Du kannst nicht mehr spass haben.

Ku
Lo
Pa
Vilket rätte-snöre.. (selbst gestaltet..)

Kaffi mit käse; ja ja; das ist gut genug.

  Var det  längesen jag publicerade nåt. Men inte länge sen jag skrev nåt. Jag vet inte, det är alldeles för mycket metaforer i luften. Som surrande o irriterande drönare, potentiellt dödliga. Men liken är ändå fler än dagens liknelser. Jag känner liksom "come back to us, Barbara Lewis Hare Krishna Beuregard." Jag bekämpar håglöst mina svagheter med gymnastik, styrketräning, karate o teater. Det är många långa arbetspass, men goda kamrater. Vintern är hård, men isen bär, försöker jag symboliskt inbilla mig. Inget ont som inte för nåt gott med sig, som jag så skämtsamt försöker illustrera. Det är en svår balansgång mellan fåniga o banala sarkasmer o subtila ironier. Vilket skulle bevisas, kumpel.
  Är det verkligen jag som sine bracis ambulare här. Jag menar: Ambulare necesse est, bracas gerere non necesse est.  Slog det mig idag. Este vere ego, typ. Jag låter den frågan hänga i luften så länge. Så länge den hänger i luften har jag hopp om svar. Jag försöker att inte lyssna efter dunsen när den faller ner på marken. (Det går väl... så där)
  (Nya friska tag: -Det var en läsare/tittare (kein kumpel von mir) som skrev till mig o frågade om jag var medveten om att det finns en bild av en vagina i en av mina filmer. Ja ba: VA!? Vilken film kan det vara. Kan det vara en bild av min egen vag. (typ: ångest) . Men det var nog ett skämt. Frågan är: på vems bekostnad. Frågan är om det var mitt eget skämt. Jag får väl tröska igenom materialet. (Nån gång).. Eh! Nu slår det mig att det skulle kunna vara en läsar-reaktion på att jag skrev "sine bracis ambulare". O varför "råkade" jag skriva just det. Just dom orden. Det får jag nog aldrig veta. O vill kanske inte veta. Bättre göra än veta, baby.)
Stjärna punkt stjärna.  
So; you're telling me there IS a chance? Baby.

(-In this time and space continuum, hum-hum)