Ja, och jag
parkerade i en liten sänka, knappt synlig, innan skyfallet. Och när jag kom tillbaka stod bilen i en liten sjö, med vatten upp till trösklarna. Hade jag inte varit så fåfäng och sänkt bilen
för att den skulle se lite tuffare ut, så hade jag kanske sluppit att få in en
massa smutsvatten på golvet. Och nu luktar det ju unket i min tuffa bil. E-e-en
kommer ju att tänka på det gamla tyska ordspråket ”Schlechtes stinken, alle
sterben”, och så kanske det blir, jag vet inte. Jag har svampat bort det ytliga
skitvattnet och väntar nu på att golvmattan ska torka ut, vilket verkar ta sin
lilla tid. Och tiden är en fjärt i
stormen, som jag brukar säga. Fast jag brukar också pekpinna andra när dom
citerar sig själva. Jag har smärtsamt fått erfara att det är höjden av
förmätenhet att citera sig själv i tron att det stärker ens egna argument. So;
Chairman says: ”Members of the Interest-club, take notes!”
Ulf Lundell, den gamle grävlingen, sjunger i
låten ”Sommarens vattenspridare”, på det gediiigna albumet ”Skisser”, att ’orden aldrig är sanningen, orden gör så gott
dom kan’.
Han är inte slut som
artist, men de e väl ja. Kanske är jag bara plågad av den obevekliga värmen,
dygn efter dygn. Plågad av att behöva bajsa flera gånger om dagen. Förr i
världen räckte det med en gång. Åh, jag visste inte hur bra jag hade det! Ljuva
ungdomstid. Ljuva ämnesomsättning. I natt var jag till och med nära att spy, men jag kämpade ner det.
Jag är trots allt en trotsig krigare, en Pole Warrior. Som jag nu dokumenterat
i skymundan på den här bloggen i en föga besökt del av cyberrymden.
Och jag sa till mig själv häromdagen: ”Save my soul”. Det är vad SMS betyder på litteraturska. Det kanske var Greven, Plast och jag som satt och spånade och spanade. Vi sitter ibland och ritar, och pratar om skitar, som åker på nitar.
...
...(Min bästa tv-ripp hittills, tack vare Nikon KeyMission 80)
...(Min bästa tv-ripp hittills, tack vare Nikon KeyMission 80)
...
Save the
planet, one child at a time, ain’t that a bitch. Eller är det bara ett ponzi-projekt? Är hela existensen blott ett
gigantiskt mikroskopiskt ponzi-projekt? Förlorarna måste alltid vara sååå mycket
färre än vinnarna.
Som jag brukar säga.
Mitt träd faller i skogen. Oerhört.
SMS. Orden gör så
gott dom kan.TXT, usw.
.
.
Brexit-bild. En brittisk flykting? En yttring av en Fermi-paradox?
En erinring av en avförding. Nämligen jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar