Back in business, baby!

 Äntligen..efter 10 månader.  Ett smutsigt mirakel. en finne i röven. 16 ventilers.
Longueur ce'st fini, mon ami.

(..)

Vinter kommer, (en buteljpost)

Det här inlägget lyfte aldrig. Jag vet inte varför. Är jag slut som artist. Tappade jag tråden.
Kanske ska jag försöka igen, senare. Men risken är att det är en surdeg som aldrig mognar.
Men även som sådan har den ett ärligt värde, ett existensberättigande...
I världen. Som ett slags barn kanske. Ett barn av vår tid...
Men är det jag som är det flaskmatade barnet.
Eller är jag bara en moder som obrydd föder o flaskmatar monsterposter.
Ett. Efter. Ett. Som sen, var för sig, igenkorkade, osänkbara, guppar om kring ute på det virtuella havet. Ensamma o olästa. En clowns historia.
Eh; ännu en longueur. Som kanske på något surrealistiskt sätt hänger ihop med det faktum att min bil i snart 2 månader stått hjäplös på verkstad. I väntan på besked från högre makter. I.E. försäkringsbolaget.
Nä... tacka vet jag systembolaget. DOM levererar, DOM.

Grevar och baroner. 

Test-text 1  (dröm om att drömma) & Hopp (along cassidy)

Test-text 2- Lyckliga gatan (bomber)

Test-text 3- Gårdagens festmåltid förvandlas till skit.

Resolve_ Under antaget namn. (Han hette Sven o var min ende trogne vän)

Repeating (yourself) before the gallows.

In families of confusion,
pretending love we never had.
Such strange and lonely persons. 
Is it I, is it I. Is it really I. 
Well, yonder comes a sucker..and he's got my gal.
(To no avail)
This (internet)machine feeds fascists. 
We are all going to die before our time,. 
but we have nothing to die for. 
and too much to loose, 
Is it par for this course. The curse-course. 
When fire turn to stone. 
And people live, alone.   
Uselessly hunting futile klicks for kicks. 
Is a hole in one a solid in another? 
Where is the heart supposed to be. 
Some of us are so solid, that there's no more space for a...heart.  
We may try to call in our favours, but nobody answeres..
and nothing comes but:  
"This number no longer has a subscriber." 
And: "I'm sorry, son, no one by that name, lives here anymore.."
Am i a culprit or a "kul prick".
Un personne porcine. Et tu.
A Last Chance Texaco:->
It's still allright. 
Kuckeli ku, jag värper nu..
Repenting before the gallows..
Devil in detail.

Bombs away, brother.

C'est une longueur, peut-être. (Partie 4 sur 4.)

La guerre, c'est un longueur, chères sœurs.

La guerre c'est un longueur, pas ce poste.

 Pas mon vie, eternelle.

   Pas mon fis, le nazisse.

Longueur-launch failure..

 Den fjärde missilen i Longueur-serien var laddad o tankad i rampen, men den föreföll mig missriktad i sin missaktning, så den togs ner o laddades ur. Jag vet inte riktigt varför. Kanske känner jag mig hotad själv. Koordinaterna var misstänkt nära 0,0,0.  Jag vill inte göra saken värre. Det har jag gjort förr. Och jag tyckte inte om det.
     Och har man en gång avbrutit sig, så är det svårt att sätta ihop sig igen. Men inte omöjligt. Ungefär som inne i ett samlag. Eller att skriva en dikt. Does it takes two to tangoo. But who is the other one. My old self or my new self. Neither one looks familiar. It could be my inbetween self.
    Und manchmal, kumpel, manchmal kastar orden en så stor skugga att inte ens jag själv kan se själva meningen. Inte förrän den landar på mig. Och då är det försent att göra något åt saken. Kanske är man då för evigt besudlad. Först kommer riktningen, sen, en bra stund efteråt, kommer jag själv och börjar peta omkring i de  utspridda bitarna av min trasiga själ. Kanske kan jag hitta något användbart. Manchmal.'
(Est-ce une longueur-longueur?)

Sällan är ett ord jag ofta använder.

Och sällan seglar ibland ensam bland näckros-ord.
(Och allt jag är saknar relevans, när jag kanske
bara är några rader i någon annans pågående dikt.)
Dör jag när slutklämmen kommer.
Eller är slutklämmen redan kommen o gången.
Jag tror att det är bäst att återgå till rad 1.
Och börja om. Om o om igen. 
För vad är livet annat än upprepningar. 
Det enda som är bekant är trevligt o tryggt.
I like to win, but if I don't, it's still allright.
I just gotta do it all over again.
Sayeth the Coy Buckman.

Plethora-hore.
Waddle waddle.

Sällan seglar ibland ensam. 
Ofta är en styv rorsman.
Som lutar pannan mot rodret.

Livet rinner mellan fingrarna..
Och skvalpar omkring på durken.
And the victim-cardie fits me just fine,
thank you very much... (tre punkter)

C'est une longueur, peut-être. (Partie 3 sur 4.)

 Ehh, du läser, jag skriver

alltså finns vi båda två

åtminstone i detta ögonblick..

Vi två kan inte vara alldeles ensamma i universum

Varför känns det då si do, mon coupain.

Men hej, mitt tankegods väger inte alls så tungt

som jag inbillar mig.

Kanske orkar jag ro det i land.

Om jag kan få bäringen på det

.

(Och nej, det är inte 360 grader, det har jag redan prövat, där finns ingenting. Och om jag inte har själva fan i båten, förstås. Ah, det skulle förklara varför det är så tungt att ro. Och varför båten ligger så lågt i vattnet. Jag borde kanske se mig om, kompis. Men hörnu; vems tankegods innehåller inte djävulen, i en eller annan form..)