Note to self:
Men vad är det för mening att fortsätta skriva och bilda, att fortsätta kasta ut saker i den här smutsiga floden, en virtuell vintergatelatrin. Drunknar det här inte i meningslösskiten? Allt är sönderrunkat för länge sen. Är det inte? Men jag säger inte att det här är pärlor för svin, för vilka äro svinen egentligen? Åh, svinen vet mycket väl vilka de äro. Läppstift eller ej. Och nu har di lierat sig med delar av eliten, vilket är otäckt, för då kan verkligen de verkligt sviniga sakerna hända. Men alltså, hallå mörker, gamle vän..
Vi flyter hjälplöst hjärtlöst med i flödet. Flödet är ingen naturlag som vissa säger, vi skapar det själva, måhända omedvetet, men vi är ändå skyldiga hur liten del vi än själva har i det som flödet förstör. Och dem oss skyldiga äro. Avståndet mellan Dunder-Karlsson/Blom och Kling/Klang är mindre än jag tror. Klart mindre.
Honda-mekaniker. Not as happy as it looks. More like desperately lonely as marriage crumbles and dies. Failed before fullfilment.
Tiden går fort. Rädslan är konstant. Snart väger jag 120 kg. Om jag tappar taget. Som social-fobiker har jag inte rätt att klaga över brist på kontakt. Som vissa andra. Jag vet inte, det här inlägget blev inte alls bra. Rörigt o deprimerande.
FOTNOT till själv: Jag ska ta bort animationen från det här inlägget. Det borde kunna göras bättre. Kanske en mp4 istället. Med ljud.