Nouveaux morceaux envoutants (le plus!)

2018 04 12
 

   Eh; veckan började illavarslande.  Jag kom knappt upp ur sängen. Motion utesluten. Början till slutet? Nej, jag kom igång igen redan på tisdan. Som inte heller började bra. Det ena gångjärnet på min gamla laptop gick av på morron. Datorn har varit väldigt trög att öppna den senaste tiden och jag hade ju tä-tä-tänkt att öppna och se om det gick att smörja nånstans.

   Nu lyckades jag i alla fall bända upp skärmen i ett läge där den gick att använda, men inte att fälla ihop och jag blev trött och less och tänkte att nu jäklar är det slut med burken i alla fall. Nu är jag ”tvungen” att skaffa en nyare och snabbare och lättare och bättre dator. Tänkte jag. Men så började jag i alla fall att lite uppgivet och håglöst undersöka datorn (En Acer Extensa 5230E från 2009) och kom faktiskt fram till att det nog skulle gå att fixa till den så att jag ska kunna fira 10 års jubileum med den nästa år, dårå. En orsak så god som någon att träla vidare ett tag till..
   För att göra en långtråkig historia korttråkig, så lyckades jag pillra loss den avbrutna delen från datorn och, så att säga, dilatera upp hon-delen så att den inte kärvade och sen sätta tillbaks den och fixera den på plats med en bit håljärn. Och vips fungerar den bättre än nånsin.

   Rullen av håljärn som jag köpte för några år sen har visat vara väldigt behändig. Jag har använt rullen både till bilen (avgassystem och bensintank) och i hemmet. Lätt att klippa och bocka till och rostar inte. Jag ger den…. 5 poäng.

:

::         

 

   Så här i efterhand begriper jag inte att jag orkade ta itu med probleeemet. Men; vapaus mailmalle, poika, som finnarna brukar säga.
Lucy Liu brukar väl säga hubba,hubba,hubba, haha.

..

  Och framgång föder stavgång. Redan nästa dag hade jag kommit igång med den trista och tröstlösa och trevliga träningen. Och jag har något att se framemot och det är inte bara frågan om selbst-schaden-freude den här gången. Nouvelle montagne menacée par la prison ...
   Jag återupptog viss styrketräning i januari och i förra veckan upptäckte jag att jag faktiskt klarade att dra upp hela den här tjocka kroppen med en pull-up. Och det har jag nog inte klarat på sisådär en 20 år eller mer. Igår klarade jag också 25 armhävningar och det är väl en 20 år sen sist där också.

  Jag har vidare också återgått till 5-2 dieten. Att desperat köra 4-3 funkade bara i så måtto att jag hejdade viktuppgången. Men konceptet att fasta varannan dag, nästan, blev till slut ohållbart. Det blev en jävla jo-jo-ätning och kroppen gillade det inte. Det visar sig att det är lättare för mig, och skonsammare för kropp och själ, att jag fastar två dar i sträck, onsdag och torsdag och sen är det klart.    Det är alltid första fastedagen som är jobbigast, konstigt nog. Den andra dagen går alltid lättare, för då producerar kroppen gärna lite pigghets- och skärpnings-hormoner, antagligen för att kroppen tror att jag är för lat och dum för att hitta mat. Nu får jag i alla fall lite bättre rytm på veckorna. Och förhoppningsvis kommer väl levaxinet att åtminstone något hjälpa till att öka ämnesomsättningen så att jag kan komma tillbaka till en vettigare vikt så småningom.
  Men il dottore bombastico hämnades på mig och avbokade inte läkartiden jag hade, trots att hon sa att hon skulle göra det. Idag kom en räkning för det uteblivna besöket. En värdslig sak som jag får ta med mitt vanliga upphöjda zen-lugn.

Stenbuddism: