Mrs Sweden på en o samma gång. Jag vet inte. Eller hur. Jag tänkte: Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig. Men det har jag ännu inte gjort. (För den oinsatte: detta va en Robert Karl Oskar Broberg referens, typ nostalghia for di old folks)
Och ingen annan heller, tydligen. Än i alla fall. Men folk gräver efter mentalt guld lite överallt nu för tiden. Både på den ena o den andra sidan, åtminstone här i Sverige. Med föga framgång. Jag själv har väl slutat leta för länge sedan. Jag försöker nog gräva ner "guld" istället. Till exempel i den här bloggen. Men suck det är mycket skit som måste vaskas igenom. Det vet jag väl.  I det här inlägget finns det bara ett litet guldkorn. Kan du hitta det?  Hittelön utlovas.

Addendum: Vet du att det svenska språket har samma ord för "married" och "poison".  Ain't that food for thought? Det stämde i alla fall för mitt galna äktenskap. 
   

Är det guds straff. En betraktelse i tiden.

  

 @: ett utkast mens ja minns. ehuru, minns jag väl. tveksamt.
  (Pas Joli:)
Det här är en oreglerad marknad, mina känslor o minnen.
Ett landskap med Översvämningar o Torka. Och gott Humör.
  Måndag morron blues.  Skatorna prasslar i balkongbuskarna.
Hundarna strövar på gatorna. De är utbytesdjur. Är de.
Finns det ännu en adekvat inhemsk vokabulär..
Eller bara vulgär net-lingo. Och simpla liknelser. Lättköpta rim.
  Men är det synd om invandrare nu för tiden. Eller är det invandrarna som är en manifestation av våra egna synder i samhället.
Och vi själva då, har vi mentalt utvandrat/abdikerat till en global elitstat med hemvist i ett tomt rike.
  Törs vi inte förfasa oss längre, eller är förfasning allt vi törs. Har vi avsagt oss allt eget ansvar för mänskligheten. Och när gjorde vi det. Denna oansvariga substitutiering.. Åh, det verkar inte vara nån brist på människor som är villiga att kasta första stenen på den vi kalla syndare.
  En sak är dock klar. Det är undertecknad. Som har klarat mig från döden flera gånger. Delvis har jag dock dött lite grann. I munnen. Det hörs. På min ökande tystlåtenhet.
Att mobbarna fått fria händer, är det guds verk. \\\*+*///
   Är drönarna vår tids abdikerade apokalypsryttare.
(Do) Others find pleasure in things I despise.
(Do) I like the christian life. 
And how much.
   Aldrig ska man glömma den man en gång hållit av.
      Ty de äro icke många. Någon av dem stal tillbaka mina byxor. Det blåser kallt i grenen, kompis.  k a l l t.  (Sans pantalon)

 

..
 ...

Staket Juli. Etoile point etoile.

 Jag kom till staketet framför område JULI. Jag klättrade lite mödosamt, men framgångsrikt över staketet. Tänkte; ska jag dö, så vill jag dö på andra sidan stängslet. Det är mer framtid där. typ 30 dagar.. Egentligen skulle jag nog kunna ta sats o hoppa för fulla muggar o komma över, men det är lite svårt när jag kryyyper fram. Från dag. Till dag. Men jag låter mig inte nedslås. Eller joo; det gör jag väl, men desto bättre mår man efter comebacken. Liksom så. Det här livet är väl inte direkt kostnadseffektivt, på det viset..  Hur många comebackar har jag kvar i livet. Att man har liv betyder inte att man har fler hopp över till nästa område. I sig. Man är fast i sin egen fålla, liksom. (Fålla-fälla, haha)
  Men vad världen behöver är nog inte mer effektivisering, tror jag. Vi behöver istället mer affektivisering. Eller kanske är det bara jag. Som vanligt. Jag projicerar, sorry. 
  Let me introduce myself; My name is Hoc. Ad Hoc. And baby, baby, baby, I'm out of time. Like a rollingstonessong. I en värld full av falska internetdrottningar är den kronlöse arvlös. Jag menar:  etoile point etoile, mon pote. I don't do digress. Det här (pekar) är nånting helt annat. Brist på anknytningar. En solitär symbol, det här. Det finns en punkt mellan stjärnorna. Lätt att missa, jag vet. Lätt att blanda ihop, har gjort.
*.*

Mor lilla, bed honom komma igen.

Pre-pre-precis som isbjörnen vandrar jag ensam genom ett KALLT landskap. Medlem av ett utdöende släkte. Min hud är svart, min päls är vit. 
Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad:
Åh, en kamrat, det var bra se god dag!
Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: Se där, smaka på!
Nalle, han slukar mest allt vad där är:
Hör du, jag tror, att du tycker om bär.
Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen!
 

Aus die Tastatur-Staffen, version 1C.

 Skriv nånting,  helst vad som helst. Hör jag en inre röst mumla. Men jag vet inte. Dä få inte bli för privat, trots att jag ÄR en privat person, nästan en persona faktiskt. Du skulle bara veta. Jag har (hade) en vag idé om (ett inlägg byggt på) Tastatur-staffen. Guten Tag, typ. Men det är svårt att hitta glädjeämnen att gödsla med. Desto lättare (att gödsla)  med sorge-ämnen. Det ger iiinvasiva väääxter som växer hejvilt. Som nu börjar förmörka delar av himlen. Så högt? Jajamänsan. Och pojkar, pojkar, pojkar, nu kommer ett hundår till, än så länge dolt bakom mörka, mörka moln. Quo vadis, gris? Dags att återvända till stian, eller? 
Bit i gräset, demokrati-pojkar, här kommer lie-mannen, hej-vilt svingande. Allt ska bort. Danger, Will Robinson, danger! The worry-warriors are uniting around the corner..
   I natt jag hörde... två hundar som skällde. Dom talade samma språk.
Men jag kan inte höra om hundar skäller mot eller med varandra.
Som i politiken, antar jag. Där skallet är språket. inget mycket mer än så. Ibland, kompis, ibland är det en ytterst hårfin skillnad mellan med och mot. Varför blir det så. Så mycket antingen/eller. Polarisering, även mellan gamla polare. Vad hände med både och. Et tu Brutus. 
Men jag var mycket äldre då. Jag är ju yngre än det nu. Typ.. Mer inverterad än nånsin. (Å de e en bra sak. Såna samlar jag på) 

Enom till straff, androm till varnagel. Anno 2025.

(Pretentiöst inlägg under konstruktion, kör långsamt förbi, stirra inte, filma inte med mobilen, folk jobbar här)

USA:s och Israels attack på Iran, enom till straff och/eller varnagel.
Trumps agressioner på andra länder, straff och/eller varnagel.
Rysslands agression mot grannländer, straff och eller varnagel,
Jag bara undrar. Det tar aldrig slut. Det som går runt, kommer runt.
 Miss-sommarn, nyss, igen.  Den kom o gick.  Jag duckade, haha.
Så den missade mig. Jag satt hemma o diktade ihop livslögner.
Dom kan va bra att ha när sluträkningen kommer.

Insert Bild nr 114. anticx.

Text/bild bleka döden.

Goeth arounds - cometh arounds.. (check origin)
Bild (forrest-madness, who dat dang fool) 
Bild (salivstimulerande tabletti)
 

And I was looking for a coquettish haberdasher...!
I need a new dunce-cap. the old one is... old and worned. 
I en midsummer-madness-dash for safety..
She went for jugular. And missed. But I went into limp-home-mode. Snap,snap,snapping at me heels.

Les barils vides, pas mois. 

Où alors ? Non alors. Peur. Point.

Putin the space monkey.

"There'll be no one to greet you, when you get home

No hammer or sickle, you'll be all on your own."

John Prine.

Half a boy and half a man (George Thorogood - 1999)

Hur står det till?  (ernst rolf)

Vilket skulle bevisas. Av allt det här. Som bara är poesi. Dvs en ensam hynda som skäller ut i den svatta internetnatta. De blogg-dog, if you will..
Svaga ekon. av gångna ångest-år. 
Inkomplett inlägg, lämnad åt sitt lilla öde. frågetecken.
Fråga, kolon, hur kommer det sig att jag hamnade här där jag hamnade, och kommer jag att röra mig från den här punkten, är den sista vilan redan inledd, peu a peu.. Where did I come from, where did I go, Cotton-eyed Joe, can you tell me what's what...

Människan spår. Gud rår. Varje punkt en tår.

 Ett tankeexperiment. Fullt av hål. Blott ett självstimulerande inlägg. Fritt från tirader o vanliga påhopp. Ibland verkar jag lyckas förvåna mig själv. Var får jag allt ifrån. Jag trodde den påsen var tömd för länge sen. Arrival of a(nother) bottleletter. From me to.... me. From a to z. 

,

Nota bene, notarier:
Det finns gåtor i mitt inre.
Det finns bespeglingar i mitt yttre.
Jag börjar bli trött på att ducka.
Det kommer att bli mitt fall.
För varthän Mary gingo, därhän gingo äfven lammet.
Det här är ej svenska.
bara poesi, sans licence. 

Allting, pappa, allting.

punkt punkt punkt

Det finns reflektioner av dunkla spådomar. Här i rummet. I guds frånvaro.
I mina tårdroppstankar.

Allerdings etwas weniger, kumpel.

 

Nu kom juni-tåget. Jag steg på. Med hjälp av en blå domkraft från Biltema. Det blev min biljett. Ett sätt att klara tillvaron. Att höja mig över min medfödda nivå. How high the moon. Very high.

1.  Drive my car. Longur timur.     
    Jag fick feeling. Gosse va ja fick feeling, utropstecken.

2.  Driving miss Lazy. I.E. me self.
     Jag kör bilen, ok, men kanske är det mer bilen som kör mig.
     Bil-villkor, typ.

3.  Hairy scary secret business. close shave, but no blood. Jag undrar hur jag tar mig ut. I värld av främlingar o fiender. Både uthemska o inhemska. Det sägs att själv är bäste dräng, men jag vet inte, jag. Den drängen är nog ännu latare (läs räddare) än jag. Vem kan trösta drängen. Kanske Ulla-Britta Stenström, om hon lever ännu. Vi blev osams när jag stal hennes byxor. Var det verkligen så oförlåtligt.  


Insert intro Good Boys..

Det här inlägget slog mig i efterhand med häpnad.

 Och jävlar va ont det gjorde! I byxorna. Dom stulna.

Jag gav "apan" en "banaan" i alla fall. I utbyte fick jag banaanflugor o en känsla av missfirmelse. Var det ett tve-eggat-svärdshugg som kom.
 O gick. O lämnade ett symboliskt ärr. I underlivet. Eh, sedan en gammal pojkvän, som aldrig var en pökvän, därtill alltför perifer, skickade ett mail med dumt innehåll. Aja syftningsfel. Men jag är lite berusad nu.
O ganska hopplös om du vill veta. Jag trasslar ju in mig i symbol-trådar, som inte leder nån vettig vart. Men som sagt: Allerdings etwas weniger,  kumpel. Ist es nicht immer so. Immer etwas. Stillebensraum.
Det finns eh ingångar till mitt hjärta, jag min idiot, trodde att dom var fullt synliga, flera av dom. Dvs ord att yttra, ljud att höra, men jag fumlar i dunklet här. Klarspråk är ju inte mitt första språk, det borde stå klart vid det här laget. Mitt gistna livsskepp hade en gång en kapten, en viss kapten Gamlodasty, som hade en mössa som såg ut som ett torrt höstlöv. Jag saknar kanske kaptenen. Men jag var ung då. Seglatsen hade inte riktigt börjat. Trodde gott om folk. Inte för att att jag nu tror ont om folk, inte alls. Det är väl mera att jag inte tror på existensen av folk. De verkar vara bara jag, allihopa, innerst inne lika till förbannelse. Ytterst ute skickligt förklädda. Hjärtlöst hjälplösa. Eller kanske mera hjälplöst hjärtlösa. Vilket som skulle vara värst  punkt punkt punkt det vet jag inte. More of the former, less of the latter. Just guessing here.
[VSB] 

[WTLB]

Illusion o unison, the final chapter.

Words to live by:  Your trousercuffs are dirty, and your shoes are laced up wrong. You better take off your homburg, 'cause your overcoat is too long..

Ock, ock;  en kastvind ryckte i min långa rock o kastade upp min dörr mot min oskyldige grannes dörr. Men vad bryr sig en vind om förbud, som gamle Hjalmar Gullberg skrev. So kiss me, baby, storm is coming. Folk dör. Har det redan börjat. Förfallet. Civilisationernas upplösning. Fröet såddes för länge sen. Vi märkte det inte. Kaffet blev dubbelt så dyrt. Barnen blev yrkesmördare. Världen håller på att tippa över. Åh, du vet väl vad som händer. När det vääl börjar luta, glider allt över åt den dååliga sidan av flotten o snabbar upp viktförskjutningen. It's all downhill from that point. Saker kan inte glida uppåt igen, av sig själva. Vi måste putta opp dem. Inte vara personer som puttar andra personer ner. Som i den John Prine sången.


Ja hyvää päivää, kirvesvartta!  (the preloaded proprietaire)

Ta soeur precaire.. avec neufcent aero... sans larmes

-pas moins que ça....

  Jag borde använda min instinktkniv oftare.  Den skär oftare rätt än fel. Men ibland, kumpel, ibland går det för fort. O det som en gång är bortskuret är borta för tid o evighet. Det blir blödande dödkött. 
Själv är jag också alltså 25% dödkött tror jag. Inget rekord där, varken högt eller lågt. 

Also; Red means run, son, numbers add up to nothing.
Drive on.
Addendum: Det finns så mycket ord o så lite innehåll. Det är tomma tunnor vart man sig i världen vänder. Men i den här bloggen finns det så mycket innehåll o så mycket oro på köpet, men som bara skymtar fram i revorna av rumtidsväven. Ingenting går nånsin förlorat, det är mänsklighetens sorg. Bortom händelshorisonten stupar det brant utför. Så nära o så totalt utom räckhåll. Allt som en gång funnits finns kvar i all evighet oberoende av mänskliga minnescellers existenz. Det nya liv som föds påbörjar omedelbart sin desintegration. Dödens frö är sått redan dagen före livets frö. Eh, thank you sir, can I have another. Just stop writing now, please.  Quota completis. Överrock på, kompis. Det blåser generöst där ute. Men det finns ingen unison illusion. Vi ha alla vår egen personliga illusion. Det finns en särskild plats i helvetet för oss alla, finns det. Åh, vi är redan där. Vi har bara inte förstått det än. Ett tips: det blir aldrig bättre än så här, kumpel. När det gäller dig som läser det här, det blev aldrig bättre än så där. Även förändringarna är konstant. Här som där. Synder o besvär, alla kalashnikov-kamrater. När blev demokrater ett skällsord. Det var i skymningen när antidemokraterna tog på sig den demokratiska överrocken. I mörkret blev sen alla "katter" grååå. Och ibland blir jag en semantisk bandit, som stavar fel med flit.  Vilket en uppmärksam läsare redan noterat. Men det var inte jag själv. Redan som barn distanserades jag. Jag hamnade så långt bort att avståndsmätaren slog i botten. Jag hörde ljudet men förstod inte vad det var. Förrän nu. Snacka om efterklang.
Lika barn leka bäst. På gott å ont. Från långt håll. Med eller utan handklovar.

 

Det finns gåtor i ditt inre.

Som du inte känner till...
 

La donna e mobile! Pronto?

( Ännu ej skrivet. Men tänkt. För att klargöra; att den här donnan är mobil, betyder att jag åter är bilburen, om inte ungdom, så ålderdom i alla fall).

Visserligen fick jag sen anledning att bittert ångra detta, min bilburenhet, men va fan. Det måste ju jämna ut sig. Vinna lite, förlora lite. Vin o jang.

Doorbanger-day. Et elle. Men jag säger som Frank Zappa sjöng på 60-talet.

"Hello dolly! Bap-bap rocknroll!"
Just som, just som en trodde att en lärt alla läxor i livet, så kom en hård läxa till. Det räcker inte att leva i nuet o vara allmänt uppmärksam på ens egna rörelser i begränsade områden. En måste också hålla koll på vind, vindriktning o vindstyrka. Note to self, baby: Everyone is jesus. So; so am I. Pronto, que parle?
Christos? 
(Hej, det blir inte bättre än så här. Vilket skulle bevisas. Eller bevisa sin egen existens, på nåt sätt.)

Everyone and Jesus Ver 33

'

                      GULA GUBBEN

 

Charles Manson, Jesus o Muhammed

 

Det här är bara kulturella yttringar alltsammans, kumpel.  Notera att jag bara behöver lägga mig med paddan så hoppar grodorna ut på bloggen direkt. Jag söker efter metod i min galenskap. Jag läste en gång att det är bara en viss personlighetstyp, o ingen bra sådan, som tittar på sitt bajs i toaletten innan den spolas ner. Inte för att jag tycker att den här bloggen är min toalett, långt ifrån, men ändå. Jag tvivlar ju på min personlighetstyp o söker efter metoder, icke-galna sådana, att hitta min rätta typ. Ett enklare sätt att vara än det här. Men det är som att fråga sig: Vad ska vi ha för skor när till o med strumporna klämmer. O jag frågar mig själv på högsta allvar, o jag menar det verkligen, varför har jag fastnat i åsikten att man inte ska behöva sätta ett frågetecken efter en "fråga".  Det ska framgå av själva meningen. Frågetecken är för imbecilla idioter med mobiltelefoner. Precis som meningen med livet borde framgå av hur vi lever det, inte vilken emoji vi vill sätta på det. Eller efter det. Punkt eller komma eller va..

Generation Z står för Zombie. Jag längtar efter sheriffen i The Walking Dead. Är det bara nostalgi, kumpel. En förtvivlad nostalgi med skygglappar. Note to self  Kanske går det att sluta med skiljetecken helt o hållet o säga text is king för i en bra text ska inga barnsliga skiljetecken eller dumma små symboler behövas punkt punkt punkt mellanslag mellanslag nytt stycke tack

Wherever you go, there you wither. There's no shoe-in for you (me)