Circumflex-häxerier

 

^
De fördömdas legion. Un chapeau tres mignon, celui-la...
  Dom. (Dem dära)
   Det kom ännu en dag till mig. Men den kom inte frivilligt, den blev dömd i domstol att komma till mig.  Men natten lämnade mig sen. Precis som jag ville. I samförstånd. Nästan som en hemlig älskare.
Åh, här är jag, sen, tillbaka igen. Kommer jag ihåg mig. Jag mötte mig i den hårfina frakturen mellan dag o natt. Alldeles nyss.
Där min dumstol ännu står. 
På armstödet hänger min dumstrut. 
Mon circumflex, ha ha. (I walked right into that one!) Men jag ska inte ta på mig den idag. Om jag inte måste. Alla som läser den här bloggen tillhör eliten, enligt en undersökning som ju gjorde sig själv. Myself excluded, for obvious reasons. Fast egentligen är allt ett påhitt av en desperat själ i sjönöd på ett vilt, vilt hav, långt bort från trygga land.
Anhedonia. Hello.

Från mig till dig...

Pourquoi pour moi. (Et comment.)

 Jag lever i förnekelse. Känner mig hemma här. Det är ju här jag bor. Jag ser mig om, där hänger ju min jacka, där står ju mina skor. Hur mycket mer bevis behövs. (Det var ingen fråga. De va retoriik!)

 Jag har varit på besök i bejakelse, men har aldrig trivts där. Där är alldeles för glatt o glättigt. Pour mois. För min självpåtagna roll i detta hullabaloo. Orka porka putifar. Epic fail.

Video: The Gedan Barai TV: En tricyklisk revelation. Flera oegentligheter. 

   Men du; jag tror att själ och hjärta är på väg bort. Men vart då. Till världens kant, strax utom synhåll från fotfolket nere i mörkret bland gräsrötterna. Jag följer klumpigt efter på min skraltiga gamla trehjuling.  Förbi en liten kulle kallad Galilee. Jag frågade om han där hatade mänskligheten för vad dom gjorde med honom. Han svarade stillsamt: "Tala inte om hat, tala om kärlek. Det finns så mycket att göra och det börjar bli sent. Jag har så lite tid. Jag är bara på genomresa."

    Jag tänkte: Är vi inte alla bara på genomresa, både egentligen och oegentligen. Hela tiden. I know I am. I en stulen chevrolet med en springsteen-kassett i.

Det här är inte guldet du söker efter.

Ett ironiskt-skt-skt utkast till ett inlägg in spe.. Hordes of swedish beauties... eller hur. Jag minns inte längre hur det var. Men det var inte roligt. Eller hur. Jag menar TV-program. Kringkasting och fjärrsyn, du vet. Frihet o fördom är ju ett udda o omaka par. Skilsmässan var oundviklig. Om man inte skilde sig från sig själv först. Vilket jag inte gjorde förrän 2009. Och kolla hur bra det gick, kumpel. Blev jag både Miss och Mrs Sweden på en o samma gång. Jag vet inte. Eller hur. Jag tänkte: Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig. Men det har jag ännu inte gjort.
Och ingen annan heller, tydligen. Än i alla fall. Men folk gräver efter mentalt guld lite överallt nu för tiden. Både på den ena o den andra sidan, åtminstone här i Sverige. Med föga framgång. Jag själv har väl slutat leta för länge sedan. Jag försöker nog gräva ner "guld" istället. Till exempel i den här bloggen. Men suck det är mycket skit som måste vaskas igenom. Det vet jag väl.  I det här inlägget finns det bara ett litet guldkorn. Kan du hitta det?  Hittelön utlovas.
   

Är det guds straff. En betraktelse i tiden.

  

 @: ett utkast mens ja minns. ehuru, minns jag väl. tveksamt.
  (Pas Joli:)
Det här är en oreglerad marknad, mina känslor o minnen.
Ett landskap med Översvämningar o Torka. Och gott Humör.
  Måndag morron blues.  Skatorna prasslar i balkongbuskarna.
Hundarna strövar på gatorna. De är utbytesdjur. Är de.
Finns det ännu en adekvat inhemsk vokabulär..
Eller bara vulgär net-lingo. Och simpla liknelser. Lättköpta rim.
  Men är det synd om invandrare nu för tiden. Eller är det invandrarna som är en manifestation av våra egna synder i samhället.
Och vi själva då, har vi mentalt utvandrat/abdikerat till en global elitstat med hemvist i ett tomt rike.
  Törs vi inte förfasa oss längre, eller är förfasning allt vi törs. Har vi avsagt oss allt eget ansvar för mänskligheten. Och när gjorde vi det. Denna oansvariga substitutiering.. Åh, det verkar inte vara nån brist på människor som är villiga att kasta första stenen på den vi kalla syndare.
  En sak är dock klar. Det är undertecknad. Som har klarat mig från döden flera gånger. Delvis har jag dock dött lite grann. I munnen. Det hörs. På min ökande tystlåtenhet.
Att mobbarna fått fria händer, är det guds verk. \\\*+*///
   Är drönarna vår tids abdikerade apokalypsryttare.
Do Others find pleasure in things I despise.
I like the christian life. 
And how!
   Aldrig ska man glömma den man en gång hållit av.
      Ty de äro icke många. Någon av dem stal mina byxor. Det blåser kallt i grenen, kompis.  k a l l t.

 

..
 ...

Staket Juli. Etoile point etoile.

 Jag kom till staketet framför område JULI. Jag klättrade lite mödosamt, men framgångsrikt över staketet. Tänkte; ska jag dö, så vill jag dö på andra sidan stängslet. Det är mer framtid där. typ 30 dagar.. Egentligen skulle jag nog kunna ta sats o hoppa för fulla muggar o komma över, men det är lite svårt när jag kryyyper fram. Från dag. Till dag. Men jag låter mig inte nedslås. Eller joo; det gör jag väl, men desto bättre mår man efter comebacken. Liksom så. Det här livet är väl inte direkt kostnadseffektivt, på det viset..  Hur många comebackar har jag kvar i livet. Att man har liv betyder inte att man har fler hopp över till nästa område. I sig. Man är fast i sin egen fålla, liksom. (Fålla-fälla, haha)
  Men vad världen behöver är nog inte mer effektivisering, tror jag. Vi behöver istället mer affektivisering. Eller kanske är det bara jag. Som vanligt. Jag projicerar, sorry. 
  Let me introduce myself; My name is Hoc. Ad Hoc. And baby, baby, baby, I'm out of time. Like a rollingstonessong. I en värld full av falska internetdrottningar är den kronlöse arvlös. Jag menar:  etoile point etoile, mon pote. I don't do digress. Det här (pekar) är nånting helt annat. Brist på anknytningar. En solitär symbol, det här. Det finns en punkt mellan stjärnorna. Lätt att missa, jag vet. Lätt att blanda ihop, har gjort.
*.*

Aus die Tastatur-Staffen, version 1C.

 Skriv nånting,  helst vad som helst. Hör jag en inre röst mumla. Men jag vet inte. Dä få inte bli för privat, trots att jag ÄR en privat person, nästan en persona faktiskt. Du skulle bara veta. Jag har (hade) en vag idé om (ett inlägg byggt på) Tastatur-staffen. Guten Tag, typ. Men det är svårt att hitta glädjeämnen att gödsla med. Desto lättare (att gödsla)  med sorge-ämnen. Det ger iiinvasiva väääxter som växer hejvilt. Som nu börjar förmörka delar av himlen. Så högt? Jajamänsan. Och pojkar, pojkar, pojkar, nu kommer ett hundår till, än så länge dolt bakom mörka, mörka moln. Quo vadis, gris? Dags att återvända till stian, eller? 
Bit i gräset, demokrati-pojkar, här kommer lie-mannen, hej-vilt svingande. Allt ska bort. Danger, Will Robinson, danger! The worry-warriors are uniting around the corner..
   I natt jag hörde... två hundar som skällde. Dom talade samma språk.
Men jag kan inte höra om hundar skäller mot eller med varandra.
Som i politiken, antar jag. Där skallet är språket. inget mycket mer än så. Ibland, kompis, ibland är det en ytterst hårfin skillnad mellan med och mot. Varför blir det så. Så mycket antingen/eller. Polarisering, även mellan gamla polare. Vad hände med både och. Et tu Brutus. 
Men jag var mycket äldre då. Jag är ju yngre än det nu. Typ.. Mer inverterad än nånsin. (Å de e en bra sak. Såna samlar jag på) 

Enom till straff, androm till varnagel. Anno 2025.

(Pretentiöst inlägg under konstruktion, kör långsamt förbi, stirra inte, filma inte med mobilen, folk jobbar här)

USA:s och Israels attack på Iran, enom till straff och/eller varnagel.
Trumps agressioner på andra länder, straff och/eller varnagel.
Rysslands agression mot grannländer, straff och eller varnagel,
Jag bara undrar. Det tar aldrig slut. Det som går runt, kommer runt.
 Miss-sommarn, nyss, igen.  Den kom o gick.  Jag duckade, haha.
Så den missade mig. Jag satt hemma o diktade ihop livslögner.
Dom kan va bra att ha när sluträkningen kommer.

Insert Bild nr 114. anticx.

Text/bild bleka döden.

Goeth arounds - cometh arounds.. (check origin)
Bild (forrest-madness, who dat dang fool) 
Bild (salivstimulerande tabletti)
 

And I was looking for a coquettish haberdasher...!
I need a new dunce-cap. the old one is... old and worned. 
I en midsummer-madness-dash for safety..
She went for jugular. And missed. But I went into limp-home-mode. Snap,snap,snapping at me heels.

Les barils vides, pas mois. 

Où alors ? Non alors. Peur. Point.

Putin the space monkey.

"There'll be no one to greet you, when you get home

No hammer or sickle, you'll be all on your own."

John Prine.

Half a boy and half a man (George Thorogood - 1999)

Hur står det till?  (ernst rolf)

Vilket skulle bevisas. Av allt det här. Som bara är poesi. Dvs en ensam hynda som skäller ut i den svatta internetnatta. De blogg-dog, if you will..
Svaga ekon. av gångna ångest-år. 
Inkomplett inlägg, lämnad åt sitt lilla öde. frågetecken.
Fråga, kolon, hur kommer det sig att jag hamnade här där jag hamnade, och kommer jag att röra mig från den här punkten, är den sista vilan redan inledd, peu a peu.. Where did I come from, where did I go, Cotton-eyed Joe, can you tell me what's what...