Ulla, min ulla...

Eh, igår drabbades jag plötsligt av illamående o yrsel, när jag råkade resa mig lite fort. Ibland är man snabbare än sin kropp. Och jag tänkte "Ånej; allvarlig sjukdom o död", det är alltid så det börjar. Men det visade sig att jag hade glömt mina läsglasögon på näsan. I alla fall vill jag gärna tro det, om jag får. Numera har jag ju nånting att se framemot (till). Pian minulla on toimiva kärry., (Joo, pian, poika, pian, haha)

    Ja. Typ så, coupain. Till yttermera visso.
 Och i tisdags, dårå,  monterade jag min carcam på min främre cykelkorg, lite ad hoc, men det funkade o jag filmade en vild 40 minuters cykeltur. Lite cool. Men, när jag gjort om den från .mov till .mp4 o tittade på den (och på alla knäppa människor jag smygfilmade i full fart) så var den hela 8 GB stor, obegripligt stor.  Visserligen i HD-format, men ändå, coupain, ändå. Frågetecken.
För att få ned den till Fat-32-vänliga 2 GB var jag tvungen att komprimera den till upplösningstillstånd (skämt): 576x768  (TV-PAL). Mystery to me, man. Visserligen har jag gått upp vikt, men sååå stor är jag väl ändå inte att det behövs 8GB och NTFS för att få plats med 40 minutes-me, FAT32, eller inte. 
Det måste väl ha att göra med att formatet var .mov från början.
Jag ser fram emot gratulationerna. Dom kanske aldrig kommer, men du vet; tiden när jag såg fram emot dessa, den tiden, kumpel, den tiden kan du aldrig ta ifrån mig. Den tiden, den känningen, är ingraverad i min hårdaste kärnpunkt. Inte långt från min innersta avsky för antisemitism.
Hälsningar från hälsenan..Thetis, Akilles, Styx och alltihop. 

Mutta nyt nousette ylös, if you don't mind,
Och stjärnorna på himmelen di blänka. Als immer, kumpel.

Har skeppet seglat.

 Well;  how about the highly inappropriateness of walking around as something that is supposed to look like a mensch. And not appear as wolf.

        Ja, och 30-talet ringde. Det vill ha tillbaka sin tidsanda.
        Men jag kunde tyvärr meddela att den tidsandan redan
        har seglat iväg på ett fairweatherfriendship, det som
        byggdes på 80-talet. Av oanande folk som du och jag.
        Ja, mer du än jag, men i alla fall.

Notera: Jag har det kämpigt, men fasaden måste upprätthållas till varje pris. Jag låtsas inte om att jag dricker ett glas sherry då och då, i min ensamhet. Något håller på att krackelera, än så länge oklart vad. Är det min själ-bild. Är det, är det, är det. Snart måste jag ha c-cup. Sicken riddare av en sorgligt tjock skepnad, kompis. Måste jag gå igenom alla rörelser varje jävla dag. Kanske, kompis, kanske måste jag det. För att leva lite till. Ringer vällingklockan. Vill den ha sin klang tillbaka, ohörd. Ingen vet hur det ska gå till. Jag är ju själv ohörd och oberörd.

But then you are not really needed, are you?

Men vem av oss kan uppriktigt säga att just vi är viktiga och oumbärliga.
Vi kan alla bli bänkade när.som.helst. Ibland för livet. Ibland utan synbar anledning.

 

stjärna punkt stjärna, pappi. (*.*)

Hey, is this a message from between bowl and wall.
(or from between the devil and the deep blue sea)
Men ingenting av det här hjälper mig ju.
Varför famlar jag fortfarande i blindo.
(Nåja, kumpel, så länge jag kan famla kan jag väl hitta)
Kan det vara så att jag är för försiktig med vad jag önskar mig. Det kan hända att jag får det, men att önskningen kommer med en pisksvans.
Det vore väl inte mer än rätt. 

Osmickrande uppföranden, Del 4 av 4. The Slappin Erdog.

 

                  Israelis watch out, he's coming for you next...