Kore wa burogu desu ka?
Det är mer än så kompis, jag skriver inte bara mellan raderna utan också mellan
mellanrummen.
Åh, nej, oktober är redan mer än halvklart! Jag som inte var klar med september än. Det får bli
retroaktiviteter.. Kanske kan jag klämma in det sista idag. Eller till... nästa helg. Idag öppnade jag ett nytt paket kaffe (Gran Dia). Det
brukar alltid vara en högtidsstund. Och det var det nu också. Men från och
med nu är det en smaklig nerförsbacke. Smaken blir svagare o svagare ju längre
tiden går. Dunstar sakta bort. Precis som både du och jag. En bör inte öppna paketen. En behöver
inte heller, för minnet av smaken finns inprogrammerat för evigt i vår
biologiska hårdvara. Problemet är att aktivera minnet. Och, och, och; harar äter havre och små flickor är livliga, som John
Prine skrev i en låt på albumet German Afternoons. Slog det mig. Och en dag i förra veckan var det ingen som dog av covid 19 i Sverige. Det
var ju hoppfullt. Men lite senare; 5 dog. Än är det covid kvar, säger mor, än får vi
gå med munskydd o flor. Och leva la vida covida. Ansiedado. Med ångest.
.
...Eh,,, DNA från en moderno svensko...Bönder, ok. Jägare, ok. Men Yamnaya? Hur svenskt e de, dårå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar