torsdag 10 december 2020

... and this is much,

 all which will not pass away.
(Byron)

I asked my father, I said: 
"Father, change my name 
The one I'm using now it's covered up 
With fear and filth and cowardice and shame."
(Cohen)

Note To Changed-Name-Self:
Jag vet inte, men det kan ha varit så att jag sov nästan 4 timmar i sträck. I natt. Utan uppvak. Normalt sett borde det vara en bra grej. Men jag vet alltså inte. Det kan vara ett tecken på fatique, djupare depression, hypotyreos steg 3 (Dvala, ingen återhämtning, bara försmak av ---- d ö d e n.)

(I asked my father.)
  The bright gleam.
    The idle merchant said:
       Don't ask what EU can do for you,
ask what you can do for EU.

  Vaccineringen sägs börja i januari. Men jag vet inte; är detta vaccinet slutet på pandemin, den värsta på 100 år? Nej, det är inte slutet. Inte ens början på slutet. Men det är, möjligen, slutet på början. Olyckligtvis för min del, är jag inte medlem i Riskgrupps-förbundet. Jag är bara ständig sekreterare i De Olyckligtvisas Förbund. Ingen stråle av ljus har ännu nått min hjälm. Inget vaccin för mig förrän kvartal 4, 2021.
Poissa silmistä, poissa mielestä. Som vanligt.



  




fredag 4 december 2020

Liv och död 2.0

 FÖRST schampo.

SEN balsam!
Och sist: Kjell Höglund!

Jag är ensam i världen - en kosmisk solitär. 
Un soldado ansiedado.
Un seur des nuit.  
Ett ödets ironi.
En följsam flegmati. 

Sneseglare och skeppsbrottslingar hänger omkring och hoppas på tur. Och jag måste... skärpa mig. Den här bloggsoppan är uppenbarligen kokad på en spik, var det nån som sa. Det var bara delvis rätt. Den är kokad på en massa spikar. Alla spikar jag hade hemma faktiskt. (Järnspikar, vilken ironi.) Utom dom som sitter i min ki-ki-kista. Den kista som är det sista som håller ihop mig. Och den sista kyssen torkade in på min vaginakind redan 1995. Före millenieskiftet. Sen kom år tjugohundra, och det nya milleniet kom håårt, som nazityskland. Och sen kom en riktig tjottablängare till depression. 
D
ans le privé, je suis pas drôle. Pas du tout, mon pou-pou.
A.I.Y.D.N.K.












Avsluta och surfa långsamt. (Simma lugnt)


onsdag 2 december 2020

Salut obscurité, mon vieil ami.


Fade to black-edit.


'
Mon dieu.

 Näää, texten föll bort. Utan att jag märkte nåt. Men det var väl menat så. Det får bli så. En saknad text är också en slags text. Som man lätt kan inbilla sig, kompiss.

söndag 8 november 2020

Måfå-miffo

 -Åh nej.
Jag har det svårt.
Vi lever i ett Ödesmörker. 
Petar blott tillfälliga hål i det med långt finger av ljus. 
Är jag ett Måfå-Miffo? 
Rör det sig under världens våta filt? 
Är jag en antikropp hela jag?
Jag petar på mig själv för att känna om jag lever.
                  Resultat: obestämbart.


 


Suis-je drôle en privé?

Alors, est-ce vrai?

Pas bien, mon pote. 

Pas du tout.

Send Trump packing

 


Alltid nåt att lite glädjas åt i dessa dystra tider.

torsdag 5 november 2020

Hoffnungsvoll, USA

  Kan dumskallarnas sammansvärjning i USA vara över? 
Ho-ho-hoppet stiger. 
Skitåret 2020 kanske slutar positivt ändå.

But "Biden" meaning a low oval basin used for washing one's genital and anal area. That would still be a better president than the orange giant baby-bully. America sure can need it's genital and anal area cleansed. Especially in these latest days and times.
   Just nu e ja trött. 27 dagars jobb. Min bil fyller 30 år på lördag. Det hoppas jag kunna fira med godkänd besiktning. Men jag vet inte. Bilen är som jag, gammal och sliten, i behov av underhåll, obekväm, stötig, bullrig, lätt inkontinent och så, men vacker på eget sätt på egen rätt. Bilen släppte skräp i mitt öga och det var jobbigt ett tag, några dagar, men nu är det nästan bra. Tack så mycket. Nästa gång ska jag ligga överst.


Och så vill jag hälsa till min mamma med denna filmsnutt från 1938...