Illa vulna vinningar

*

   Kom och se, förvåning lyser i mitt ansikte.

När jag lägger en mask och låtsas spela maskerad

Jag sätter krokben på mig själv, och säger:

"Har ni sett vad jag är slut?”

Jag springer vilse i en labyrint

Desorienterad, men jag hittar ut.
Anders F Rönnblom, Pajas eller gud.
**

  Både sanningen och lögnen lämnar ärr i varats olidlighet.

Det går inte att skilja sanningsärren från lögnärren.

Men det syns att något hänt. Just där.

Det som hände mig i måndags blödde skam. Jag planerade i godan tro, trodde jag. Och allt gick mig väl i händer, fram till en viss punkt. Dårarna samlades i ett återvändshörn och där tappade jag min beslutsamhet. Ändå framhärdade jag mig vidare, men väntandet stal min sista kraft och jag fick nesligen fly fältet. Jag hade kämpat redligen , men var nu slagen.

***

”Heaven is closed and hell is overcrowded,

so I think I’ll just stay where I am.”

Willie Nelson.

****

  Jag vet vad ni tänker, tro inte annat. Och allt det här verkar konstigt och absurt, men jag måste låtsas tro på vad jag hör och ser. Jag räcker dock inte riktigt till, jag tror jag lever för abstrakt.

 Det är kanske alla dessa unforeseen forces som ställer till det för mig. Livet är hårt. Att dö är svårt.

  Pas de deux. 
  Pas de seul. 
  Pas de moi.  
  Alla mina illa vulna vinningar är so-so-som fotbojor. Av järn. Oh, de irony of it all....
Sayeth ye olde blogg-bitch.