Är det redan jul igen, kumpel. oui. avec larmes.

 insert text 74 (mekaniken, den som kom. Och gick.)

film (främlingfienden som väntar på tåget)
Utsikt från vintergatans utkant
Schau mich bitte nicht so an, kumpel mein.
Dis is me, on di tiivii, on di diklofenak.
If heartaches were commercials we'd all be on tv.
Det började som en skakning på nedre däck.
Och jag förnekar inte att jag inte var en ängel. Då.
If tooth-aches were commercials, then all of us, plus the kitchen zink, would be full of crap.
insert Lumpy gravy intro.
Vinn lite, förlora lite. Men förråd mig icke. Ty jag är en blindgångare.
Avec les mieux.

Heelgrabbing test.

Visit-statistiken (börjar se puts-lustig ut)

 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Obegripligt.
Är pärleporten öppen redan..
O vari ligga det putslustiga i denna statistik..
Den ligga icke i betraktarens öga, om någon nu skulle tro det.
Det putslustiga ligga enbart i mitt eget enda öga. 
Jag menar; allt det här, o lite till, är glimtar av den meningslöshet som präglar själva människans överdrivna o kort-kort-synta autodidaktiska narrativ. På flera sätt än ett. Vi är hemska flockdjur, var o en av oss, samtidigt som vi fåfängt hyllar den lilla individualism som finns. Motsättning, det, på samma sätt som oxymoron förhåller sig till oxikodon. Fångar i fåfängelset liksom. Vi tror att det som glimmar i mellanrummen är ljuset som sipprar in. Det kanske istället är vårt internaliserade ljus som sipprar ut i tomhetens rymd. Ohjälpligt. Rakt ut i den mörka materians helvete.

Jag drack kaffe o tandköttet reagerade som om det inte fanns några moralens väktare. När jag som bäst behöver avsvällande medel finns dessa inte längre att köpa. Vad ger ni mig för det, en eller två applåder frågetecken punkt punkt punkt

Drottning Frida!

Drottning Frida December 2025.

 

Det pur-svenska sättet.

..  O det hände sig på den här tiden, att min internet-anslutning slutade fungera. För en månad sen. Kanske var det en nyttig påminnelse om något som ej är uppenbart. Ej ens för mig. Nog för att det alltid är nyttigt att reflektera över vad en lägger en massa tid på, och varför, men i alla fall, det kom lite plötsligt, typ cold turkey. Dock; efter ett dygn var jag ansluten till skiten igen. (ett nytt modem gjorde susen). Men jag drabbades av en slags hopplöshet. O ifrågasatte alla mina göranden o låtanden. Min gamla fiende o vän, Apatia, kom på besök o ville sen inte gå, den apan,  när jag tyckte att vi hade pratat klart. (För den här gången.) Ja, inte så mycket "pratat", som upprepat gamla fraser om o om igen, som i en tråkig tennismatch. Jag försökte tänka något nytt o friskt, men du vet, copain; Detta sållas oftast bort i filtret såsom varande opassande o galet. Jag kan inte tänka utanför den Schrödingerska lådan, kan jag. Kanske är det min lilla trygghet att jag både är levande o död samtidigt, så länge ingen tittar efter. Vilket ingen gör. O inte har gjort på en herrans massa år. Men som ofta: Själv är bäste dräng. Om den drängen vore mer lojal o arbetsam, skulle det vara bra. Jag har inte hjärta att ge drängen sparken heller. Drängen o jag är en dynamisk duo, som tillsammans har uträttat smärre underverk. Beviset ligger i denna hära puddingen, som kallas blogg. I våningen ovanför kanske Gud bor. Men han är hörselskadad o hör ej bön numera. I våningen under bor Långa Farbrorn. Vad hans problem är, vill jag inte säga. För jag hörde att han sagt positiva saker om mig. Bakom min rygg. På det pur-svenska sättet. I guds grannskap.
Men du vet;  It's all just stuff and fluff. And huff and puff. And some evil and pee-will amidst all our christmas woes. Hur hamnade vi här, på detta sluttande plan rakt ner i fascist-mörkret. Medlöparnas tyranni. 
Men det medlöparna inte vet ännu, är att dom redan nu äro utsedda till syndabockarna i det här dramat. Av dom riktiga skurkarna, i lönndom.
Dom som redan har börjat två sina händer från ansvaret.