Jag lever i förnekelse. Känner mig hemma här. Det är ju här jag bor. Jag ser mig om, där hänger ju min jacka, där står ju mina skor. Hur mycket mer bevis behövs. (Det var ingen fråga. De va punkt punkt punkt)
Jag har varit på besök i bejakelse, men har aldrig trivts där. Där är alldeles för glatt o glättigt. Pour mois. För min självpåtagna roll i detta hullabaloo. Orka porka putifar. Epic fail.
Video: The Gedan Barai TV: En tricyklisk revelation. Flera oegentligheter.
Men du; jag tror att själ och hjärta är på väg bort. Men vart då, då. Till världens kant, strax utom synhåll från fotfolket nere i mörkret bland gräsrötterna. Jag följer klumpigt efter på min skraltiga gamla trehjuling. Förbi en lille kulle kallad Gallilee. Jag frågar (med darrande röst) om han där hatar mänskligheten för vad dom gjorde med honom. Han svarar ansträngt o stillsamt: "Tala inte om hat, tala om kärlek. Det finns så mycket att göra och det börjar bli sent. Jag har så lite tid. Jag är bara på genomresa."
Jag tänker: Är vi inte alla bara på genomresa, både egentligen och oegentligen. Hela tiden. I know I am. I en stulen chevrolet med en springsteen-kassett i. Hjärtat i handskfacket. Hatet på hatthyllan. Så där nånting. dårå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar