Vändpunk, månda udda vecka.

  Måndag, udda vecka: Dags att vända underkläderna ut och in så att jag får den fräscha sidan inåt och den äckliga utåt, ungefär som med min pe-pe-personlighet. Huvudsaken är att jag själv träffs och trivs på city livs.
  Det andra har jag ändå ingen kontroll över. Till exempel Familjen, med Ångest själv, dess lillasyster Ängslan, kusin Oro, farfar Panik och broder Apati.
Och på tillfälligt besök; Kapten Bölja och Knoll och Tott.

  Men Hypotyreosen är min värsta fiende nu.

Värre än kronisk och generaliserad depp.

Värre än enskilda ångestattacker.

Jag behöver mer energi – än jag har..

***

  Till och med Ångesten är, åtminstone i jämförelse med Hypotyreosen, numera nästan en vän, faktiskt, en hederlig, rättfram, förutsägbar, men icke desto mindre en fruktansvärd motståndare. Igenkännandets glädje skall icke förringas, typ.

Ånej, det är ju du! Är du här nu igen, din jobbiga jävel? Fy fan för dig, kompis. Kan du inte vara lite mindre… du?

Mera lik din lillasyster Ängslig, liksom.

Hon är ju lite omtyckbar, hon.

...Som jag ibland/sällan besegrar på kraft, ibland med uthålllighet, ibland eh, med taktik, ibland med mental judo, där jag utnyttjar hens överlägsna tyngd och styrka och intensitet mot hen själv. 

The Pole Warrior, the Downbringer.
The Pocket Calculator.
The The.