...just american without tears. Denna soliga dag i början på mars månad. Det var väl lite vår i luften idag, men inte i hjärtat, som man så skämtsamt brukar--- säga.. Men den här tiden är inte precis hä-hä och hepp-hepp, som Olof Palme sa. Utom i vita huset. Och i nightmare a lago. (the fart house).
Vill man vara glad, nog går det, sjunger Euskefeurat. Men vissa dagar är det jävligt svårt. Vi snurrar o snurrar med våra mentala vaskpannor, men hittar inga guldkorn. Bara grus och kattguld. vi snurrar och snurrar, men vi blir bara yra och förvirrade. Jag skriver "vi" men det känns som "bara jag". I hela världen. Kanske är jag hela världen. Hela universum i mitt huvud. Men jag hoppas: "inte", men faktum är att eftersom jag kan fö-fö-föreställa mig konceptet universum, och med lite besvär även multiversum, så har jag allt detta (Och lite till), rent elektrokemiskt inne i hjärnan. Kompakt, kompis, kompakt.
Min oförmögenhet är väl till slut bara wild cat money. Eller monkey money. Eller 30 silvermynt. The Unspendable kind.
Men, men..(their butts) Typ: Wherever you go; there, your arse.