Ingenting är klart innan allting är klart.
Ingenting är dött innan allting är dött. Klichéer, klichéer. Allt är bara klichéer nu för tiden. Ingenting kan hända utan att vi bombarderas med klichéer. Det är trist, men vi människor kan vara bra trista o tråkiga, när vi är som bäst. När vi är som sämst är vi helt enkelt förjävliga, till och med mot oss själva. Särskilt mot oss själva.
När vi misslyckas försöker vi trösta oss själva med: I did it my way.
Klen tröst, det; if you ask me. As if you ever would. Do. That.
När jag startar en musikgrupp ska den heta The Protruders.
Om du råkar ha en grupp som redan har det namnet, skriv en kommentar här så ska jag... göra nånting åt det. Oklart vad exakt.
tisdag 24 december 2024
Comme d'habitude, copain.
fredag 20 december 2024
So soon what
*.*
"So soon?"
"What?"
söndag 15 december 2024
Noteringar från osjälvet.
Jag gick igenom en avsvällande behandling. För jag hade tydligen ingen poetisk licens. Jag har varit en falsk poet hela tiden. Så stäm mig. Jag har hankat mig fram på bananskal o framtassar. Som en vitklädd etik-brottsling. I en värld av töntar är den grundlösa drottning. Och mina arvingar är okrönta förhindringar som inte utvecklades på ett sätt som hade varit till min fördel. Jag har ett djup som jag inte ärvde utan har erövrat, centimeter för centimeter. Hade jag haft djup från början hade jag blivit en ytlig och obeställd berättelse om ett obestånd. Istället för en slags pannkaka på marsch mot ett grinande gap. Med förstånd som tillbehör, inte som huvudvapen.
torsdag 5 december 2024
Och vart i all världen är jag på väg. Del 3 av 3. De toylet biz.
Arbeit im gange, sil vous plait.
Så kom jag då äntligen till den tredje delen i den här pretentiösa triptyken. Den om toaletten. Just som jag trodde att min måndag skulle bli en bra måndag. Med gymnastik o motion o kanske lite onani. Men då slog ödet sitt tredje slag. Typ; deny, deflect, deterre. Och olyckan hände. Det var kanske ett prima exempel på vad som kan hända när design tillåts gå före funktion. Ta det från mig; dold krök är ett dumt påhitt. Det gav mig beviserligen något att skriva om för att kunna fullfölja den här fullt löjliga triptyken. Men warum ist mir alles so schwer?, som Kaspar Hauser sa. But I digress, agress and depress.
Det som ser ut att vara lätt som en plätt
visar sig ofta vara svåårt som en plååt.
På grund av måndagens erfarenhet så har jag infört nya toalettrutiner.
0. Spreja insidan av toaletten, med blomspruta som har riktigt fint fördelad spray. (Detta för att förhindra att bajs fastnar där så att man måste skrapa o borsta efter att man spolat.)
1. Bajsa ordentligt, men krysta inte. Låt det komma av sig själv, men sitt aldrig längre än 5 min.
2. Spola innan jag torkar med papper. Detta för att vara säker på att vattenlåset är tomt på bajs innan jag kastar toalettpapper dit.
3. Torka le connard med så lite papper som möjligt för att inte riskera stopp i stolen. (I.E: i den dolda kröken)
4. Spola en gång till för att bli av med torkpapperet.
5. Spola le connard med handduschen, med så varmt vatten som möjligt.
6. Tvåla in le connard.
7. Spola le connard igen, noggrant.
8. Torka rumpan med hjälp av hårtorken. Eller med hushållspapper som sen inte får kastas i toastolen utan i papperskorgen.
Typ så där nånting, dårå.
Men jag glömde visst berätta vad som hände i stolen. Det dumma och äckliga liksom. Och sen vad som hände när vvs-killarna kom och skruvade bort hela jävla stolen.. Det måste jag få berätta för er. Nån gång. Som Martin Ljung sa. Det finns en läxa att lära här. Tror jag.
Versteckter Rohrbogen.
söndag 1 december 2024
Du hittar ut där..
Kanske är den bara lite språkligt kul, kanske säger
bemärkansvärt. Det ÄR svårare att hitta in än att hitta
(Lite meta så där. Jag vet inte. Pretentious? Moi? Bien suuur.)