Och vart i all världen är jag på väg. Del 2 av 3. Protected.

 Just som jag trodde att det inte kunde bli mycket värre, så blev det värre. Nu gick min förstärkare sönder, typ en månad efter att garantin gått ut. (Sony STR-DH590)... Nu har jag ingen musik, förutom i mobilen, vilket är oerhört torftigt.. Och ett djupt sorgligt sätt att lyssna på musik. Man vill bara säga "Åh, nej, jag orkar inte mer!". Allting tas ifrån mig. Bit.efter.bit.
Just som. Det får väl stå på min gravsten, om jag skulle köpa en.
Just som.

Min gamla soffa gick sönder. Just som. Jag lyckades laga den med hjälp av min klassiker; galvaniserade hålband.. Holy band for the win. Men det fick jag inte njuta av så länge. Min Sony yttrade ett sista ord på sin display; "Protected", o stängde av sig själv. Det är allt den har att säga när man försöker återuppliva den. Det är en funktion som ska skydda för överbelastning, så då misstänker en ju att det är ens eget fel som har anslutit dåliga högtalare. Men även utan några högtalare eller något annat anslutet till receivern så upprepar den bara sitt mantra "Protected!" och stänger av sig själv.. 
Vart är jag på väg? I all tysthet. Det är mörkt, det är kallt, det är tyst, det är ensamt i min lilla håla. Mitt go-to-transportmedel; bilen, är trasig, helt utan egen förskyllan. Hur ska lillan orka. Nu får jag väl ligga på min hålbandssoffa och då och då slå på min STR-DH590 och titta på hur den textar mig sitt mantra "PROTECTED" och sen lyssna på klangen från relät som bryter strömmen till den.. Det är väl också en slags musik, men roligare kan man ju ha. (ha-ha).
En av mina bröder, du vet, experten, skulle säga att jag nu är befriad från ett beroende, men jag vet inte, det känns inte som en tröst. Just nu. Just as. Just like:
Holy crap.

 

Holeband doula. mms.

Ingenting av det här händer.

 Vi lever alla i framtiden nu. Och dom här dagarna har aldrig funnits. Verkar det som. Kanske är det bara jag, kompis, men det är krig o politik som har fördärvat vår jord, som Evert Taube sjöng 1947. Jag, med min fantasi, borde väl känna mig hemma i en värld av hitte-på och illusioner, men våldet segrar ju, alla sorters våld. Och kom ihåg att allt våld börjar med det mentala våldet. Och sen är vi inne på en brant utförsbacke. Och det blir alltmer sofistikerat och medvetet förvirrande. Lögnerna har hullingar, och har vi en gång råkat svälja en lögn går den inte att spotta ut igen. Kanske kan lögner värkas ut, som monsterfoster, men inte utan att skada och ärra oss på vägen. Men även ondskan lever. Och frodas. I smått såväl som i stort. På en miljon olika påhittiga sätt.. Hur blev hämnden så legitimerad. Var gick civilisationen fel. Not so civil any more, are we, mates. We are more hate-mates. Duck and cover, please. Last man standing wins... a wasteland. 
Note to self: Är det fel att visa känslor, kanske!? Svar: Ja! ibland är det faktiskt det, din jävla dumskalle. Hört talas om social kompetens?
Läst, men ej förstått?  Just så.

   

Allmänfarlig överläggelse.

 

Och vart i all världen är jag på väg. Del 1 av 3.

Skymd sikt. Mörka dimmor. 
Affärer o minnen.
Bland annat. Ibland annat.
Och det är allmänfarlig ödeläggelse i hela världen, är det inte, kompis.
Och inuti finns ingenting kvar. Bara bortbleknande minnen om bättre dagar som jag slösat bort bit för bit. Precis som min oförmögenhet, som kunde gjort mig rik om jag hade vetat nåt.

Kanske är jag en slags Kapten Bölja som får dras med mina symboliska Knoll o Tott. Du vet; Die Katzenjammer Jungen. Både vänster och höger. 
Det där. Dort drüben, liksom.

Hej.

Alte Kameraden, alte Gegner, alte Herzen.

Alles alltes. Vad är du rädd för, barn? Allting, pappa, allting. Und vie. Det kan vara så att jag har haft allt----för mycket tur i mitt liv. Hitintills. Men nu verkar det som om Ödets Makter har upptäckt att jag har fått mer tur än min från början beskärda del. Nu har dom insett att tiden rinner ut för att kompensera för det. Därför har jag på senaste tiden drabbats av ovanligt mycket otur. Helt oförskyllt så att säga..När bokslutet närmar sig, så måste bokhållarna jobba hårt för att hinna rätta till balansen. Så kan det väl inte vara, invänder den invändiga rösten från invän av ordning. Du menar; så borde det inte vara. Men de e så de e. Det måste finnas ordning i universum. I stort sett. Slumpens skördar måste fördelas rättvist. Utan balans kollapsar hela skiten. Åtminstone mentalt. Å, om det kollapsar mental kollektivt, så faller allt. Och det har det kanske redan gjorrrt. Och kanske har jag suttit fel hela livet. Kanske är det framstjärten man ska sitta på och inte bakstjärten. I'm a jerk of all trades. I just try to make do. Mina skulder måste betalas. På det ena eller andra sättet. Annars blir det default, och default är aldrig bra.
Du kanske märker att jag letar efter motiv, men inte som konstnär utan mer som legosoldat i tjänst hos främmande makt. Och vem är den där Mats som man ska ta ur skolan. Är det kanske gamle Fet-Mats från Dalarna. Och när man letar efter motiv kan en spegel vara ett hjälpsamt verktyg därtill. Eller kanske en illa vulen genväg. Eh, en votivgåva, typ. Men jag är ingen doktor, det bara det jag heter. Som ett öknamn som råkade passa just då och liksom växte fast i min persona. Inte helt utan egen förskyllan. Inte alls.
Doctor, doctor, doctor, make me well!
I've not long to go now I can tell!

[Insert video "Nobody understands me II"]

(Calme, calme, I'm inserting, I'm inserting. FGS. WIP. Work in progress)

A good run.

 We had a good run, you and I. 
But is it now time to say goodbye.
Du är gammal o sliten nu.
Och besudlad.
...*
Och nu; inkontinent. Både fram o bak.

Men vem eller vad ska man säga adjö till.
En ohållbar livsstil?
Sin och andras.

Je suis tres vieux, mon pote.
And my pc is being slowed by 4 apps.
But but but, these are good old apps.
My life is being slowed much more by new apps I can't understand.

Irrbloss, triplets.

En testballong till. Ett enstaka irrbloss i världen. Håll dig hårt fast; du är på väg till ingenstans, fort. Och inget av det här kan hjälpa dig. Den enes bröd är inte en annans död, det är bådas. November kom, och den kom hårt. Hårdare än Nazityskland. För mig personligen. I nöden prövas vännen. Som inte (bara) är skendöd, utan också skenlevande. Språket bråkar med mig. Vill det verkligen åderlåta mig, som om det vore en bra sak.. Jag försökte se in i mig själv, dunkelt, såsom i en spegel, men jag såg bara rakt igenom mig, som om ingenting viktigt fanns för blicken att fästa sig vid. Som en målning av Lars Lerin. Allting sublimerat intill utplåning.
They say a human can't live on bread alone. I live on bread, alone. Almost and Distinctive. 
Och min trogna springare är sjuk. Behöver en donator eller en flinkhandad hästkraftsplastkirurg.
Save.me.baby.
Please->'

Triplets, Hansson o Carlsson