2016 10 20
Att leva med förhoppningar kvar är alltid bättre än att leva med infriade förhoppningar. Ty de första alltid större än de andra.
Att leva med förhoppningar kvar är alltid bättre än att leva med infriade förhoppningar. Ty de första alltid större än de andra.
Den här bloggen är inte hä-hä och hepp-hepp. Och varken
Tödde eller Mödde. Mest Mödde kanske.
**
**
Jag kämpar lite med den dagliga motionen. Det tar emot att
gå ut. Ibland blir jag panisk och tänker att jag aldrig mer kommer att kunna gå
utanför dörren. Men idag gick det att gå. För att kompensera för en missad dag
tog jag en 2 timmars runda i ett gråmulet re-re-reservat.
Tränade fot- och andra leder genom att gå på skrå. Det slog mig att det kunde vara en metafor för något. Kanske inte något bra. En snedseglare.
***
Tränade fot- och andra leder genom att gå på skrå. Det slog mig att det kunde vara en metafor för något. Kanske inte något bra. En snedseglare.
***
Här går vägen norrut. Här kommer jag inte att åka igen.
****
Träden släpper löven i vattnet. Lugnt. Här dränkte sig en olycklig kvinna för 5 år sen. Det syns inte.
*****
Avast varnar i onödan. Acceleration Fallback.
(Ja e som en acceleration fallback hela ja)
******
******
En alternativ perception.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar