Wach und adekvat

 Viel.

  Jag hade visst svårt att komma över månadsgränsen, men här är jag nu, för bättre eller för sämre.
Tillägg nr 2: Typ så kan det gå, om inte haspen är på. Min hasp var inte på. Min perception var så att säga ofiltrerad. Jag såg allt o ingenting. Händer inte det alltför ofta. Nä, det gör det inte. Det är så att guld kan finnas överallt. Som i den här bloggen, kanske en opartisk bedömare skulle ha tyckt. Men även om så vore: Jag köpte en ny termometer. Av samma fabrikat, vilket antyder mental lättja. Vilket jag bestämt förnekar. Det var ett mentalt trick av mig. Ett av många. Jag är ju lite av mentalist. Lite mer än du tror, fucktist o denna gång fungerade det. Dagen efter, nej; veckan efter, så fann jag den gaaamla termometern. Gömmande sig i allmän åsyn, precis som jag själv. Jag blev inte arg alls. Nu har jag ju två termometrar.  Jag kunde ju inte låta bli att jämföra mät-värdena. 4 mätningar vid 4 olika tidpunkter.... Alla visade exakt samma värde. Det blev jag oförklarligt besviken över, kompis. Är det för bra för att vara sant. Är jag en konstgjord kopia av en intelligens, ett resultat av en bristfällig programmering, som inte tar hänsyn till precis allting, utan väljer ut, akter ifrån,  det som passar min ursprungliga uppfattning. Reponse: Je doute, mon pote, je doute....
Ju längre tiden går desto mer älskar jag min pappa. Samt föraktar mig själv för att jag inte visade det tillräckligt mycket medan han ännu levde. Men jag hade inte den egenskapen i min torftiga mentalist-repertoar då. Inte nu heller tyvärr. Jag är alltför subtil. Det mesta hamnar i min potta. Väl gömt i den bajs jag producerar. Vilket skulle bevisas, som man så skämtsamt brukar säga. Aj, aj, jippie. Jag lever över mina själsliga tillgångar, tror jag, fasande för den dag dessa skulder kunna komma krävas in. Har jag saldo för detta. Ja; i min potta. Är det den du tittar i just nu, mon pote. Sluta nu, för guds skull.
  

Nånting sjunker här (ballong 1G)

kanske min kroppsvikt, kanske bara mitt kroppsshumör. Kan det vara min kroppstemperatur. Det vet jag inte, jag har förlagt min termometer. Lustigt det, hur saker kan försvinna på ett så begränsat utrymme som min lilla lägenhet, eller för den delen; min lilla hjärna. För ett par månader sen besökte jag den lokala polisstationen för att hämta ut mitt nya ID-kort. Polisbetjänten sa åt mig att ta av kepsen. Det kan jag inte, sa jag, då ramlar hjärnan ut. När jag med något upprörda steg gick ut, frågade jag mig vem av oss som skulle få bära hundhuvudet denna gång. Jag fick inget svar, men det ledde liksom till att jag funderade över var det här med att "bära hundhuvudet" egentligen kommer från. Ingenstans bra, gissade jag. Kanske från Tanakh, som så mycket annat konstigt. Det ledde till att detta, som det mesta, är rent hitte-på, o ingenting mer. Ord från gud? skulle inte tro det. Den här bloggen är dock full av ord av rent guld. Som jag stulit. Eller hyrt.

Varje inlägg är som ett agn på en dinglande fiskekrok i ett ytterst grumligt vatten. Jag har bara fått ett handfull hugg dock. På hela den här tiden. Det säger nånting. Oklart vad. Är jag vaken och adekvat. Antwort: Zweifelhaft, kumpel, zweifelhaft.

Addendum: Nånting har dock hänt. Oklart vad. En skiftning. En övergång. Jag känner det i hela mig.

 

 Hundratals pensionärer firar in pensionen.

Captain's logg, supplemental. (777)

 . (förhandsgranskning pågår.)  nichts noch bekannt.
Yin o yang. Fulkultur. Nederlag. Äro vi alla lika goda kålsupare. 
Dom dåliga, Putin, Trump, Kim Jong Un, Netanyahu, etc, skämmer ut mänskligheten. Kanske behövs ondskan för att få balans i världen, det vore en otäck sanning.
Jag vet inte vart det här inlägget är på väg. Om det är på väg. Knappast till ett happy end. Jag hade ett happy end petite förra veckan. Kvoten fylld. Jag sliter med frågor. (Eller är det frågorna som sliter i mig). (Har jag spruckit)
Till exempel frågan om kålsupare:
Mein Glücksgefühl nimmt ab. Bin ich ein genau so guter kohltrinker wie alle anderen?
Antwort: Zweifelhaft, kumpel. Och jag pratar ingen tyska, bara svenska med tårar. Som detta här. 
Min tema-sång idag  "What to do" Rolling stones  1966..
Insert video..

Är jag en supplementalist nu... Svar: tveksamt, kompis, tveksamt.
Insert: dealdo.

Kapten Kirk, come back. Or send us David Marcus.

Upptäckte just att det här inlägget är nummer 777...
(Vilket liknar de olycksbådande skuggorna av tre lutande staplar.
Tre höghus på väg falla.)

Känns nästan lite synd att det blev så himla trist. Men ännu mer synd är det väl att spräcka en sån vacker samling siffror. Ku-ku-kunde en tycka.
Är det så här tafflit min blogg ska sluta. 

Unwissenschaft (version 2C)

AI svarar:

"Wissenschaft" ist das deutsche Wort für Wissenschaft. Es bezieht sich
 auf ein System der Erkenntnisgewinnung, das durch methodische
Forschung und  systematische Beobachtung neue Erkenntnisse über die
 Welt gewinnt und bereits vorhandenes Wissen erweitert und überprüft. 

Det tyckte jag var lustigt skrivet av AI-google. Att wissenschaft är det tyska
ordet för...(håll i hatten!:) wissenschaft!

Ja, och ordet "unwissenschaft" finns inte. Nu när jag skrivit ordet som den
första människan någonsin, betyder det att nästa person som söker efter
ordet kommer att hänvisas till den här bloggen.. Tillåt mig tvivla, kumpel.
Det var bättre förr, när google inte direkt försökte tillrättavisa mig för min
"felaktiga" stavning. Jag tycker om att det finns fel o brister. Typ: det är bara
den som vågar gå vilse som kan hitta nya vägar. Eh, kanske inte så vilse
som jag, det unnar jag ingen, men om vi aldrig blundar hittar vi ingenting.
Inte ens ett par försvunna byxor. (Di lederhosen)

Jaja, allt detta är historia. Vi med. Själva sitter vi så här, med wissenlosen
augen, stirrande på ett ingenting som döljer mera ingenting som döljer ännu
mera ingenting.
This is not the droids you are looking for, is it?    -->
Punkt punkt punkt pappa punkt punkt punkt.

Circumflex-häxerier

 

^
De fördömdas legion. Un chapeau tres mignon, celui-la...
  Dom. (Dem dära)
   Det kom ännu en dag till mig. Men den kom inte frivilligt, den blev dömd i domstol att komma till mig.  Men natten lämnade mig sen. Precis som jag ville. I samförstånd. Nästan som en hemlig älskare.
Åh, här är jag, sen, tillbaka igen. Kommer jag ihåg mig. Jag mötte mig i den hårfina frakturen mellan dag o natt. Alldeles nyss.
Där min dumstol ännu står. 
På armstödet hänger min dumstrut. 
Mon circumflex, ha ha. (I walked right into that one! Head first!) Men jag ska inte ta på mig den idag. Om jag inte måste. Alla som läser den här bloggen tillhör eliten, enligt en undersökning som ju gjorde sig själv. Myself excluded, for obvious reasons. Fast egentligen är allt ett påhitt av en desperat själ i sjönöd på ett vilt, vilt hav, långt bort från trygga land.
Anhedonia. Hello.

Från mig till dig...

Pourquoi pour moi. (Et comment.)

 Jag lever i förnekelse. Känner mig hemma här. Det är ju här jag bor. Jag ser mig om, där hänger ju min jacka, där står ju mina skor. Hur mycket mer bevis behövs. (Det var ingen fråga. De va punkt punkt punkt)

 Jag har varit på besök i bejakelse, men har aldrig trivts där. Där är alldeles för glatt o glättigt. Pour mois. För min självpåtagna roll i detta hullabaloo. Orka porka putifar. Epic fail.

Video: The Gedan Barai TV: En tricyklisk revelation. Flera oegentligheter. 

   Men du; jag tror att själ och hjärta är på väg bort. Men vart då, då. Till världens kant, strax utom synhåll från fotfolket nere i mörkret bland gräsrötterna. Jag följer klumpigt efter på min skraltiga gamla trehjuling.  Förbi en lille kulle kallad Gallilee. Jag frågar (med darrande röst) om han där hatar mänskligheten för vad dom gjorde med honom. Han svarar ansträngt o stillsamt: "Tala inte om hat, tala om kärlek. Det finns så mycket att göra och det börjar bli sent. Jag har så lite tid. Jag är bara på genomresa."

    Jag tänker: Är vi inte alla bara på genomresa, både egentligen och oegentligen. Hela tiden. I know I am. I en stulen chevrolet med en springsteen-kassett i. Hjärtat i handskfacket. Hatet på hatthyllan. Så där nånting. dårå.

Det här är inte guldet du söker efter.

Ett ironiskt-skt-skt utkast till ett inlägg in spe.. Hordes of swedish beauties... eller hur. Jag minns inte längre hur det var. Men det var inte roligt. Eller hur. Jag menar TV-program. Kringkasting och fjärrsyn, du vet. Frihet o fördom är ju ett udda o omaka par. Skilsmässan var oundviklig. Om man inte skilde sig från sig själv först. Vilket jag inte gjorde förrän 2009. Och kolla hur bra det gick, kumpel. Blev jag både Miss och Mrs Sweden på en o samma gång. Jag vet inte. Eller hur. Jag tänkte: Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig. Men det har jag ännu inte gjort. (För den oinsatte: detta va en Robert Karl Oskar Broberg referens, typ nostalghia for di old folks)
Och ingen annan heller, tydligen. Än i alla fall. Men folk gräver efter mentalt guld lite överallt nu för tiden. Både på den ena o den andra sidan, åtminstone här i Sverige. Med föga framgång. Jag själv har väl slutat leta för länge sedan. Jag försöker nog gräva ner "guld" istället. Till exempel i den här bloggen. Men suck det är mycket skit som måste vaskas igenom. Det vet jag väl.  I det här inlägget finns det bara ett litet guldkorn. Kan du hitta det?  Hittelön utlovas.

Addendum: Vet du att det svenska språket har samma ord för "married" och "poison".  Ain't that food for thought? Det stämde i alla fall för mitt galna äktenskap.