kanske min kroppsvikt, kanske bara mitt kroppsshumör. Kan det vara min kroppstemperatur. Det vet jag inte, jag har förlagt min termometer. Lustigt det, hur saker kan försvinna på ett så begränsat utrymme som min lilla lägenhet, eller för den delen; min lilla hjärna. För ett par månader sen besökte jag den lokala polisstationen för att hämta ut mitt nya ID-kort. Polisbetjänten sa åt mig att ta av kepsen. Det kan jag inte, sa jag, då ramlar hjärnan ut. När jag med något upprörda steg gick ut, frågade jag mig vem av oss som skulle få bära hundhuvudet denna gång. Jag fick inget svar, men det ledde liksom till att jag funderade över var det här med att "bära hundhuvudet" egentligen kommer från. Ingenstans bra, gissade jag. Kanske från Tanakh, som så mycket annat konstigt. Det ledde till att detta, som det mesta, är rent hitte-på, o ingenting mer. Ord från gud? skulle inte tro det. Den här bloggen är dock full av ord av rent guld. Som jag stulit. Eller hyrt.
Varje inlägg är som ett agn på en dinglande fiskekrok i ett ytterst grumligt vatten. Jag har bara fått ett handfull hugg dock. På hela den här tiden. Det säger nånting. Oklart vad. Är jag vaken och adekvat. Antwort: Zweifelhaft, kumpel, zweifelhaft.
Addendum: Nånting har dock hänt. Oklart vad. En skiftning. En övergång. Jag känner det i hela mig.
Wach und adekvat mensch? Nicht so viel.
