Alte Kameraden, alte Gegner, alte Herzen.

Alles alltes. Vad är du rädd för, barn? Allting, pappa, allting. Und vie. Det kan vara så att jag har haft allt----för mycket tur i mitt liv. Hitintills. Men nu verkar det som om Ödets Makter har upptäckt att jag har fått mer tur än min från början beskärda del. Nu har dom insett att tiden rinner ut för att kompensera för det. Därför har jag på senaste tiden drabbats av ovanligt mycket otur. Helt oförskyllt så att säga..När bokslutet närmar sig, så måste bokhållarna jobba hårt för att hinna rätta till balansen. Så kan det väl inte vara, invänder den invändiga rösten från invän av ordning. Du menar; så borde det inte vara. Men de e så de e. Det måste finnas ordning i universum. I stort sett. Slumpens skördar måste fördelas rättvist. Utan balans kollapsar hela skiten. Åtminstone mentalt. Å, om det kollapsar mental kollektivt, så faller allt. Och det har det kanske redan gjorrrt. Och kanske har jag suttit fel hela livet. Kanske är det framstjärten man ska sitta på och inte bakstjärten. I'm a jerk of all trades. I just try to make do. Mina skulder måste betalas. På det ena eller andra sättet. Annars blir det default, och default är aldrig bra.
Du kanske märker att jag letar efter motiv, men inte som konstnär utan mer som legosoldat i tjänst hos främmande makt. Och vem är den där Mats som man ska ta ur skolan. Är det kanske gamle Fet-Mats från Dalarna. Och när man letar efter motiv kan en spegel vara ett hjälpsamt verktyg därtill. Eller kanske en illa vulen genväg. Eh, en votivgåva, typ. Men jag är ingen doktor, det bara det jag heter. Som ett öknamn som råkade passa just då och liksom växte fast i min persona. Inte helt utan egen förskyllan. Inte alls.
Doctor, doctor, doctor, make me well!
I've not long to go now I can tell!

[Insert video "Nobody understands me II"]

(Calme, calme, I'm inserting, I'm inserting. FGS.)

A good run.

 We had a good run, you and I. 
But is it now time to say goodbye.
Du är gammal o sliten nu.
Och besudlad.
...*
Och nu; inkontinent. Både fram o bak.

Men vem eller vad ska man säga adjö till.
En ohållbar livsstil?
Sin och andras.

Je suis tres vieux, mon pote.
And my pc is being slowed by 4 apps.
But but but, these are good old apps.
My life is being slowed much more by new apps I can't understand.

Irrbloss, triplets.

En testballong till. Ett enstaka irrbloss i världen. Håll dig hårt fast; du är på väg till ingenstans, fort. Och inget av det här kan hjälpa dig. Den enes bröd är inte en annans död, det är bådas. November kom, och den kom hårt. Hårdare än Nazityskland. För mig personligen. I nöden prövas vännen. Som inte (bara) är skendöd, utan också skenlevande. Språket bråkar med mig. Vill det verkligen åderlåta mig, som om det vore en bra sak.. Jag försökte se in i mig själv, dunkelt, såsom i en spegel, men jag såg bara rakt igenom mig, som om ingenting viktigt fanns för blicken att fästa sig vid. Som en målning av Lars Lerin. Allting sublimerat intill utplåning.
They say a human can't live on bread alone. I live on bread, alone. Almost and Distinctive. 
Och min trogna springare är sjuk. Behöver en donator eller en flinkhandad hästkraftsplastkirurg.
Save.me.baby.
Please->'

Triplets, Hansson o Carlsson

Out of business II.

 Fordonshistorien:
Det fordon som jag fordomdags stolt färdades med:
Så; efter att min bil stått på verkstad i nästan två månader, kunde jag till slut hämta den. Med fullt fungerande växellåda. Då trodde jag ju att mardrömmen var över och jag var, så att säga, back in business igen..
Dock; euforin varade icke länge. Plötsligt började bensintanken läcka.
Varken en begagnad eller fabriksny bensintank verkar finnas i hela Europa. Så plötsligt är jag utan bil igen. Kunde jag inte ha fått njuta ett tag till. Ska en bil med samlarvärde verkligen behöva skrotas på grund av att en sån basic reservdel som en bränsletank inte går att uppbringa, oavsett vad en sån person som jag själv är beredd att betala. Det verkar inte bättre.
En emotionell katastrof för undertecknad... 
Vilket tur då att jag är världsmästare i att oroa mig.
Nu är jag väl i mitt esse.
Liebst du mich nicht jetzt, Kumpel?
Aber Ich habe Ufernen!

Out of business, baby...Said girl with nose bleed,

 Lyckliga gatan, du finns inte mer. Du har försvunnit med hela kvarter. Och vad är livet annat en tillfällig skilsmässa från döden. Vi blir alltid återförenade, förr eller senare. Helst senare.
Gäller det att skynda mig genom livet om jag ska hålla döden ifrån mig.
Typ: spring Lola, spring!  
Och varje natt, när vi är stilla, kommer döden en bit närmare. Obevekligt. Vissa sägare säger att tiden går fortare när en har roligt. Men är det inte tvärtom. När du har tråkigt går tiden långsammare, även för din förföljare döden. Så; gäller det att ha så tråkigt som möjligt för att få ett långt liv? Kanske inte. Om du springer från döden hinner du inte leva så mycket. Det här resonemanget faller platt på sin egen orimlighet. Jag är förvirrad. Är allting verkligen ett obevekligt nollsummespel? Går tiden fortare eller långsammare. Är det bra eller dåligt, vilket som. 
 Eller är det så att vi blott färdas i våra enskilda privata proverbiala luftballonger som hålls  uppe av varmluften från a-a-allt vårt skitsnack. Kasta ut barlasten för att hindra oss att sjunka; jag kan inte se att det är ett alternativ. För varje rörelse finns en motrörelse. Och skitsnack är en ändlig resurs. Titta bara på den här "bloggen". Jag bullshittar mig själv. It's a dirty job. For someone. Some body else. Titta bara på mig; jag har en pys-punka. Solution zero.

But if it's not one thing, it's the other, said sad girl with a nose bleed.

[Insert music-video Lyckliga gatan)

Narrativen glappar:

 Och det luktar bensin.
Är det inte bättre med ett rent paradis än ett smutsigt helvete. Frågar sig en oskyldig vän av ordning. Och är det inte så att situationen i världen utvecklar sig åt ett håll som inte nödvändigtvis är till mänsklighetens fördel. Och nu glömde jag vad jag tänkte på. Kanske att det sista som överger människan inte är hoppet, utan bukfettet. Och försök inte hoppa över till andra sidan, bygg en bro istället. Då kanske allt jämnar ut sig, efter hand. Det här är mina ord och om du kisar lite kanske du ser mig komma där, strax bakom, delvis i skuggan av mina ad-hoc-narrativ. Till skillnad från Nettan Yahoos Mad Dog Narrativ.. Där behöver man inte kisa. Dock ducka. Kuckeli kuu, jag värper nu!

Nytt försök

 Jag vet inget om inget, men jag fortsätter att stapla meningar kors o tvärs ändå. Kanske blir det ett litterärt svartbygge. Eller en deprimerad anarkists gravhög. Ett slags Doktor Murkes samlade tystnader. Jag vet något om invertering. Men jag kommer bara halvvägs. Jag har ett rum på världens topp inatt. Och jag kommer inte ner. Mina stulna sanningar passar mig lika illa som mina fula billiga kläder.
And: Oh no, it wasn't the airplanes. It was beauty that killed Yahua Sinwar. And it's ugly that will kill Nettan Yahua, or mad dog names to that effect.
                                     

                                                Holy crap!