2016 08 06
För att parafrasera Lundell, ett uteblivit
inlägg är också ett inlägg. Typ dr Murkes samlade tystnad. Om man samlade ihop
alla mina tystnader och la ut dom i en enda lång rad så skulle man komma –
sanningen närmast. (För att parafrasera Skojten)
Igår bulimiattack.
Idag ballongmage, halsbränna och d-pression. Tappade nycklarna när jag gick ut.
Ångest. Kissade i skogen.Tröstlöst traskande. Nycklarna
upphittade av hemtjänsten. Pust. Persona non grata =
trist. Är jag verkligen en sån hemsk människa? Hör jag hemma på den
Mörka Sidan? Evigt förtappad bara för att jag styrs av rädsla och inte av
”heder”?
Ibland, okände kompis, ibland, blir det så att personkrets A tänker att om personkrets B (verkligen) vill berätta något så gör hen det. Samtidigt tänker B att om personkrets A (verkligen) vill veta något om B så frågar hen.. Och så rinner allt ut i sanden och ingen får veta nånting. Informationen avtecknar sig kanske en kort stund på stranden innan vågorna sköljer den. Bort.
With every wish, there
comes a curse. And when the dark falls, it falls on me. When the light breaks I’m
in pieces.
Och mörkrets täcke
blir allt tyngre och allt svårare att kasta av sig på morronen.
Men å andra sidan har
vi alla goddagspiltar och viktigpettrar. Fulla av fördömanden. Tungor, knivar,
nålar. Och gammal präst-ost. Rik på ensamhet. Och dess Essenser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar