söndag 26 juni 2016

Pluskvampmodernistiskt möte med döden



Lördagen, midsommardagen, söndagen, dom kom, dom och dom gick, dom. Spåren dom lämnade var hål och tomrum och lite magbesvär efter fredagströstfrosseriet. Varje dag kan vara den sista i en lång rad av flykter och undvikning. Någon gång måste flyktvägarna ta slut, även för den mest påhittiga APD:are.
Thungur dagur, hey.
Men hej; idag kom jag i alla fall ut. Det var väldans lite personer ute vid 8 –tiden på morron. Mindre än det brukar vara på en vanlig söndag. Måhända.
Det var mulet och fuktigt, kanske 85 %, så det gick thungur, men det gick. Och gick. Försökte trötta ut mig i backarna, men det gick;  sisådär.
Som för att ytterligare understryka dysterheten i dagen, så fann jag tre döda djur på vandringen. Jag tog bild på två av dem.  Det sista döda djuret gick jag bara förbi, sorry, kvoten fylld.



Om jag hade kunnat fråga näbbmusen och skatan (och det tredje djuret) vad dom var rädda för så hade dom knappast svarat ”allting, människa, allting.” Det hade nog varit betydligt konkretare saker. Mer pluskvamperfekta saker.
  Jag var rädd för att det skulle börja regna, men det gjorde det inte. Kände kanske nånting på kinden men det var väl något annat. Eller också hände det någon annan person. Nån som inte är så himla postmodernistisk.
**
  Så britterna, dvs en aning mer än 50 % av dom cirka 30 miljoner som röstade, röstade för att Storbritannien ska lämna EU. Det är nog mest en missnöjes-demonstration, riktat mot dagens politiker. Mot att dagens politiker lämnat över så mycket makt till tjänstemän i Bryssel. I-i-i en slags aningslösa naiva nyliberala dumskallars sammansvärjning.
But don’t ask for whom the bell tolls. Maybe that sound is just the ringing in your own ears. Your hammer and anvil, as it were. Dung....
***
   Nu har jag faktiskt skrivit inlägg nr 94 (och lite till).
Jag har producerat en produkt. Unik i sitt slag, haha.
Hursomhelst mår jag bättre än jag gjorde innan jag öppnade den här filen.
 Sitter jag och duschar?





Dolda tags..
Jag vill inte dö, men jag orkar inte leva längre. Om du kan läsa det här sitter du för nära. Skicka mig gärna en näst sista hälsning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar