.... Mutta nyt nousemme ylös .
torsdag 31 december 2020
söndag 27 december 2020
fredag 25 december 2020
Mud elephant
wading through the sea
leaving no tracks.
Ett plötsligt infall av vinterkänsla, mitt i nyllet.
Allt är mycket ensamt här. Ingenting hos mig. Ingenting inte hos mig. Jag har en funktionsvariation. Allt här är som om det vore sant. I byxor.
torsdag 17 december 2020
Det är ingen snö som faller
Det är inte snön som faller
Anders F Rönnblom - 1984
Vi tar en
sväng nerför gatan en dag...
Mitt
stackars alter ego och jag...
Vi slår
oss fram bland generationer...
Som slåss
med varann om sensationer...
Det är en
hetsjakt utan like...
Efter
tusen smaragder och ett kungarike...
Ett
gratiserbjudande faller från ovan...
Jag gapar
och sväljer och tackar för gåvan...
Vi öppnar
dörren till en pissoar ...
Och där
står självaste tomtefar...
Med en
lång näsa och en stråle som glittrar...
Han drar
av sig skägget...
Det ser
ut som han fnittrar...
Han
säger:
"God
Jul! God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!"
Det är
inte snön som faller...
Det är
nån annan tröst...
Picassos
akrobater dansar över mitt bröst...
Det är
inte snön som faller...
När jag
behöver tröst...
När
förklädda demokrater sätter kängan i mitt bröst...
Vi
checkar in vid Frestelsens Tempel...
Någon
jagar mig med en stämpel...
Mitt
alter ego börjar undra...
Varför
jag håller andan och räknar till hundra...
Jag klarar
provet och blir klassificerad...
Som en
idiot men fullt kvalificerad...
Att lyda
order och gå i sele...
Någon
sticker till mig en plastukelele och säger...
"Spela
pojk, spela, spela!"...
Min
hjärna är varm och fingrarna stela...
Plötsligt
står jag med rumpan bar...
Någon
sätter eld på gamle tomtefar...
Han
skriker:
"God
Jul! God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!"
Det är
inte snön som faller...
Det är
nån annan tröst...
Picassos
akrobater dansar över mitt bröst...
Det är
inte snön som faller...
När jag
behöver tröst...
När
förklädda demokrater sätter kängan i mitt bröst...
Vi kliver
in i en programkontroll...
Där man
manipulerar med rock'n'roll...
Och
sätter upp listor på det som gäller...
Torskar
och hjältar och andra rebeller...
Någon
presenterar den nya modernismen...
Fast
tomtefar skyller på kapitalismen...
Mitt
alter ego tar livet av sig...
Själv vet
jag inte vad det ska bli av mig...
Det finns
ingen plats för fina nyanser...
Kärleken
har redan bränt sina chanser...
Jag jagas
av beväpnade och arga pingviner...
Med vassa
tungor och brackminer...
Midnatt
råder, tyst det är i husen...
Legitima
fascister tänder juleljusen...
På gator
och torg ligger vraken och kryper...
Makabra
och välgödda stereotyper...
Jag är
ensam kvar och dansar kring granen...
Men var
är glädjen?... Var är barnen?...
Något
faller i mitt gråa hår...
Tomtefar
är skadad och läggs på en bår...
Han
säger: "God Jul! God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!
God Jul!"
Det är
inte snön som faller...
Det är
nån annan tröst...
Picassos
akrobater dansar över mitt bröst...
Det är
inte snön som faller...
När jag
behöver tröst...
När
förklädda demokrater sätter kängan i mitt bröst...
tisdag 15 december 2020
Mirakeldagen, Tu lu, lilla sötsnut
Luciadagen. Rindermiraklets elfte årsdag. Hur längesen är inte det nu? Var tog den vägen, that bright gleam on me helmet? All did not pass away.
Their children's lips shall echo them, and say --"Here, where the sword united nations drew, Our countrymen were warring on that day!" And this is much, and all which will not pass away. (Byron.)
November
1942: Churchill speaks:. I
have never promised anything but blood, tears, toil, and sweat. Now, however, the
bright gleam has caught the helmets of our soldiers, and warmed and cheered all
our hearts.
..Och det lider allt emot jul nu.
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.
På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.
Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.
Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!
Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss.
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.
Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg'na och vyss'na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!
Och i en säck vill jag stopp'na
och ta'na med hem till julmat,
och se'n så äter jag opp'na,
fint lagad på guldfat.
Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.
Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp'na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.
Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum.
torsdag 10 december 2020
... and this is much,
all which will not pass away.
(Byron)
I asked my father, I said:
"Father, change my name
The one I'm using now it's covered up
With fear and filth and cowardice and shame."
(Cohen)
Note To Changed-Name-Self:
Jag vet inte, men det kan ha varit så att jag sov nästan 4 timmar i sträck. I natt. Utan uppvak. Normalt sett borde det vara en bra grej. Men jag vet alltså inte. Det kan vara ett tecken på fatique, djupare depression, hypotyreos steg 3 (Dvala, ingen återhämtning, bara försmak av ---- d ö d e n.)
(I asked my
father.)
The bright gleam.
The idle merchant said:
Don't ask what EU can do for you,
ask what you can do for EU.
Vaccineringen sägs börja i januari. Men jag vet inte; är detta vaccinet slutet på pandemin, den värsta på 100 år? Nej, det är inte slutet. Inte ens början på slutet. Men det är, möjligen, slutet på början. Olyckligtvis för min del, är jag inte medlem i Riskgrupps-förbundet. Jag är bara ständig sekreterare i De Olyckligtvisas Förbund. Ingen stråle av ljus har ännu nått min hjälm. Inget vaccin för mig förrän kvartal 4, 2021.
Poissa
silmistä, poissa mielestä. Som vanligt.
fredag 4 december 2020
Liv och död 2.0
FÖRST schampo.
Och sist: Kjell Höglund!
Jag är ensam i världen - en kosmisk solitär.
Un soldado ansiedado.
Un seur des nuit.
Ett ödets ironi.
En följsam flegmati.
Sneseglare och skeppsbrottslingar hänger omkring och hoppas på tur. Och jag måste... skärpa mig. Den här bloggsoppan är uppenbarligen kokad på en spik, var det nån som sa. Det var bara delvis rätt. Den är kokad på en massa spikar. Alla spikar jag hade hemma faktiskt. (Järnspikar, vilken ironi.) Utom dom som sitter i min ki-ki-kista. Den kista som är det sista som håller ihop mig. Och den sista kyssen torkade in på min vaginakind redan 1995. Före millenieskiftet. Sen kom år tjugohundra, och det nya milleniet kom håårt, som nazityskland. Och sen kom en riktig tjottablängare till depression.
Dans le privé, je
suis pas drôle. Pas du tout, mon pou-pou.
A.I.Y.D.N.K.
onsdag 2 december 2020
Salut obscurité, mon vieil ami.
Näää, texten föll bort. Utan att jag märkte nåt. Men det var väl menat så. Det får bli så. En saknad text är också en slags text. Som man lätt kan inbilla sig, kompiss.