Tydligen överlevde jag operationen. Eller åtminstone "so far so good".. cirka 4 timmar post-op. Om jag nu bara kunde...
Och är det här Den Sista Prärievargens Ensamma Sång.
Och om jag nu överlevde (-er) ska jag, med vad jag nu vet, ändra tillbaka mitt testamente till det ursprungliga... enligt principen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Jag skjuter upp det. Kanske överlever jag samtliga potentiella arvtagare och i så fall. Får jag lyssna på den sista coyotens ensamma ylande i natten. Och inmundiga ännu en skopa paraffinemulsion och festa loss på ett par oxicodon. Typ "ooh-jipp, ooh-jipp-ooh."
Och vad gäller överskriften här, "the importance of beeing imported" så har jag glömt vad jag menade o tänkte skriva om. Kanske påverkad av oxy, kanske av dementia, kanske av medfödd idioti. Men jag är halvt om halvt övertygad om att det var nånting mycket intellektuellt o pretentiöst utav bara fan. Men vem vet var haren har sin gång och vem hör den siste coyotens sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar