Irrbloss

En testballong till. Ett enstaka irrbloss i världen. Håll dig hårt fast; du är på väg till ingenstans, fort. Och inget av det här kan hjälpa dig. Den enes bröd är inte en annans död, det är bådas. November kom, och den kom hårt. Hårdare än Nazityskland. För mig personligen. I nöden prövas vännen. Som inte (bara) är skendöd, utan också skenlevande. Språket bråkar med mig. Vill det verkligen åderlåta mig, som om det vore en bra sak.. Jag försökte se in i mig själv, dunkelt, såsom i en spegel, men jag såg bara rakt igenom mig, som om ingenting fanns för blicken att fästa sig vid. Som en målning av Lars Lerin. Allting sublimerat intill utplåning.
They say a human can't live on bread alone. I live on bread, alone. Almost and Distinctive. 
Och min trogna springare är sjuk. Behöver en donator eller en flinkhandad hästkraftsplastkirurg.
Save.me.baby.

Out of business II.

 Fordonshistorien:
Det fordon som jag fordomdags stolt färdades med:
Så; efter att min bil stått på verkstad i nästan två månader, kunde jag till slut hämta den. Med fullt fungerande växellåda. Då trodde jag ju att mardrömmen var över och jag var, så att säga, back in business igen..
Dock; euforin varade icke länge. Plötsligt började bensintanken läcka.
Varken en begagnad eller fabriksny bensintank verkar finnas i hela Europa. Så plötsligt är jag utan bil igen. Kunde jag inte ha fått njuta ett tag till. Ska en bil med samlarvärde verkligen behöva skrotas på grund av att en sån basic reservdel som en bränsletank inte går att uppbringa, oavsett vad en sån person som jag själv är beredd att betala. Det verkar inte bättre.
En emotionell katastrof för undertecknad... 
Vilket tur då att jag är världsmästare i att oroa mig.
Nu är jag väl i mitt esse.
Liebst du mich nicht jetzt, Kumpel?
Aber Ich habe Ufernen!

Out of business, baby...Said girl with nose bleed,

 Lyckliga gatan, du finns inte mer. Du har försvunnit med hela kvarter. Och vad är livet annat en tillfällig skilsmässa från döden. Vi blir alltid återförenade, förr eller senare. Helst senare.
Gäller det att skynda mig genom livet om jag ska hålla döden ifrån mig.
Typ: spring Lola, spring!  
Och varje natt, när vi är stilla, kommer döden en bit närmare. Obevekligt. Vissa sägare säger att tiden går fortare när en har roligt. Men är det inte tvärtom. När du har tråkigt går tiden långsammare, även för din förföljare döden. Så; gäller det att ha så tråkigt som möjligt för att få ett långt liv? Kanske inte. Om du springer från döden hinner du inte leva så mycket. Det här resonemanget faller platt på sin egen orimlighet. Jag är förvirrad. Är allting verkligen ett obevekligt nollsummespel? Går tiden fortare eller långsammare. Är det bra eller dåligt, vilket som. 
 Eller är det så att vi blott färdas i våra enskilda privata proverbiala luftballonger som hålls  uppe av varmluften från a-a-allt vårt skitsnack. Kasta ut barlasten för att hindra oss att sjunka; jag kan inte se att det är ett alternativ. För varje rörelse finns en motrörelse. Och skitsnack är en ändlig resurs. Titta bara på den här "bloggen". Jag bullshittar mig själv. It's a dirty job. For someone. Some body else. Titta bara på mig; jag har en pys-punka. Solution zero.

But if it's not one thing, it's the other, said sad girl with a nose bleed.

[Insert music-video Lyckliga gatan)

Narrativen glappar:

 Och det luktar bensin.
Är det inte bättre med ett rent paradis än ett smutsigt helvete. Frågar sig en oskyldig vän av ordning. Och är det inte så att situationen i världen utvecklar sig åt ett håll som inte nödvändigtvis är till mänsklighetens fördel. Och nu glömde jag vad jag tänkte på. Kanske att det sista som överger människan inte är hoppet, utan bukfettet. Och försök inte hoppa över till andra sidan, bygg en bro istället. Då kanske allt jämnar ut sig, efter hand. Det här är mina ord och om du kisar lite kanske du ser mig komma där, strax bakom, delvis i skuggan av mina ad-hoc-narrativ. Till skillnad från Nettan Yahoos Mad Dog Narrativ.. Där behöver man inte kisa. Dock ducka. Kuckeli kuu, jag värper nu!

Nytt försök

 Jag vet inget om inget, men jag fortsätter att stapla meningar kors o tvärs ändå. Kanske blir det ett litterärt svartbygge. Eller en deprimerad anarkists gravhög. Ett slags Doktor Murkes samlade tystnader. Jag vet något om invertering. Men jag kommer bara halvvägs. Jag har ett rum på världens topp inatt. Och jag kommer inte ner. Mina stulna sanningar passar mig lika illa som mina fula billiga kläder.
And: Oh no, it wasn't the airplanes. It was beauty that killed Yahua Sinwar. And it's ugly that will kill Nettan Yahua, or mad dog names to that effect.
                                     

                                                Holy crap!

Back in business, baby!

 Äntligen..efter 10 månader.  Ett smutsigt mirakel. en finne i röven. 16 ventilers. Longueur ce'st fini, mon ami. Ma voiture me est restituée. Ma voiture m'a été restituée, non, j'ai récupéré mon ancienne voiture. Avez-vous lu : "reconquis" !. Ou je l'ai juste, ca.

(..)
Del 2: Une longueur est terminée, mais une autre commence. comme toujour, copain. Comme toujour. 

Del 3: Nichts Gutes, das nicht auch etwas Böse mit sich bringt. 

Del 4: Ett oberoende är bara ett annat slags beroende, baby.

Eh, en doffft från gamla tider. En doffft av fosssilt bränsssle. 
Wait a minute; This isn't my world!

Ok, maybe not "BACK", back in business, but somehow back, if possession is 9/10 of the law, oder so was..

                                      Thinking I am not not back, at least.
                        (I got wheels. Am I a sorryassed petrolhead.

                         Yes, but..
                         B-b-but for another reason.)

Vinter kommer, (en buteljpost)

Det här inlägget lyfte aldrig. Jag vet inte varför. Är jag slut som artist. Tappade jag tråden. Skrev jag det här inlägget på fyllan..
Kanske ska jag försöka igen, senare. Men risken är att det är en surdeg som aldrig mognar eller ruttnar. 
Men även som sådan har den ett ärligt värde, ett existensberättigande...
I världen. Som ett slags barn kanske. Ett barn av vår tid...
Men är det jag som är det flaskmatade barnet.
Eller är jag bara en moder som obrydd föder o flaskmatar monsterposter.
Ett. Efter. Ett. Som sen, var för sig, igenkorkade, osänkbara, guppar om kring ute på det virtuella havet. Ensamma o olästa. En clowns historia.
Eh; ännu en longueur. Som kanske på något surrealistiskt sätt hänger ihop med det faktum att min bil i snart 2 månader stått hjäplös på verkstad. I väntan på besked från högre makter. I.E. försäkringsbolaget.
Nä... tacka vet jag systembolaget. DOM levererar, DOM.

Grevar och baroner. 

Test-text 1  (dröm om att drömma) & Hopp (along cassidy)

Test-text 2- Lyckliga gatan (bomber), Oh no; it wasn't the airplanes.

Test-text 3- Gårdagens festmåltid förvandlas till skit. Och det som bubblar i doktor Jekylls glas är sprit!

Resolve_ Under antaget namn. (Han hette Sven o var min ende trogne vän) Min plats är reserverad här under antaget namn.
Och den vars intressen en gång blivit nedprioriterade, den lär sig att det är lättare att fortsätta med nedprioritering än att bryta kurvan och prioritera upp igen.. Det är en tung uppförsbacke. Övermänskligt tung. Fråga mig om det.