Det pur-svenska sättet.

..  O det hände sig på den här tiden, att min internet-anslutning slutade fungera. För en månad sen. Kanske var det en nyttig påminnelse om något som ej är uppenbart. Ej ens för mig. Nog för att det alltid är nyttigt att reflektera över vad en lägger en massa tid på, och varför, men i alla fall, det kom lite plötsligt, typ cold turkey. Dock; efter ett dygn var jag ansluten till skiten igen. (ett nytt modem gjorde susen). Men jag drabbades av en slags hopplöshet. O ifrågasatte alla mina göranden o låtanden. Min gamla fiende o vän, Apatia, kom på besök o ville sen inte gå, den apan,  när jag tyckte att vi hade pratat klart. (För den här gången.) Ja, inte så mycket "pratat", som upprepat gamla fraser om o om igen, som i en tråkig tennismatch. Jag försökte tänka något nytt o friskt, men du vet, copain; Detta sållas oftast bort i filtret såsom varande opassande o galet. Jag kan inte tänka utanför den Schrödingerska lådan, kan jag. Kanske är det min lilla trygghet att jag både är levande o död samtidigt, så länge ingen tittar efter. Vilket ingen gör. O inte har gjort på en herrans massa år. Men som ofta: Själv är bäste dräng. Om den drängen vore mer lojal o arbetsam, skulle det vara bra. Jag har inte hjärta att ge drängen sparken heller. Drängen o jag är en dynamisk duo, som tillsammans har uträttat smärre underverk. Beviset ligger i denna hära puddingen, som kallas blogg. I våningen ovanför kanske Gud bor. Men han är hörselskadad o hör ej bön numera. I våningen under bor Långa Farbrorn. Vad hans problem är, vill jag inte säga. För jag hörde att han sagt positiva saker om mig. Bakom min rygg. På det pur-svenska sättet. I guds grannskap.