Häromdan kunde jag följa en mink som simmade längs åkanten,
oftast under iskanten. Då och då dök den upp ovanför ytan och jag försökte få
den på bild, men den var hela tiden för snabb. Det var en baddare på minst ett
kilo, tror jag. Vi kallar minken en invasiv art och jakt är tillåten året runt.
Det fanns europeiska minkar, flodillrar, men de lite större, och inte lika
födokräsna amerikanska minkarna rymde från sina koncentrationsläger minkfarmarna,
och konkurrerade ut de europeiska minkarna som idag är sällsynta och utrotningshotada.
Så kan det gå. Hur som helst, att se den i det vilda gör mig glad. En tuff
liten kämpe, ensamlevande, fredlös i landskapet. Ungefär som jag känner mig.
Förmätet av oss människor att kalla den invasiv. Människan
har ju infört den. Inte bara enstaka djur, utan i miljoner, för att tjäna
pengar på dess päls. Bara i sverige dödas över en miljon minkar på minkfarmar,
varje år.
Springtime
for Hitler. And Germany .
:
;
”Arkivbild.”
Och en halv miljon svenskar medicinerar mot
sköldkörtelproblem, undra på att den enda medicinen, Levaxin, från en enda
tillverkare, Takeda, tar slut. Och ingen verkar veta varför
skördkörteldiagnoserna ökar.
Har ökat med 150 000 sen 2006.. Skumt, det.
Är det ryssarna som testar biologiska vapen?
I alla fall; efter drygt 2 veckor på dubbel dos levaxin;
inget märkbart resultat på humör, energi eller ämnesomsättning:
”Who do,
who do you think you’re fooling”.
Paul Simon: 1973: Loves me like a rock.
**///~
Och sen:
En höjdare
från Höglund:
Sympati och nostalgi.
::
Varför det?
för att göra mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar