torsdag 6 mars 2025

Ça, ce n'est pas joli, ça.

 (Je ne parle pas français, seulement suédois sans larmes.)

               Finn fem fel?

Men jag fixar det nog. Snart kommer världens sista happy hour, då ska jag vara på rull igen. Aber, liebe freunde, aber; warum ist mir alles so schweeeer. Mutta nyt minä istunissa!
Det är bara genom dimmor som jag går. Det är alltid dagen efter och alltid lika långt till vår. Inga golv är riktigt plana där jag står. Och ingen verkar riktigt bry sig om hur man i själva verket mår. But why do depressed people get so long faces. If wishes were horsefaces, my chin would be scraping the floor. Less or more. 
Jag frågade min husläkare varför jag lider av yrsel o illamående nu för tiden. Hon sa "det är åldern". Hon sa inte: "du måste sluta dricka."
Då hade jag kunnat replikera: "Nä du, jag måste börja dricka."
Typ: If not now, when oh when?
   Men jag tänkte nog i stillhet att jaaa, det kommer nog en tid,
 när man får ligga kvar i bingen, utan stress och strid.
Inte nu, men sen. Det måste alltid bli värre innan det kan bli bättre. Där har du en devis att leva efter, kumpel-kompis.
  But, no matter how bright you glitter, baby, you will never be gold...

måndag 3 mars 2025

I don't speak any english,

 ...just american without tears. Denna soliga dag i början på mars månad. Det var väl lite vår i luften idag, men inte i hjärtat, som man så skämtsamt brukar--- säga.. Men den här tiden är inte precis hä-hä och hepp-hepp, som Olof Palme sa. Utom i vita huset. Och i nightmare a lago. (the fart house).
  Vill man vara glad, nog går det, sjunger Euskefeurat. Men vissa dagar är det jävligt svårt. Vi snurrar o snurrar med våra mentala vaskpannor, men hittar inga guldkorn. Bara grus och kattguld.  vi snurrar och snurrar, men vi blir bara yra och förvirrade. Jag skriver "vi" men det känns som "bara jag". I hela världen. Kanske är jag hela världen. Hela universum i mitt huvud. Men jag hoppas: "inte", men faktum är att eftersom jag kan fö-fö-föreställa mig konceptet universum, och med lite besvär även multiversum, så har jag allt detta (Och lite till), rent elektrokemiskt inne i hjärnan. Kompakt, kompis, kompakt.
  Min oförmögenhet är väl till slut bara wild cat money. Eller monkey money. Eller 30 silvermynt. The Unspendable kind.
Men, men..(their butts)  Typ: Wherever you go; there, your arse.